- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
99-100

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrmecinæ - Myrmidoner (grek. Mv..., lat. Myrmidones)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

namnet ettermyror (se d. o.). Om
Formicoxenus se Gästmyran. Andra i vårt land
förekommande släkten äro Leptothorax, små svartbruna,
smala myror, som lefva i barken af stubbar eller under
stenar, Harpagoxenus (Tomognathus; fig. 1), en något
större (4-5 mm.), rostbrun röfvarmyra med i regel
vinglösa honor, som använder Leptothorax-arbetare
som slafvar och bebor barken af

illustration placeholder

Fig. 2. Anergates atratulus. a obefruktad hona,

b befruktad hona, c hanne.


stubbar; Anergates (fig. 2), en öfverallt sällsynt myrart,
som saknar egna arbetare och på något sätt, som ännu
ej är kändt, skaffar sig arbetare af ettermyran
Tetramorium cæspitum till slafvar; hannarna af
Anergates äro vinglösa, smutsgula, hjälplösa och ur
stånd att lämna det af slafvarna under någon sten
gräfda boet; honorna äro svarta, i början bevingade,
men förlora efter befruktningen vingarna och svälla
till den grad upp af äggmassorna, att de knappt kunna
gå; Solenopsis, ett släkte af ytterligt små myror
(1—2 mm.), men med mycket större honor, hvaraf en
art träffats äfven på Öland; den förlägger sitt
bo nära intill eller inuti större myrarters bon, i
hvilkas väggar denna lilla art gräfver sina smala,
för de större myrorna otillgängliga gångar på ett
sätt, som man har jämfört med råttornas huserande
i våra boningar; då den hufvudsakligen lefver af de
större myrarternas larver och puppor, som den i smyg
tillegnar sig, har man betecknat den som tjufmyra. —
Bland märkligare, utom vårt land lefvande myrmiciner
må nämnas Strongylognathus från södra Europa, hvars
arter använda arbetarna af Tetramorium cæspitum
till slafvar; Monomorium, ett stort släkte, hvaraf
särskildt M. pharaonis gjort sig känd som kosmopolit,
i det den i de stora städerna i de tempererade
klimaten innästlat sig i husen, där den trots
sin ringa storlek (1—2 mm.) är en obehaglig gäst;
den har därför blifvit kallad husmyra och är
rödgul med mörkare spets på bakkroppen; Pheidole,
ett i alla världsdelar, men i synnerhet i tropiska
trakter utbredt släkte, utmärkes genom en särskild
"soldatkast" med jättestora hufvuden till skillnad
från de vanliga, småhufvade arbetarna; Pseudomyrma,
kändt för att i tropiska Amerika bebo de ihåliga,
oxhornlika dubbeltaggarna af vissa Acacia-arter och
skydda träden för angrepp af bladskärande myror;
på samma sätt bo i såväl Gamla som Nya världen
arter af släktet Cremastogaster, som i Brasilien
likaledes verksamt bidraga till trädens skydd (jfr
dolichoderin-släktet Azteca, nämndt under Bladskärande
myror
); Atta,
brasilianernas Sauba, äfven kallade parasollmyror,
ett släkte, som blifvit vida beryktadt för sin
skadegörelse på trädens blad för att skaffa jordmån
till sina svampodlingar, har likaledes omtalats under
art. Bladskärande myror (äfven i Suppl.). Arterna af
släktet Aphænogaster, särskildt undersläktet Messor
från Medelhafsländerna, ha alltsedan Salomos dagar
väckt uppmärksamhet för den stundom rätt ansenliga
mängd af frön eller sädeskorn, som de insamla
dels direkt från växterna, dels från tillgängliga
spannmålsförråd; fröna skördas från hvarjehanda
växter i boets närhet och förvaras i särskilda
kamrar i boet, medan de tomma fröhylsorna kastas
på den utanför ingången belägna afskrädeshögen. Då
man ofta ser dessa myror utbreda sina förråd till
torkning för att därefter åter inbära dem, har
man i detta förfarande trott sig se en metod att
förhindra groningen, till dess fröna skulle komma till
användning. Genom att fukta fröna skulle då myrorna
genom en verklig mältningsprocess förvandla deras
stärkelse till socker, hvarefter den spirande grodden
skulle afbitas och ny torkning ega rum. Enligt en
nyare iakttagares mening skulle emellertid myrorna
aldrig utbära fröna till torkning, förrän groningen
redan börjat, då skalen också äro lättare att lossa;
sedermera förvandlas fröna medelst myrornas käkar
till en degig massa, som möjligen användes direkt
som föda eller kanske som jordmån för odling af en
däri växande svamp, i hvilket fall dessa myror skulle
kunna betraktas som svampodlare. Från Nord-Amerika
känner man skördemyror af släktet Pogonomyrmex,
ända till på senaste tiden mycket beryktade under
namn af åkerbrukande myror, hvilka närmast
kring sina bon skulle bortrensa alla andra växter
och endast tillåta myrgräset (Aristida oligantha)
att växa för att få skörda dess korn. En nyare,
mycket tillförlitlig iakttagare har emellertid gett
en helt annan tydning åt detta "åkerbruk": under de
kalla och fuktiga vintermånaderna råkar en stor del af
de i kamrarna magasinerade kornförråden i ett långt
framskridet groningsstadium; de korn, som på detta
sätt blifvit olämpliga till näring, utbäras under
soliga dagar och läggas på afskrädeshögen, som alltid
befinner sig vid omkretsen af det från växtlighet fria
fält, som omger boet; där slå dessa bortkastade korn
ofta rot och bilda sedermera en båge af högt gräs,
mer eller mindre närmande sig till en fullständig
krets kring boet; då kornen af Aristida äro ett både
mycket vanligt och mycket omtyckt födoämne, är det
lätt att inse, hvarför just detta gräs är förhärskande
i dessa gräskretsar, som dock blott träffas kring helt
få bon och som i öfrigt äro alldeles otillräckliga
att förse myrsamhället med de till dess näring
behöfliga kornförråden. Vid behof öppna myrorna med
sina starka käkar kornen och förtära själfva en del
af den stärkelserika fröhvitan samt lämna resten
åt larverna. Äfven ett par svenska släkten af denna
underfamilj, nämligen Tetramorium och Myrmica (se
Ettermyror), ha ej sällan setts insamla förråd af frön
i sina kamrar; särskildt insamlar Tetramorium frön
af Linum catharticum och Myrmica Melampyrum-frön, men
om frönas användning är ingenting med säkerhet kändt.
G. A—z.

Myrmidoner (grek. Μυϱμιδόνες, lat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free