Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minaret, torn vid moské - Minas, helgon. Se Menas - Minas, Minoides - Minas de Rio Tinto, bergsstad i spanska Huelva - Minas geraes, stat i Brasilien - Minbar (Mimbar), predikstol i moské - Minbjörn, vagn i minor - Minbrunn. Se Fältmina och Minkrig - Minbåt, skpsb. Se Torpedbåt - Minch, hafvet mellan Skottland och Hebriderna - Minch North Minch - Minch Little Minch - Mincio, biflod till Po - Mincius, Johannes - Minckwitz, Johannes - Mind, engelsk skrift för psykologi - Mindanáo, ö bland Filippinerna - Mindcure, Mindcurerörelsen. Se Christian science
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom löst vidbyggd denna. Formen växlar: en fyrsidig
underbyggnad öfvergår t. ex. i en åttahörning eller
i en cylinder, från hvilken galleriet springer fram,
och afslutas med ett kägel-, kupol- eller lökformigt
tak (se fig. och jfr moské-bilder till art. Kairo och
Konstantinopel). – Det arabiska namnet på minaret är
numera madana [madne], d. v. s. plats, hvarifrån
adan l. edan (mueddins kallelse till bön) utföres.
Upk.*
Minas, helgon. Se Menas.
Minas, Minoides, grekisk lärd, f. 1790,
d. 1860, uppehöll sig under grekiska frihetskriget
i Paris och sökte på allt sätt vinna Frankrikes och
Europas sympatier för sitt kämpande land. Ryktbar
blef han genom upptäckten i klostret S:ta Laura på
Athos af två handskrifter, den ena 7 böcker (af
de ursprungliga 10) i kyrkoläraren Hippolytos’
(se d. o.) "Filosofumena" ("Vederläggning af alla
kätterier"), den andra innehållande en stor del af
Babrios’ (se denne) fabler.
J. C.
Minas de Rio Tinto [-ri’å ti’ntå], bergsstad i
spanska prov. Huelva (Andalusien), vid öfversta
delen af Rio Tinto (se d. o.). 11,603 inv. (1900).
J. F. N.
Minas geraes [Jera’is], stat i Brasilien, begränsad
i n. af Bahia, i ö. af Bahia och Espirito Santo,
i s. af Rio de Janeiro och São Paulo samt i v. af
Goyaz. Omkr. 600,000 kvkm. 3,960,000 inv. (1908),
de fleste negrer, indianer eller blandade, endast ett
fåtal hvita. Staten är ett högland med en medelhöjd
af 580 m. ö. h. och består till öfvervägande del af
campos, med gräs och buskar täckta stäpper, öfver
hvilka flera bergskedjor höja sig, såsom Serra dos
Aymores i ö., Serra do Mantiqueira (Itatiaya 2,712
m.) i s., Serra do Espinhaço (Itacolumi 1,750 m.) och
Serra da Matta da Corde i midten samt Serra do Paranan
utefter västra gränsen. Bergen i södra och östra
trakterna bestå till största delen af gnejsgranit, men
det i midten belägna Serra do Espinhaço öfvervägande
af kristalliniska lerskiffrar, bland hvilka
förekommer en skiffrig kvartssandsten, den efter
berget Itacolumi uppkallade itakolumiten. Denna och en
del af de andra kristalliniska skiffrarna äro guld-
och diamantförande. Metall- och ädelstensrikedomen
har gett prov. dess namn (Minas geraes betyder
"generalbergverk"). Nu ligga dock de gamla grufvorna
(som till 1820 lämnade omkr. 60,000 kg. guld) till
största delen öfvergifna, emedan deras bearbetning ej
mera lönar sig. 1908 bearbetades fem guldgrufvor af
engelska bolag och en af ett franskt. S. å. upptäcktes
ett rikt guldfält i statens norra del, i Verde
Grande-dalen. Viktigare äro diamantvaskerierna i de
på västra sidan af Serra do Espinhaço upprinnande
floderna, företrädesvis i municipierna Cerro do
Frio, Diamantina, Sertão de Abaete och Bagagem;
därifrån härstammar den största i Brasilien funna
diamanten, den 125 karat tunga Cruzeiro do sul
(Södra korset). Nyligen har ett stort engelskt bolag
bildats för att bryta järnmalm. Bevattningen är
riklig, och åtta större floder upprinna inom staten,
af hvilka dock endast São Francisco och några af
dess bifloder äro segelbara för mindre fartyg inom
densamma, men vattenfall i dess nedre lopp afspärra
förbindelsen med hafvet. Hufvudnäringar äro jordbruk
och boskapsskötsel. Kaffe och socker äro det lägre
landets hufvudprodukter, bönor, majs, mandioka (maniok), potatis
och spannmål högslättens. Äfven tobak, bomull och
ris odlas. Hufvudstad är Bello Horizonte (se d. o.) J. F. N.
