Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrmalm - Myrmarachne formicaria, zool. Se Hoppspindlar - Myrmecia, zool. Se Ponerinæ - Myrmecobius, zool. Se Myrätarpungdjuret - Myrmecocystus, zool. Se Myror - Myrmecodia Jack, bot. Se Myrmekolila - Myrmecophaga, Myrmecophagidæ, bot. Se Myrmekofila växter - Myrmecophana, zool. Se Vårtbitare - Myrmecophila, zool. Se Myrgäster och Syrsor - Myrmedonia, zool. Se Myrgäster - Myrmeekit¬ - Myrmekodomatier, bot. Se Myrmekolfila växter - Myrmekolfila växter - Myrmekofiler. Se Myrgäster och Myrmekolfila växter - Myrmekofyter, bot. Se Myrmekolfila växter - Myrmekokorer (af grek. myrmex, myra, och koros gosse, tjänare) Myrmekokkori, bot. Se Myrmekolfila växter - Myrmekologi - Myrmekoxener, bot. Se Myrmekolfila växter - Myrmeleon formicarius, zool. Se Myrlejonsländor - Myrmeleontidæ, zool. Se myrlejonsländor - Myrmex - Myrmica, zool. Se Ettermyror - Myrmecinæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjömalmer) i något större omfång tagits i anspråk
för framställning af järn, hufvudsakligen för
gjutgods. Genom af ryssen Vinogradskij utförda
forskningar har det framgått, att myrmalmen och den
ungefär lika beskaffade sjömalmen sannolikt för sin
uppkomst ha att tacka bakterier, de s. k.
järnbakterierna (Crenothrix, Leptothrix). Jfr
Järnmalmer.
E. E.
Myrmarachne formicaria, zool. Se Hoppspindlar.
Myrmecia, zool. Se Ponerinæ.
Myrmecobius, zool. Se Myrätarpungdjuret.
Myrmecocystus, zool. Se Myror.
Myrmecodia Jack, bot. Se Myrmekofila växter.
Myrmecophaga, Myrmecophagidæ, zool. Se Myrslokarna.
Myrmecophana, zool. Se Vårtbitare.
Myrmecophila, zool. Se Myrgäster och Syrsor.
Myrmedonia, zool. Se Myrgäster.
Myrmekit (af grek. myrmekia, vårta), petrogr.,
en karakteristisk sammanväxning mellan kvarts och
plagioklas, bestående däruti, att vanligen böjda,
liksom ormlikt slingrande, sinsemellan optiskt lika
orienterade fina kvartsstänglar genomdraga
plagioklasindivider.
A. G-n.
Myrmekodomatier, bot. Se Myrmekofila växter.
Myrmekofila växter (af grek. myrmex, myra,
och filos, vän) l. Myrmekofyter (af grek.
fyton, växt), bot., växter, i hvilkas ekologi myror
spela en roll. Myrmekofilien kan vara utbildad på
olika sätt. Ett stort antal (nära 3,000), särskildt
i tropikerna inhemska, växter är försedt med
nektarier utanför blommorna, extraflorala l.
extranuptiala nektarier, som genom att
locka myror till växten skydda den mot andra
insekter. I synnerhet inom fam. Passifloraceæ,
Leguminosæ, Bignoniaceæ, Malpighiaceæ, Cucurbitaceæ
och Vochysiaceæ finnas många släkten, som
utmärkas af dylika nektarier. Som exempel på
svenska arter kunna nämnas Vida sepium, som har
nektarier på stiplernas undersida, aspen, där
nektarierna äro belägna vid bladskifvans bas, häggen,
där de sitta på bladskaften, olvon och fläder.
Nektarier kunna finnas äfven på gallbildningar,
förorsakade af cynipider, som därigenom skyddas mot
parasitsteklar. En ännu högre anpassning till samlif
med myror visa de uteslutande i varma länder
förekommande växter, som erbjuda myrorna
särskilda boningar, myrmekodomatier (af
grek. domaftion, litet hus). Många af dessa äro
försedda med ihåliga internodier, t. ex. Clerodendron
fistulosum och Cecropia (se fig. 1 och
Bladskärande myror), eller särskilda ihåligheter
i den f. ö. solida stammen, såsom hos Cuviera-arter
(fig. 2). Hos epifyterna Hydnophytum (fig. 3)
och Myrmecodia finnas i den stora stamknölen
många med hvarandra förenade gallerier och
gångar, i hvilka myrorna uppehålla sig. Hos andra
arter äro domatierna utbildade som uppblåsta
delar af blad, t. ex. stora ihåliga stipeltornar
hos Acacia (se d. o. och fig. 4) och med särskild
ingång försedda blåsor på bladskifvan hos Duroia
(fig. 5) och melastomatacésläkten. Flera af dessa
växter, kallade myrmekoxener (af grek.
xenos, gäst), ge myrorna äfven näring i form af
nektar eller olja och ägghviteämnen (Müllerska
kroppar, se fig. 6 och Bladskärande
myror). Hos många växter, tillhörande såväl
tempererade som tropiska länders flora, äro fröna eller
frukterna så organiserade, att de uppsökas och
spridas af myror. På dessa s. k. myrmekokorers
frön eller frukter finnes ett särskildt
parti, elaiosom, som innehåller olja m. m. och
som förtäres af myrorna. Många exempel på denna
myrmekokori finnas i den svenska floran, såsom
Luzula pilosa, Ghelidonium, Corydalis, Viola hirta,
hos hvilka elaiosomet visar sig som ett hvitt bihang
på fröna, Melampyrum, hvitsippan, labiater m. fl. –
Med myrträdgårdar menas planteringar, som
myror af släktena Azteca och Camponotus göra i
träd och buskar i Amasonflodens område. Myrorna
bära upp jord i grenklykor, barksprickor o. s. v.
och plantera där frön af bestämda växter, såsom
Philodendron myrmecophilum, Nidularium myrmecophilum,
Ficus myrmecophila m. fl.
G. L-m.
Myrmekofiler. Se Myrgäster och
Myrmekofila växter. – Myrmekofili. Se
Myrmekofila växter.
Myrmekofyter, bot. Se Myrmekofila växter.
Myrmekokorer (af grek. myrmex, myra, och
koros, gosse, tjänare), Myrmekokori, bot. Se
Myrmekofila växter.
Myrmekologi (af grek. myrmex, myra, och
logos, lära), läran om myrorna.
Myrmekoxener, bot. Se Myrmekofila växter.
Myrmeleon formicarius, zool. Se Myrlejonsländor.
Myrmeleontidæ, zool. Se Myrlejonsländor.
Myrmex var enligt den forngrekiska sagan en
flicka, som var nära vän till gudinnan Athena. Då
hon påstod sig vara uppfinnarinna af plogen,
vredgades gudinnan och förvandlade flickan till en myra
(grek. myrmex). Af M. skulle folknamnet
myrmidoner (se d. o.) vara härledt.
Myrmica, zool. Se Ettermyror.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
