Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1283-1284 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muhammed, fem turkiska sultaner - Muhammed 3. M. III. - Muhammed 4. M. IV. - Muhammed 5. M. V. - Muhammed af Ghor. Se Indien - Muhammed Ahmed ibn Seijid Abdullah - Muhammed Ali (Mehemed Ali)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i ett högst brydsamt läge åt sin fjortonårige son,
Ahmed I.

4. M. IV, f. 1641, d. 1691, efterträdde i
aug. 1648 sin mördade fader, Ibrahim I. Under
hans minderårighet fördes regeringen först af
hans farmoder, sedermera af hans moder. Under
oroligheter i Mindre Asien och brinnande krig med
Venezia skulle M. själf öfvertaga styrelsen, men
lämnade denna på sin moders uppmaning h. o. h. åt den
nye storvesiren, Muhammed Köprili, och under hela sin
återstående regeringstid tog han ingen annan
befattning med rikets styrelse, än att han några
gånger ombytte storvesirer. Muhammed Köprili afled
1661 och efterträddes s. å. i ämbetet af sin son
Achmed (se Köprili), Turkiets störste storvesir,
och denne 1676 af sin svåger Kara Mustafa, som
1683 afrättades efter den misslyckade stormningen
af Wien (s. å.). Turkiets därpå följande enorma
förluster (Ungern, Slavonien, Siebenbürgen, delar af
Grekland) i striden mot Österrike och Venezia gåfvo
slutligen anledning till ett uppror i Konstantinopel.
M. blef genom Ahmed Köp-rilis broder, Sade-Mustafa,
i nov. 1687 afsatt. Han efterträddes af sin broder
Suleiman II och dog i fängelse.

5. M. V, förut M. Reschad Effendi,
f. 3 nov. 1844, son till sultan Abd-ul-medjid,
utropades 27 april 1909 till sultan, sedan hans
äldre broder Abd-ul-Hamid s. d., efter
en fetva af scheik-ul-islam, förklarats
afsatt af nationalförsamlingen för anstiftande
af en mot den konstitutionella författningen
riktad militärrevolt. Med M. kom det
ungturkiska partiet och dess militäre ledare,
krigsministern Mahmud Schefket pascha, till
makten, men aflägsnades under sommaren 1912 till följd
af det på motgångar rika krig, som M. måst föra med
Italien (1911–12). Genom en militärrevolt i jan.
1913 under det olyckliga kriget mot Balkanstaterna
återkom partiet till makten.
1–4. H. A. (L. M. B.) 5. L. M. B.

Muhammed af Ghor. Se Indien, sp. 524.


Muhammed Ahmed ibn Seijid Abdullah, kallad el-Máhdi, religiös
pretendent och härskare öfver Sudan, f. omkr. 1848
i Dongola, d. 22 juni 1885 i Omdurman, tillhörde
en släkt, som gjorde anspråk på att härstamma från
profeten Muhammed, egnade sig tidigt åt religiösa
studier och slog sig ned på ön Abba i Hvita Nilen
som medlem af en religiös sammanslutning. Han gjorde
sig först mera bemärkt genom att i opposition mot
dennas ledare kräfva sträng efterföljd af gällande
förbud mot sång, dans och andra världsliga nöjen. En
växande skara anhängare samlade sig kring honom;
han började med sin religiösa propaganda förena
liflig politisk agitation i det på grund af alla
slags missförhållanden jäsande egyptiska Sudan och
framträdde slutligen som máhdi (se d. o.
och Imam 4). Sedan myndigheterna förgäfves försökt
bemäktiga sig hans person, företog han 1881 efter
profetens mönster en "hedjra" (flykt) från Abba till
södra Kordofan och stod snart, med sin religiösa
förkunnelse samlande de många skilda oroselementen,
som ledare för ett verkligt uppror. Om dess växande
utbredning och framgångar (El Obeids fall i jan. 1883,
Hicks paschas nederlag vid Kashgil i nov. 1883
och Baker paschas vid El Teb i jan. 1884, Berbers
fall i maj 1884, Kartums intagande och Gordons död
26 jan. 1885) se Sudan. Efter Kartums eröfring hade
M. sitt hufvudkvarter i Omdurman som härskare öfver så
godt som hela egyptiska Sudan, men afled redan efter
några månader. Till sin efterträdare hade han utsett
kalifen Abd-ul-lah ibn Seijid-Muhammed (se denne)
af Baggara-stammen, hvars krigiska skaror utgjort
hans säkraste stöd. M:s lära innehöll utom vissa
rituella regler kraf på sträng världsförsakelse,
särskildt i fråga om rusdrycker, tobak, sång och
dans, hvaremot han ifrigt uppmuntrade giftermål
bland sina anhängare. Framför allt kräfde han blind
tro på sin gudomliga mission och undertryckte de
religiösa studierna, som kunde ge anledning till
tvifvelsmål på denna. Afvikelser från hans påbud
straffades grymt. Hans blodiga välde innebar ej
någon statsordning i det olyckliga Sudan, hvars
tillstånd tvärtom förvärrades genom segrarnas vilda
framfart. Under sin tidigare bana skildras han
som en verkligt imponerande person, men från sin
asketiska förkunnelse tycks han efter hand grundligt
suspenderat sig själf, och särskildt under den korta
glansperioden efter Kartums fall säges hans lif varit
den orientaliske despotens af vanlig typ. Den ståtliga
grafbyggnad (kubba), som Abdullah lät resa öfver
hans lik, förstördes vid Omdurmans intagande af lord
Kitchener i sept. 1898, hans kvarlefvor brändes, och
askan kastades i Nilen. Litt.: R. Wingate, "Mahdiism
and the Egyptian Sudan" (1891), J. Ohrwalder, "Ten
years’ captivity in the Mahdi’s camp" (1892),
R. Slatin pascha, "Feuer und schwert in Sudan"
(s. å.), de båda sistnämnda i svenskt sammandrag
under titeln "Eld och svärd i Sudan" (1896).
H. B-n.


Muhammed Ali (en ofta begagnad namnform är Mehemed
Ali), pascha, sedermera vicekonung af Egypten,
f. 1769 i Kavala i Macedonien, d. 2 aug. 1849,
var son till en albanesisk bonde och försörjde sig
med tobakshandel i sin födelsestad, till dess han –
som sedan 1787 jämväl varit officer vid stadens
milis – 1798 blef underbefälhafvare för ett i
hans hemort uppsatt regemente frivilliga soldater
(baschibosuker), som skulle deltaga i försvaret af
Egypten mot Napoleon Bonaparte. M. deltog bl. a. i
slaget vid Abukir (juli 1799) och var där nära att
drunkna under turkiska härens flykt, utmärkte sig
som befälhafvare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>