Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig med försvaret, utan snarare tjänstgöra som bärare
af de stora kokongerna vid flyttningar (jfr äfven
Dorylinæ). Några särskilda fall af arbetsfördelning
anföras i det följande. - Hannar träffas blott en
kortare tid i boet, nämligen till dess svärmningen
egt rum, hvilket inträffar vid mycket olika tider
för olika arter, vanligen dock på eftersommaren. Då
ettdera könet saknar vingar, utspelas parningen
i eller vid boet (Anergates, Formicoxenus). Då
båda könen äro vingade, sker parningen antingen vid
boet, utan någon egentlig parningsflykt, eller ock
höja sig de kopulerande paren i luften, hvarvid de
stora honorna uppbära de ansenligt mindre hannarna;
i ännu andra fall flyga de vingade könsindividerna
redan före sin parning i stora svärmar ut från bona
och ses sedan massvis vimla om hvarandra på marken,
hvarvid en korsbefruktning mellan individer från
skilda samhällen kan komma till stånd, helst som
en sådan parningsflykt ofta företages samtidigt
från en stor mängd samhällen af samma art i den
närmaste trakten. Stackmyrorna visa exempel på l:a
fallet, tufmyrorna (Lasius) på det 2:a och 3:e och
ettermyrorna på det 3:e. Arbetarna söka vid parningen
kvarhålla några af de befruktade honorna i sitt eget
bo, hvarvid de för att hindra dem att flyga bort
lösrycka deras vingar. De flesta af de befruktade
honorna sprida sig dock för att mer eller mindre
långt från födelseboet hvar för sig söka grunda ett
nytt samhälle. Hannarna, som nu spelat ut sin roll,
omkomma snart. De bortflugna honorna irra omkring på
marken och söka, genom att med mellanbenen trycka ned
de starkt utspända vingarna, lösbryta dem. Vanligen
uppsöka de därefter något underjordiskt gömsle,
där de inspärra sig själfva, lägga några få ägg och
uppföda sina första larver med en del af äggen. Ur
dessa första larver kläckas arbetare, som till
följd af den knappa kosten äro mycket små. Arbetarna
öppna den förut slutna hålan, gå ut för att skaffa
proviant och öfvertaga snart bestyret att uppföda
sina senare födda syskon. Med samhällsmedlemmarnas
ökade antal kan rikligare näring anskaffas äfven
för den förut svältande stammodern. Hennes bakkropp
uppsväller oerhördt af äggmassor, så att hon rör sig
med svårighet. Uppvaktad och betjänad af sina barn,
har hon numera ingen annan sysselsättning än att
lägga ägg. Vissa arters honor sakna dock förmågan
att på egen hand grunda nya samhällen. En sådan hona
ansluter sig därför på ett eller annat sätt till någon
annan myrart, hvars arbetare uppföda hennes första
afkomma. På detta sätt uppstå antingen varaktigt
blandade samhällen (se nedan) eller blott för någon
kortare tid blandade, som sedan återgå till enkla
samhällen. - De små smutshvita eller gulaktiga äggen
klibba fast vid hvarandra till klumpar, hvilket
mycket underlättar deras transport. Likaså hänga
små nykläckta larver klumpvis fast vid hvarandra
medelst krusiga eller greniga och i spetsen med hakar
försedda hår, hvarför en enda arbetare kan bära många
samtidigt. Myrornas larver äro antingen cylindriska,
styfva och oböjliga eller ock plattade, med betydande
förmåga att hopkröka kroppen. Blott dessa senare
rörligare larver spinna kokong före förpuppningen,
medan de förras puppor äro nakna. Kokongerna, de
oriktigt så kallade "myräggen", bestå
af en seg, pergamentartad väfnad af gulhvit eller
gulbrun färg och visa i den ena af de trubbigt
afrundade ändarna en svart fläck, som härrör af den af
larven afförda exkrementsäcken. Då puppan är färdig
att kläckas, aflägsnas kokongen af arbetarna, enär
den däri inneslutna myran ej själf kan skaffa sig
ut. - Larverna matas dels direkt ur arbetarnas mun
med söta safter, som af arbetarna hemförts i kräfvan,
dels af fasta födoämnen ur såväl växt- som djurriket,
hvilka i små portioner utdelas. Fullbildade myrors
näring är nästan uteslutande af flytande beskaffenhet,
såsom blommornas honung eller saft från sönderspruckna
frukter. En mycket väsentlig del af sin näring hämta
vissa myror från bladlössens och sköldlössens i form
af en söt vätska afskilda exkrementer, som, då inga
myror finnas tillstädes, utgjutas som ett klibbigt
öfverdrag på bladen, kändt under namn af "honungsdagg"
Somliga myror uppsöka bladlössen på yttre växtdelar
och förstå att medelst strykningar med antennerna
aflocka dem den söta saften. Då myrorna vårda sig
om bladlössen och skydda dem för fiender, kan man
betrakta dem som myrornas boskap. Kring dem murar
en del myror stundom af jordpartiklar ett skyddande
hölje. Andra myror hålla bladlöss och sköldlöss som
husdjur i sina gångar, där de få suga på rottrådar. Så
är fallet med t. ex. Tetramorium och Lasius-arterna,
i synnerhet de gula tufmyrorna. Äfven de af bladlössen
om hösten i det fria lagda äggen inbäras af Lasius
flavus i boets kamrar, där de få öfvervintra för att
kläckas nästa vår, då de unga bladlössen omedelbart
bäras till de växtdelar, af hvilka de skola suga
sin näring. I ett liknande förhållande stå myrorna
till fjärillarver af Lycaenidernas familj samt
i tropiska länder till stritar. Att äfven andra
i myrornas bon vistande inhysingar fördragas där,
emedan de afsöndra af myrorna uppskattade safter,
omtalas i art. Myrgäster. - Redan hos våra vanligaste
stackmyror kan man vid deras bladlusbesök på träd
och buskar iakttaga en arbetsfördelning mellan små
och stora arbetare.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
