Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mexico, republik i Nord-Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proportionen 1 på 40,000 och behålla sin plats i 2 år. För
valbarhet fordras 25 års ålder och fast bostad i
staten och för öfrigt samma kvalifikationer som
för senatorerna. Valrätt har hvarje välfrejdad gift
mexikan från 18 års ålder och hvarje ogift från 21
år. Kongressen är samlad årligen 1 april–31 maj
och 16 sept.–15 dec., under den öfriga tiden
sitter ett permanent utskott af båda husen. Högsta
domstolens 17 ledamöter utses genom allmänna
val för 6 år; dessutom finnas 3 assisdomstolar
och 32 distriktsdomstolar. Republiken är delad
i 1 förbundsdistrikt (hufvudstaden med närmaste
omgifning), 27 stater
(M.,
Morelos,
Puebla,
Tlaxcala,
Hidalgo,
Queretaro,
Guanajuato,
Aguascalientes,
Zacatecas,
S. Luis Potosi,
Durango,
Sonora,
Chihuahua,
Coahuila,
Nuevo Leon,
Tamaulipas,
Vera Cruz,
Tabasco,
Campeche,
Yucatan,
Chiapas,
Oaxaca,
Guerrero,
Michoacan,
Colima,
Jalisco,
Sinaloa)
samt 4 territorier
(Baja California norte,
Baja California sur,
Quintana Roo, utbrutet 1902 ur Yucatan, och
Tepic, utbrutet ur Jalisco 1889).
Staterna äro (utom Nuevo Leon) delade i distritos l. partidos
och dessa i municipios (kommuner, motsvarande Förenta
staternas townships). Hvarje enskild stat har
sin egen regering och sina lagar. Dess guvernör,
representation och domstolar utses på samma sätt
och enligt samma regler som förbundets. Den lag,
som gäller i förbundsdistriktet, är gällande äfven
i territorierna, men eljest har hvarje stat sin egen
lagbok. I gemensamma frågor måste dock staterna rätta
sig efter förbundets beslut. Förbundsrepublikens
hufvudstad är Mexico. Statsinkomsterna för år 1911–12
anslogos till 103,657,000 doll., hvaraf 45 mill. i
tullar, 32,68 mill. i stämpel- och accisafgifter,
11,6 mill. i direkta skatter samt 6,9 mill. i post-
och telegrafmedel. Utgifterna för s. å. upptogos
till 103,602,400 mill. doll. Statsskulden steg 30
juni 1911 till 439 mill. doll.
Litt.: officiell:
Zayas Enriquez, "Les états-unis Mexicains, leurs ressources" etc. (1899), och
"The mexican yearbook" (årl.);
icke officiell:
Mrs A. Tweedie, "M. as I saw it" (London, 1901),
W. Schiess, "Quer durch M." (Berlin, 1902),
Lumholtz, "Bland Mexikos indianere" (1902–03),
Rol. Bonaparte o. a., "Le Mexique au début du XX:e siècle" (Paris, 1904),
R. Campbell, "Complete guide and descriptive book of M." (Chicago, s. å.),
J. Sierra, "M., its social evolution" (3 bd, Mexico, 1905),
J. R. Southworth, "The mines of M." (Mexico, s. å.),
P. George, "Das heutige M. und seine kulturfortschritte" (Jena, 1906),
P. F. Martin, "Mexico of the twentieth century" (London, 1907),
N. O. Winter, "M. and her people of to-day" (s. å.),
C. R. Enock, "M." (London, 1909),
P. Terry, "M." (London, 1911),
W. Gillpatrick, "Wanderings in M." (London, 1912), och
Périgny, "Les états-unis du M." (Paris, s. å.).
