Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mitra, ind. myt. - Mitra, grek. . lat. - Mitra 1. långt skärp - Mitra 2. Hufvudbindel eller mössa - Mitra 3. biskopsmössa l. infulan. (se Biskopsskrud och Grekisk-katolska kyrkan) - Mitra, Rajendra Lala - Mit-Rahine, arabby. Se Memfis - Mitralisvalfveln, dets. som biskopsmössevalfven. - Mitralisvalfveln. Se Hjärtat och Hjärtsjukdomar - Mitraljös. Se Kulspruta - Mitraria Cav., bot. Se Gesneraceae - Mitras, myt. Se Mithra - Mitré, Bartolomea - Mitrovica, stad i turkiska Kosovo - Mitrowitz, stad kroatiska Syrmien - Mitscherlich - Mitscherlich 1. Christoph Wilhelm M. - Mitscherlich 2. Eilhart M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonen, Varuna till aftonen, och i Brahmana-texter
M. och Varuna stå i samma respektive förhållande till
dag och natt eller när det i ritualen (Sutra-texter)
föreskrifves, att M. skall ha ett hvitt, Varuna ett
svart offerdjur, så har man däruti velat finna
antydning eller bevis för att M. ursprungligen
var en ljus- eller sol-gud, Varuna en natt-
eller mån-gud; eller, med en modifikation,
att M. representerar dagen och daghimmeln, Varuna
natten och natthimmeln (med dess stjärnehär). På
en dylik ursprungsuppfattning kunde också tyda det
förhållandet, som då vore att anse som en relikt från
äldre uppfattningsskeden, att M. i senare indisk
litteratur med öfriga Aditya’er turar om att hvar
sin månad (M. i maj–juni) beledsaga solens vagn;
äfven identifieras M. helt enkelt med solen. Omöjligt
synes icke vara, att den ursprungliga grundvalen för
gudaparet Mitra-Varuna verkligen var naturåskådningen
af dag och natt (resp. sol och måne) särskildt i deras
regelbundna växling. Härur kunde samma gudomligheter
lätteligen få sin karaktär af den orubbliga såväl
kosmologiska som, speciellt vid en mera utvecklad
fas af det indiska religiösa tänkandet, etiska
världsordningens representanter och väktare. Häraf
kunde också förklaras det förhållande, att en
uppdelning af denna världsordnings sidor i en mera
sträng och dyster och en mera mild och ljus skett och
anpassats till två strängt parvis uppträdande gudar,
som följas åt lika orubbligt som dag och natt. Att
emellertid den etiska konceptionen var färdig redan
i arisk (indoiransk) tid och religionsutveckling,
framgår af M:s identitet med den avestiska Mithra
(se d. o.). I öfverensstämmelse därmed torde namnet
(identiskt med mitra, "’vän") vara en indoiransk
skapelse, alltså höra till en ordgrupp med betydelse
"utbyta, stå i ömsesidigt förhållande till" o. d. Å
andra sidan framgår af denna identitet mellan
ind. Mitra och avest. Mithra (se d. o.), att redan
i arisk tid gestalten – primärt eller sekundärt –
stod i förbindelse med solen, alltså var en solar gud.
Litt.: utom de mytologiska handböckerna af Oldenberg,
Hillebrandt, Macdonell, Hardy, Hop–kins m. fl.,
Hillebrandt, "Varuna und M." (1877), Eggers,
"Der arische gott M." (1894), Meillet, "Le dieu
indo-iranien M." (i "Journal asiatique", serien X,
bd 10, s. 143 ff.).
K. F. J.
Mitra, grek. o. lat. 1. I allmänhet ett långt skärp
med vidhängande band för dess fastbindande.
– 2. Hufvudbindel eller mössa (vanligen af ylle),
som hos grekerna bars endast af kvinnorna (fig. 1),
men hos flera asiatiska folk äfven af männen
(se fig. i art. Dareios III), särskildt hos
frygerna, hvilkas mitra med band sammanknöts under
hakan (fig. 2). – 3. I den kristna kyrkan benämning
på biskopsmössan l. infulan (se Biskopsskrud med
fig. samt fig. i art. Grekisk-katolska kyrkan).
 |
| Fig. 1. Forngrekisk mitra (å en kvinnlig marmorbyst, Dresden). |
|
| Fig. 2. Frygisk mitra (Paris’ hufvud å en pompejansk målning). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