Minbar (Mimbar), predikstol eller den upphöjda
ställning i en moské, från hvilken den öfliga
fredagspredikan föredrages. Minbaren är ofta utförd
i rikt orneradt träarbete och plägar på högtidsdagar
ytterligare siras med dyrbara väfnader.
Minbjörn kallas en med 4 små hjul försedd låg och
smal lådvagn, afsedd för bortförandet ur mingången
af den utgräfda jordmassan.
L. W:son M.
Minbrunn. Se Fältmina och Minkrig.
Minbåt, skpsb. Se Torpedbåt.
Minch [mi’nj], hafvet mellan Skottland och
Hebriderna. North M. (38–72 km. bredt) är sundet
mellan ön Lewis och Skottland; dess fortsättning mot
s., Little M. (22–32 km. bredt), skiljer Skye från
de yttre Hebriderna (North Uist, South Uist o. a.).
J. F. N.
Mincio [mi’ntjå], biflod till Po i norra Italien,
upprinner under namnet Sarca i Tyrolen vid
foten af Monte Adamello, strömmar igenom Gardasjön,
hvarefter den får namnet M., samt förenar sig med
Po 22 km. nedanför Mantua. Ofvanom Gardasjön är den
en forsande och vild alpström; nedanför sjön är den
segelbar. Vid Mantua vidgar den sig till en träsklik
sjö. Flodens längd är, om Gardasjön medräknas, 192
km., från sjön till Po 80 km. och ofvan sjön 70
km. Flodområdet utgör 3,100 kvkm. Den vattenrika
floden är en viktig strategisk försvarslinje,
försvarad af de båda fästningarna Peschiera och
Mantua, som ligga vid den. Många slagfält ligga vid
dess stränder eller i dess närhet (Castiglione 1796,
Curtatone 1848, Goito s. å., Solferino 1859, Custozza
1849 och 1866). Efter M. uppkallas den seger, som
fransmännen under Brune där vunno 25 och 26 dec. 1800
öfver österrikarna under Bellegarde.
J. F. N.
Mincius, Johannes, påfven Benedikt X:s (se denne)
egentliga namn.
Minckwitz, Johannes, tysk metriker och öfversättare,
f. 1812 i Lausitz, d. 1885, blef e. o. professor
vid Leipzigs universitet. Hängifven beundrare af
skalden Platen, tecknade M. dennes lefnad (1838) och
utgaf hans efterlämnade skrifter (1852) samt bemödade
sig att i systematisk form fastställa hans metriska
grundsatser, hvarvid han hamnade i den ensidigheten
att vilja bygga den tyska versen väsentligen på
kvantiteten i antik mening. Dessutom utgaf han
bl. a. Lehrbuch der deutschen verskunst oder prosodie
und metrik (1844; flera uppl.), Taschenwörterbuch
der mythologie aller völker (1852; 6:e uppl. 1883;
"Allmänt mythologiskt handlexikon", 1853–62), "Der
neuhochdeutsche Parnass" (1860; 2:a uppl. 1864}
och Katechismus der deutschen poetik (1877).
Mind [måYnd; eng., eg. sinne, själ], engelsk
kvartalsskrift för psykologi, till hvilken Alexander
Bain tog initiativet. Den började utges 1876 af George
Croom Robertson, som var dess redaktör till 1891,
då George Frederick Stout öfvertog redaktionen.
Mindanáo [-na’å], näst Luzon den största ön bland
Filippinerna (se d. o., sp. 226).
Mindcure [måYnd kjö’o], Mindcurerörelsen. Se
Christian science.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
