Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monarki, envälde i vidsträkt mening (jfr Envälde) - Monarkianer. Se Antitrinitarier - Monarkisk (se Monarki) - Monarkomaker. Jfr Konung - Monas, bot., zool. - Monasterium, kloster. Jfr Münster - Monastir - Monastir 1. (Bitolia l. Toli M.) Stad i Macedonien - Monastir 2. (Mistir) Hamnstad i Tunisien - Monazit l. Edwardit, miner. - Monbijou. Se Bijou - Monboddo, James Burnett - Monbuttu, centralafrikanskt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kollegium, samtidigt inom en stat haft en sådan
maktställning, t. ex. samregenterna i romerska riket
mot forntidens slut (jfr Biarki), men detta är
en afart af monarkien. Vanligen är monarken beroende
endast af staten själf, sådan den manifesterar sig
i författningen (är omedelbart primärt statsorgan),
och skiljer sig härigenom principiellt från den
republikanske presidenten, hvilken betraktas som
representant (sekundärt organ) l. mandatarie (se
Mandat 1) åt folkviljan som primärt statsorgan. Det
ges dock äfven ett slags monarki, hvari monarken
hetes vara mandatarie åt folkviljan (det romerska
principatet, det napoleonska kejsardömet), men
denna statsform är egentligen en hybriditet mellan
monarki och republik. Erhåller monarken sin ställning
genom arf, i det medlemmarna af en viss furstesläkt
enligt en viss arfsordning efterträda hvarandra i
styrelsen, kallas monarkien ärftlig (se Arfrike);
utses åter monarken vid hvarje regentskifte,
kallas den valmonarki l. valrike. Är monarken det
enda omedelbara statsorganet, d. v. s. innehar den
verkställande, lagstiftande och dömande makten,
kallas monarkien absolut l. oinskränkt (envälde i
inskränkt mening); deltager däremot folket eller
dess ombud i lagstiftningen, har beskattningsrätt
och en kontrollerande befogenhet öfver styrelsen och
måste monarken föra denna med biträde af officiella
(vanligen för folkrepresentationen ansvariga)
rådgifvare (se Minister), kallas monarkien
inskränkt, och om inskränkningarna i monarkens
makt äro fastslagna i en konstitution (se Grundlag
och Statsförfattning), kallas monarkien då äfven
konstitutionell. I princip var den s. k. dyarkien
(se d. o.) under det romerska principatet ett slags
inskränkt monarki, men blef i verkligheten, såsom
i allmänhet forntidens monarkier, en absolut. Huru
den moderna monarkien i konstitutionell eller i
parlamentarisk form utvecklat sig ur den germanska
dualismen med feodalismen, ståndsmonarkiens
dualism och nya tidens oinskränkta monarki som
genomgångsformer, se Germaner, sp. 1042–44,
Konung, Minister och Parlamentarism. Äfven andra
definitioner på monarki förekomma än den här,
närmast i anslutning till G. Jellinek, "Allgemeine
staatslehre" (1905), gifna definitionen, se
t. ex. J. Hatschek, "Allgemeines staatsrecht" (1909).
S. B.
Monarkianer. Se Antitrinitarier.
Monarkisk (se Monarki), som öfverensstämmer med
monarkiens begrepp. – Monarkist, anhängare
af monarkiens statsform.
Monarkomaker (af grek. monarches, envåldshärskare,
och mache, strid), en grupp franska, skotska och
spanska skriftställare i slutet af 1500-talet,
hvilka bekämpade den absoluta monarkien och
häfdade folksuveräniteten samt i stridsskrifter
t. o. m. förordade mord på tyranner. Jfr Konung,
sp. 928. Litt.: Treumann, "Die monarchomachen" (1895).
Monas, bot., zool., ett släkte bland de färglösa,
ej kolonibildande flagellaterna. Det gamla släktet
Monas har delats i ett flertal släkten med arter
lefvande i ruttnande sött och salt vatten. De färglösa
flagellaterna kallas ofta med ett gemensamt namn för
monader.
