Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1023-1024 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montgomery, James - Montgomery, Robert - Montgomery, Florence - Montgomery-Cederhielm. Se Montgomery, sp 1016 - Monthermé, stad i franska Ardennes - Montholon, Charles Tristan de - Monthyon. Se Montyon - Monti, it., berg - Monti, M. lepini. Se Apenninerna - Monti, M. laziali. Se Albanobergen - Monti, Vincenzo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under 32 år. Han fick 1795 och 1796 böta med
fängelsestraff för öppet uttalade demokratiska
tänkesätt, men vann småningom alla partiers
aktning. Sedan 1835 uppbar han en pension af
staten. M:s skaldskap röjer religiöst sinnelag,
stark humanitetskänsla och dristig, varm fantasi,
som eger sin styrka i naturmålningar. Hans stil är
påverkad af Campbells. M:s mest framstående dikter äro
The wanderer of Switzerland (1806), The West Indies
(1809), där han besjunger slafveriets afskaffande,
The world before the flood (1812), Greenland (1819)
och The pelican Island (1826), i hvilken sistnämnda han
erinrar om Shelley, samt Original hymns (1853). Hans poetiska
arbeten utgåfvos samlade i 4 bd 1841 och i 1 bd 1881,
hans Prose works 1854 och "Memoirs of the life and
writings of James M." i 7 bd 1856–58. Se arbeten
om M. af King (1858), Marrat (1879) och O. Hoffmann
(1894).


Montgomery [nwntgatoeri], Robert, engelsk författare
af uppbyggelsepoem, f. 1807, d. 1855, var en eftersökt
predikant i London. M:s diktverk, Omnipresence of
the deity (1828; 28:e uppl. 1858), Satan (1830),
The Messiah (1832), Luther (1842) m. fl., samlade
1853, äro uppstyltade och smaklösa alster; de blefvo
också föremål för en förkrossande kritik af Macaulay
(1842), hvilket dock ej hindrade, att somliga af
hans dikter blefvo mycket populära.

Montgomery [montga’m9ri], Florence, engelsk författarinna,
f. 1843, väckte uppseende med sin skildring ur barnens
lif, Misunderstood (1869; "Missförstådd", 1876,
"Misskänd", 1904). Äfven andra af hennes romaner,
Thwarted (1873; "Ovälkommen", 1883), The blue veil
(1883; "Flickan med blå floret", 1884), ha mottagits
med bifall.

Montgomery-Cederhielm. Se Montgomery, sp. 1016.

Monthermé [måtermé], stad i franska dep. Ardennes
(Champagne), 13 km. n. om Mézières, vid föreningen
af Meuse och Semoy. 4,272 inv. (1901). Metallurgiska
verkstäder, järngjuteri, glasbruk, stora skifferbrott.


Montholon [mätåll’], Charles Tristan de, markis,
fransk militär och memoarförfattare, f. 1782 i Paris,
d. där 21 aug. 1853, deltog med utmärkelse i de
napoleonska krigen, särskildt i slaget vid Wagram
(1809), där han erhöll fem sår. M. blef s. å. grefve
och kammarherre hos kejsaren, till hvars närmaste
omgifning han alltsedan dess hörde; han blef 1811
brigadgeneral och tjänstgjorde under "de hundra
dagarna" som kejsarens generaladjutant. Jämte sin
hustru åtföljde M. Napoleon till S:t Helena (1815),
där han troget kvarstannade till sin kejserlige herres
död (maj 1821); han var under denna tid och äfven
efter Napoleons död en af de verksammaste anhängarna
af den s. k. "Longwoodpolitiken", som gick ut på att
främja dynastiens sak genom att öfverdrifva
Napoleons martyrskap och den engelske guvernörens,
sir Hudson Lowes, trakasserier. Tillsammans med
general Gourgaud (se d. o.) utgaf M. Napoleons
memoarer. "Mémoires pour servir à l’histoire de France
sous Napoléon, écrits à Sainte-Hélène sous sa dictée"
(8 bd, 1823–25; ny edition 1905). M. vistades länge
i Belgien, men tilläts efter julirevolutionen 1830
af Ludvig Filip att återinträda i armén. Han var
1840 Louis Napoleons (sedermera Napoleon III:s)
"stabschef" och främste medhjälpare vid det
misslyckade resningsförsöket i Boulogne, insattes
jämte denne på fästningen Ham, men frigafs 1847 (en
tid efter prinsens flykt i maj 1846) och begaf sig då
till England, där han affattade memoararbetet Récits
de la captivité de l’empereur Napoléon à Sainte-Hélène
(2 bd, 1846). Till Frankrike återkom M. efter 1848
års februarirevolution, blef 1849 deputerad
i lagstiftande församlingen, men spelade icke någon
vidare märklig roll. Sålunda höll han sig bl.
a. fjärran från prins-presidenten Napoleons
statsstreck 2 dec. 1851. En god karakteristik af M. och hans
författarverksamhet ger lord Rosebery i "Napoleon; the
last phase" (1900; "Napoleon efter Waterloo", 1901).
– M:s hustrus "Souvenirs de Sainte-Hélène" utgåfvos 1901.
V. S-g.

Monthyon [måtiå’]. Se Montyon.

Monti [må’nti], it. plur. af monte), berg. –
M. lepimi. Se Apenninerna. – M. laziali [latsiäli]. Se
Albanobergen.


Monti [må’nti], Vincenzo, italiensk skald,
f. 19 febr. 1754 nära Ravenna, d. 13 okt. 1828
i Milano, antogs 1781 till sekreterare hos hertig
L. Braschi i Rom och blef genast medlem af den vittra
akademien "Arcadia" därstädes. Alfieris föredöme
lockade honom att skrifva några tragedier, af hvilka
den första och bästa, Aristodemo (1784–86), endast är
ett välgjordt läsdrama. Underkastad intryck från de
högre samhällskretsarnas medeltidskatolska tänkesätt,
var M. i sina tidigare dikter påfviskt sinnad. När
franska republikens utskickade, Hugo de Bassville,
mördats af folket i Rom, diktade M. öfver hans död
en antirevolutionär sång, In morte di Ugo Bassville
(mest känd som "Bassvilliana", 1793). Han låter den
mördade i dödsstunden ångra sin demagogiska verksamhet
och undfå förlåtelse, men dömas att i stället för
skärseld genomvandra Frankrike och skåda revolutionens
gräsligheter, öfver hvilka en majestätisk straffdom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>