Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moab (Bibeln) - Moabit, en stadsdel i Berlin - Moabiter. Se Moab - Moala, ö. Se Fidji-öarna - Moallakat. Se Muallakat - Moaré, vattradt tyg - Moa-trädet, bot. Se Illipe - Moawija, kalifer. Se Muawija - Mobangi. Se Ubangi - Mobb, pöbel, pack - Mobeck, gård i Norge - Mobed, präst. Se Dastoor - Moberg, Peter - Moberg, Anders. Se Melodiverk - Moberg, Karl Oskar - Moberg, Johan Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synpunkt utmärkts af högmod och tomt prål,
hvarför de israelitiske profeterna icke
tröttna att bestraffa dem härför (Es. 16: 6,
Sef. 2: 8, Jer. 48: 29). – Litt.: Fr. Buhls
art. "Moab" i Herzog-Haucks "Realencyklopädie
für protestantische theologie und kirche",
bd 13 (1903), W. H. Bennets art. i J. Hastings’
"Dictionary of the Bible" (1906) och G. A. Smiths
"Historical geography of the Holy land" (1907).
E. S–e.
Moabit, en stadsdel i nordvästra delen af Berlin.
Moabiter. Se Moab.
Moala, ö. Se Fidji-öarna.
Moallakat. Se Muallakat.
Moaré (fr. moiré, af moire, arab. mukhajjar, ett
slags kamlott), vattradt tyg. Sådant tygs yta visar
vågformiga eller flammiga, skimrande strimmor,
hvilkas glans växlar alltefter betraktarens
ståndpunkt. Dessa mönster äro icke inväfda, utan
anbragta efteråt. Till moaré (af tjockt siden,
kamgarn, halfylle o. s. v.) tagas helst tyger,
i hvilka inslagsändarna äro betydligt gröfre än
varpen. Den varaktigaste moarering åstadkommes på det
sätt, att två fuktade tygstycken läggas med rätsidorna
mot hvarandra och manglas hårdt mellan heta valsar
eller pressas mellan heta metallskifvor. Eftersom det
ena tygstyckets upphöjda inslagsändar i intet fall
löpa fullt parallellt med dem å det motliggande,
korsa de dessa i mångahanda spetsiga vinklar. I de
plattryckta skärningspunkterna uppkomma sålunda små
speglar, och de ojämna raderna af dessa te sig som
vattring. Enkla tygstycken vattras medelst valsar,
på hvilka den flammiga teckningen är ingraverad,
eller ock får det spända tyget före inträdet mellan
valsarna stryka öfver en järnskenas vågformigt
utsvängda kant. Moaréband tillverkas i stor skala
af sidentaft. Genom olika spänning af tyget före
manglingen erhållas olika sorter moaré, t. ex. moiré
antique, ett sidentyg, på hvilket vattringen
utbreder sig öfver stora ytor, och m. français,
där den framträder i glesare strimmor. – Moarera, vattra.
(G. A. W.)
Moa-trädet, bot. Se Illipe.
Moawija, kalifer. Se Muawija.
Mobangi. Se Ubangi.
Mobb (eng. mob, sammandr. af lat. mobile vulgus,
"den obeständiga hopen"), pöbel, pack; larmande
folkhop. Uttrycket uppkom omkr. 1680 och brukades
först omväxlande med mobile och såsom en motsats mot
nobility (adeln).
Mobeck, gård i Norge, s. ö. om Kongsvinger
vid Ausbölån, hade våren 1808 efter affären
vid Lier befästs af svenskarna. 18 maj
anföllo norrmännen, men blefvo efter 5 timmars
ihållande strid tillhakakastade och förföljda.
L. W:son M.
Mobed, präst. Se Dastoor.
Moberg, Peter, läroboksförfattare, f. 1747 i
Stockholm, d. 1825 på Karlbergs slott som lärare
vid krigsskolan därstädes samt titulärprofessor,
utgaf bl. a. Försök till en praktisk lärobok för
svenska nybegynnare i engelska språket (1801;
4:e uppl. 1831) och Försök till en lärobok för
nybegynnare i allmänna och svenska grammatiken (1815;
2:a uppl. 1825). Sistnämnda språklära är alltjämt i
högsta grad värdefull genom sitt rikhaltiga innehåll
och mängden af exempel. Särskildt måste framhållas, att M.
var en god och mångsidig iakttagare af sin samtids språkbruk
och att "han själfständigt och för första gången behandlat
flera delar af språkläran, bl. a. stilistik, syntax,
ordbildningslära och fraseologi.
