Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1133-1134 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morny, Charles Auguste Louis Joseph de - Moro, Passo del, ett pass i Valaisalperna - Moro, Il. Se Torbido - Moro, Antonio l. Antonis Moor van Dashorst - Moroideae, bot. Se Maclura - Moron, stad i argentinska Buenos Aires - Morón de la Frontera, stad i spanska Sevilla - Morone - Morone 1. Domenico M. - Morone 2. Fransesco M. - Morone 3. Giovanni Battista M. Se Moroni - Morone - Morone 1. Girolamo de M - Morone 2. Giovanni de M. - Morone - Moron1 l. Morone, Giovanni Battista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

duc de Morny et la société du second empire" (1909).
E. W.

Moro [mara], Passo del, ett ofta användt pass
i Valaisalperna, 2,862 m. ö. h., leder från
öfre Saasdalen till Macugnaga i italienska Valle
d’Anzasca. Passvägen går mellan Monte Moro (2,988
m.) och S:t Joderhorn (3,040 m.), delvis öfver snöfält
och utmed svindlande djup.
J. F. N.

Moro [mårå], II. Se Torbido.


Moro, Antonio l. Antonis Moor van Dashorst,
nederländsk porträttmålare, f. omkr. 1512, eller något
senare, i Utrecht, d. 1575 i Antwerpen, var elev af Jan
Scoreel, fick på grund af den inflytelserike domherrens
rekommendationer tidigt beställningar af de högst uppsatte
och sändes till hofven i Portugal och Spanien, där han utförde
åtskilliga, i teckningen storartade, själfulla och
psykologiskt högst märkliga porträtt. Anställd i
Karl V:s tjänst, fortfor han efter återkomsten till
hemlandet att arbeta för denne och sändes af kejsaren
1553 till England för att måla Maria Tudor, Filip
II:s blifvande gemål. Han stannade länge i London,
öfverhopad med beställningar från hofvet, och reste
efter Maria Tudors död (1558) öfver till Frankrike för
att porträttera Filips blifvande tredje gemål, Henrik
II:s dotter Elisabet. 1559 följde han Filip till
Spanien, men tyckes på grund af den afund, som Filips
stora ynnest uppväckte mot honom, ansett klokast att
snart åter draga sig ur spelet och återvända till
Utrecht. Filips goda tanke om konstnären minskades
icke därigenom, men M. aktade sig visligen för att
ånyo besöka spanska hofvet, i stället solande sig
i hertig Albas gunst, liksom han förut gjort det i
Maria Tudors, sålunda åtnjutande beskydd just af den
tidens tre mest blodiga tyranner – ett egendomligt
drag hos den store nederländske människokännaren. –
M. betecknar höjdpunkten af det nederländska
porträttmåleriet före Rubens. Utan att, i likhet
med sina samtida landsmän "romanisterna", hemfalla åt
en tom imitation af det italienska måleriet, fortfor
han att i sin konst förbli en nederländsk naturalist,
hvars förmåga att individualisera och att "se tvärs
igenom mänskors tänkesätt" är oöfverträfflig. Stilfull
tecknare och förträfflig kolorist, hade han dessutom
en ovanlig förmåga att återge dräkter, vapen och
andra accessoarer i sina porträttstycken. Hans bästa
porträtt äro storslaget uppfattade tidstyper, och
beundransvärd är hans förmåga att göra t. o. m. en
Maria Tudors hårda och osympatiska drag ej blott
intressanta, utan så fängslande, att de outplånligt
inrista sig i åskådarens minne. M:s porträtt träffas i
de flesta större museer, hans mästerverk, Maria Tudors
bild, i Madrids; lärarens, Jan Scoreels, porträtt
ses i Braunschweig, M:s själfporträtt i Uffizierna
i Florens, o. s. v. Se H. Hymans, "Antonio Moro. Son
œuvre et son temps" (1910).
O. G-g.

Moroideæ, bot. Se Maclura.

Moron [mårå^n], stad i argentinska
prov. Buenos Aires, med en mängd villor, som
bebos af hufvudstadsbor. Omkr. 5,000 inv.
J. F. N.

Morón de la Frontera [mårå^- från-], stad i spanska
prov. Sevilla (Andalusien), vid Guadaira och vid
foten af Sierra de Morón. 14,190 inv. (1900). Kalk-
och marmorbrott.
J. F. N.

Morone [måråne]. 1. Domenico M., italiensk målare,
f. 1442 i Verona, d. efter 1508, var en duktig
representant för "quattrocento" (1400-talets stil,
eller ungrenässansens måleri) i sin födelsestad. Man
har af hans hand en historisk bild i Mantua (Luigi
Gonzaga mördar Luigi Buonacolsi) samt fresker i ett
kapell och i klosterrefektoriet i San Bernardino
(Verona, 1503). – 2. Francesco M., den föregåendes
son, italiensk målare, f. 1473, d. 1529, tillhör
redan mera 1500-talets konst, men hade en fast
utpräglad stil, som han behöll hela sitt lif. Också
prisas han högeligen af Vasari. Hans bästa verk inom
den monumentala konsten äro vägg- och takmålningar
i sakristian till S. Maria in Organo (Verona), som
anses höra till tidens förnämsta verk. Märkligt är,
att han efter Mantegnas föredöme omgaf takets midt med
en balustrad och lät Frälsaren sväfva midt i den blåa
himmelen, d. v. s. att han perspektiviskt fördref
plafonden uppåt. Dessutom målade han altarbilder,
såsom en Tronande madonna i samma kyrka (1503) och en
enkel, likaledes tronande Maria med barnet i Berlin. –
3. Giovanni Battista M. Se Moroni.

Morone [måråne]. 1. Girolamo de M., italiensk
diplomat, d. 1529, var vice-kansler hos Maximilian
Sforza, hertig af Milano, och verkade sedermera för
hertigdömets öfverlämnande åt Francesco Maria Sforza
genom aftal mellan kejsar Karl V och påfven Leo X
(1522). M. öfvergick emellertid snart till Karl
V:s motståndare och lyckades 1525 i förbund mot
denne förena påfven, republiken Venezia och Frans
I af Frankrike. 1527 åtföljde han konnetabeln af
Bourbon på dennes marsch mot Rom och deltog verksamt
i fredsunderhandlingarna mellan Karl V och påfven
Klemens VII.

2. Giovanni de M., den föregåendes son, italiensk
kardinal, f. 1509 i Milano, d. 1580 i Rom, blef
1529 biskop af Modena, användes flitigt af påfven
Paul III (1535–49) i diplomatiska värf och bevistade
bl. a. som påflig nuntie religionssamtalet i Worms
samt riksdagarna i Regensburg och Speier 1541
och 1542, blef 1542 kardinal, legat i Trident
s. å. samt i Bologna 1544. M., som 1553 blifvit
biskop af Novara, sändes af Julius III som nuntie
till riksdagen i Augsburg 1555, där han dock ej
kunde hindra religionsfreden. Han hade tolererat
evangeliska läran i sitt stift och en tid visat
böjelse för reformationen samt blef därför af Paul IV
misstänkt för kätteri och hölls sedan 1557 inspärrad
i S. Angelo, men frikändes 1560 af Pius IV, som 1563
utnämnde honom till president för Tridentinska mötet,
"för hvars lyckliga utgång den katolska kyrkan har
honom om någon att tacka" (Ranke). M., som 1570
blef kardinalbiskop af Ostia, afled i Rom 1580. Jfr
N. Bernabei, "Vita del cardinale Giovanni M." (1885).

Moroni [måråni] 1. Morone, Giovanni Battista,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>