J. F. N.
Historia. Namnet M. gafs af landets spanske
eröfrare åt de länder, öfver hvilka vid tiden
för den spanska invasionen aztekerna innehade ett
mer eller mindre fullständigt öfvervälde. Namnet
(i formen mexicatl, pl. mexica) bars äfven af det
aztekiska folket själft och sammanhänger med Mexitli,
ett af namnen på dess krigsgud Huitzilopochtli. I
vidsträcktaste bemärkelse kom M. att
beteckna hela Spanska Nord-Amerika från Panamanäset i
s. upp t. o. m. Kalifornien och Texas i n. – De folk,
som vid den spanska invasionen bebodde M., stodo
kulturellt på mycket skiftande utvecklingsnivå,
men tillhörde säkerligen samtliga den indianska
folkgruppen. Om dessa folkslags vandringar och
allmänna kultur se Amerikanska kulturföremål (bd I,
färgpl. samt sp. 817–818, fig. 19–22), Indianer,
sp. 497–499; och Fornlämningar, sp. 872–874 samt
bilder å sp. 869–870. Gamla traditioner, upptecknade
flera årh. före den spanska invasionen och åtminstone
delvis styrkta genom lingvistiska och arkeologiska
bevis, förtälja om en invandring norrifrån af en
eröfrande stor folkgrupp, som talade ett gemensamt
språk, nahuatl (se d. o.). Den skulle ha börjat
mot slutet af 500-talet, då ett af dessa folk, toltekerna
(toltecatl), lämnade sitt nordliga hemvist
Huehuetlapallan för att i följande årh. göra sig
till herrar öfver urbefolkningen i M.; de uppges på
1000-talet ha svårt hemsökts af torka, hungersnöd och
pest, så att de försvunno som härskande stam i M.,
medan en kvarlefva af dem fortsatte vandringen till
Yucatan, Guatemala och Nicaragua. Nästa folkström
representeras i de inhemska traditionerna af
chichimekerna (namnet härledes från chici, "hund"),
som uppges ha stått kulturellt vida lägre och ha
härskat öfver mexikanska högslätten, Anahuac,
till 1200-talet, då en ny invandring af "de sju
stammarna" gjorde slut på deras maktställning. Bland
dessa "sju stammar" voro aztekerna de stridbaraste
och mäktigaste, men knappast de kulturellt högst
stående. Bland deras nationalgudar märkas den ofvan
nämnde krigsguden Huitzilopochtli (se d. o.) och den
kulturbringande Quetsalcoatl (se d. o.). Om deras
tempel och andra byggnader se art. Byggnadskonsten,
sp. 712–713. Aztekerna grundlade, enligt traditionen
omkr. 1325, staden Tenochtitlan (nu Mexico;
se d. o., sp. 364 ff.) på en ö i Tetzcocosjön och
utkämpade sekellånga strider med flera stambesläktade
grannfolk, särskildt tepaneker och acolhuer
(hvilkas hufvudort var staden Tetzcoco). Under
dessa strider förenade sig azteker och acolhuer på
1300-talet om att anfalla och eröfra tepanekernas
fasta hufvudort, Azcapuzalco, hvarefter omkr. 1430
ett förbund uppges ha ingåtts mellan aztekernas,
acolhuernas och tepanekernas konungar, hvilkas
hufvudstäder då voro Mexico, Tetzcoco och Tlacopan. (I
detta förbund intogo emellertid tepanekerna en
jämförelsevis underordnad ställning.) Som aztekernas
konung vid denna tid (1436–64) nämnes Moteuczoma
(spansk namnform Montezuma). Såväl han som en af hans
efterträdare Ahuizotl (1482–1502) utsträckte
aztekernas välde öfver flera grannstater. Under den
sistnämndes efterträdare Moteuczoma II (se Montezuma)
inträffade den spanska invasionen. Aztekväldets
stora omfång motsvarades ej af inre styrka och
sammanhållning; storvasallerna (tlatoani) gåfvo
konungen hyllning och tribut, men voro i öfrigt ofta
nästan oberoende och förtryckte hårdt bondeklassen
(macehualli), som äfven hade svårt att bära de tunga
skattebördorna, präster och tempeltjänare voro
synnerligen många och bildade en maktlysten och
inflytelserik klass; de hemska människooffren med
åtföljande kannibalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