Moberg, Anders. Se Melodiverk.
Moberg, Karl Oskar, jurist, politiker, f. 1842
i Västervik, d. 1905 i Karlstad, student i Uppsala
1860, aflade 1865 examen till rättegångsverken, blef
1869 extra och 1874 ord. länsnotarie i Värmlands län
och 1889 borgmästare i Karlstad. Till 1892 års urtima
riksdag invaldes han för länet i Första kammaren
samt omvaldes 1895 och 1904. Under riksdagarna
1893–94, 1896–99 ledamot af bankoutskottet,
af särskilda utskottet 1897 och 1901, tillhörde
han 1900–04 konstitutionsutskottet. Bland hans
motioner är den af 1902 i rösträttsfrågan särskildt
märklig. M. var sedan 1896 ordförande i Värmlands
läns landsting. Bland hans kommittéuppdrag må
nämnas, att han var ledamot 1897–98 i kommittén
för Sveriges fasta försvar, 1898–99 i kommittén för
värnpliktslagstiftningen och 1902–03 i kommittén för
de proportionella valen. M. var äfven i det kommunala
lifvet särdeles framstående och verksam. Han är
bl. a. skapare af det s. k. Karlstadssystemet,
d. v. s. kombinerad brand- och poliskår. M.,
till sitt skaplynne mycket konservativ, var
dock ej blind för utvecklingens lag och framstod
alltid ärlig och ridderlig i sitt uppträdande.
J. C.
Moberg, Johan Kristian, paleontolog, geolog,
f. 11 febr. 1854 i Solberga socken, Malmöhus
län, student i Malmö 1873, filos. doktor i Lund
1884, docent 1885 och professor i geologi och
mineralogi där 1900. Under vintrarna 1884–87
förestod M. paleontologbefattningen vid Sveriges
geologiska undersökning samt deltog 1882–96 i dess
fältarbeten. M. har företagit flera in- och utländska
studieresor samt utgifvit många afhandlingar
och uppsatser af paleontologisk-stratigrafiskt
innehåll, berörande kambrium-silur, lias-
och kritsystemen. Öfver kambrisk-siluriska
systemets fauna och zonindelning har M., delvis i
samarbete med andra, utfört flera ytterst noggranna
undersökningar, publicerade i Geologiska föreningens
förhandl., i Lunds univ:s årsskr. och i Sveriges
geol. undersöknings publikationer. Geologisk
vägvisare inom Fågelsångstrakten (1896) anger
läget och den geologiska åldern af de punkter inom
nämnda område, ö. om Lund, där kambrisk-siluriska
bildningar anträffats. Om lias i sydöstra Skåne
(Vet. akad:s handl., ny följd, bd 22, n:o 6) utgör
en monografisk bearbetning af formationen i fråga,
liksom Cephalopoderna i Sveriges kritsystem (Sveriges
geol. unders., ser. C. n:o 63 och n:o 73) lämnar en
utförlig beskrifning öfver cefalopoderna, särskildt
belemniterna samt dessas stratigrafiska betydelse för
kritsystemets i Skåne zonindelning. Beskrifning till
kartbladet Sandhammaren (Sveriges geol. unders.,
ser. Aa, n:o 110) är författad af M., som lämnat
många viktiga bidrag till flera af Sveriges
geol. undersöknings kartbladsbeskrifningar. Äfvenså
har M. författat arbeten på det mineralogiska och
petrografiska området: Bidrag till kännedomen om
Steenstrupin och Untersuchungen über die grünsteine
des westlichen Blekinge und der angrenzenden theile
Schonens. – M. vardt 1897 led. af Fysiogr. sällsk. i
Lund, 1911 led. af Vet. akad. och hedersled. af Dansk
geologisk forening. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