G. L-m.
Monasterium, lat. (af grek. monasterion, egentl.
ställe, där man lefver i ensamhet, af monos, ensam),
kloster, klosterkyrka. Jfr Münster.
Monastir. 1. (Bitolia l. Toli M.) Stad
i Macedonien, förr hufvudstad i ett turkiskt
vilajet med samma namn (28,500 kvkm., 849,000
inv.), ligger på en högslätt vid foten af
Peristeri, vid en liten bergsström, Dragor, som
förenar sig med Tjerna l. Karasu, en af Vardars
bifloder, och är förenadt med Saloniki medelst
järnväg. Omkr. 55,000 inv. (18,000 muhammedaner,
15,000 slaver, 10,000 greker, 6,000 valaker, 3,000
judar). Genom sitt läge vid föreningen af vägarna
från Saloniki, Durazzo, Yskyb och Adrianopel är
platsen af stor militärisk vikt och M. en betydande
handelsstad. Det är säte för en bulgarisk biskop,
en grekisk ärkebiskop, en protestantisk-amerikansk
och en lasaristmission. M. har många bad och moskéer,
tre gymnasier (grekiskt, bulgariskt och valakiskt),
prästseminarium, lärarseminarium, högre flickskola,
någon industri (mattor m. m.) och liflig handel. – M.,
som har sitt namn efter klostret (grek. monasterion)
Bukova på Peristeris sluttning, ligger på samma
plats som forntidens Herakleia Lynkestis. Under
Balkankriget 1912 eröfrades det 18 november af
serberna efter blodiga strider. – 2. (Mistir)
Hamnstad på östra kusten af Tunisien, på en halfö
i södra delen af Hammametviken, är omgifvet af en
stark, tornkrönt mur, har ett starkt fäste (kasbah)
och omkr. 9,000 inv., af hvilka omkr. 1,000 européer,
samt en af fransmännen för de inföddes räkning anlagd
normalskola.
1 o. 2. (J. F. N.)
Monazit l. Edwardit, miner., ett gult, rödt eller
grönt, fettglänsande, monoklint mineral, fosfat af
de sällsynta cer-, dinym- och lantanjordarna samt
stundom äfven af torjord. Det är bekant från Miask
(Ural), Norwich (Massachusetts), Schüttenhofen
(Böhmen) o. s. v. samt förekommer stundom tillsammans
med turmalin och glimmer i kvartsit och är då att
uppfatta som ett kontaktmineral.
A. Hng.
Monbijou [mlbijö]. Se Bijou.
Monboddo [månbå’dåu], James Burnett, lord M.,
skotsk domare och arkeolog, f. 1714 i Monboddo
i Skottland, studerade i Aberdeen och Groningen
samt intog sedermera ända till sin död, 1799, en
af de främsta platserna bland Edinburghs jurister
och lärde. Sin egentliga betydelse vann han genom
sina naturfilosofiska och lingvistiska arbeten,
Origin and progress of language (1773) och Ancient
metaphysics (1779), hvilka i vetenskaplig metod
och nya rationella synpunkter voro minst ett halft
århundrade före sin tid. För denna, som icke förstod
att uppskatta snillet hos den i vissa hänseenden
onekligen egendomlige mannen, voro hans på studier
af de vilda folkslagen stödda åsikter om språkets
och samhällets uppkomst, liksom äfven hans allmänna
utgångspunkt att studera människan som ett djur,
excentriska och orimliga paradoxer. Till denna
uppfattning bidrog äfven, att han sorgfälligt undvek
sin tids pretentiösa och svulstiga stil, liksom
han i mycket annat stod långt framom sin tid. För
oss kan han gälla som en af darwinismens och den
rationella antropologiens tidigaste föregångare.
H. A.*
Monbuttu (enligt Junker riktigare Mangbattu),
ett centralafrikanskt folk, bosatt emellan 3° och 4°
n. br., 28° och 29° ö. lgd (från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
