Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 337-338 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meunier - Meunier 2. Constantin M. - Meunier, Rose Lucille. Se Caron - Meuner, Ignatius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

–2. Constantin M., den föregåendes broder, skulptör
och målare, f. 12 april 1831 i Bruxelles, d. 4 april
1905, studerade vid akademien i sin födelsestad för
skulptören Fraikin och målaren De Groux. Efter att ha
målat historiska scener och äfven kyrkfresker slog
han sig 1880 på att måla arbetarnas lif i fabriks-
och grufdistrikten mellan Liège och Charleroi, "det
svarta landet", där jorden är utbränd och luften
mättad med stenkolsrök. Han målade arbetarens
hvardagssläp, folkvandringen till fabriken i
dagbräckningen, nerfärden i grufvan, hemvändandet om
aftonen, ett lif i mörker och resignation, utan luft
och sol. Bland M:s målningar märkas Stefanus’
martyrium (1860, museet i Gent), Den helige
Franciskus’ bön (1862), De brabantske bönderna i
strid 1797 (museet i Bruxelles), I tobaksfabriken i
Sevilla m. fl. genretaflor från Spanien (sammastädes),
En munks begrafning (museet i Courtrai), I det svarta
landet (Luxembourgmuseet, Paris) och Puddlare
(Dresdengalleriet). Först 1886, då konstnären redan
var 55 år gammal, återvände han till skulpturen och
upptog då samma motivkrets, som han under många år
skildrat i målning. Hans första bildverk var statyn
Hammarsmeden, en kraftig, lugn gestalt, stödande
sig mot sin väldiga hammare; dräkten med förskinn
och träskor är behandlad på en gång realistiskt
och monumentalt. Efter debutverket följde en mängd
statyer, byster, reliefer, grupper: Hamnarbetaren,
Såningsmannen, Slåtterkarlen, Fiskaren, Puddlaren,
Kolbäraren, Glasblåsaren, Stenhuggaren, Grufarbetaren
(se fig. å pl. VIII till art. Bildhuggarkonst),
äfven Farfadern och Bränsleplockerskan, ryttarbilder
som Kräftfångerskan, arbetaren, som rider för
att vattna hästen m. fl., grupper som Grufgasen
(den förolyckade arbetaren, omgifven af hustrun
och andra) och reliefer, som skildra arbete i
grufvan, vid smältugnen, i glasfabriken, på fältet,
i hamnen – de sistnämnda i en mycket själfständigt
behandlad reliefstil med stark dragning till det
måleriska. Bland M:s byster äro ståtliga verk,
som visa den moderne konstnärens samband med antiken
(Bergsman med klubban på axeln, Hamnarbetaren m. fl.),
andra äro gripande genom sin realistiska kraft (Gammal
arbetarkvinna). Bland M:s skulpturer äro ock den
utmärkta lilla gruppen Den förlorade sonens återkomst
och den i elfenben utförda Ecce homo (byst af Kristus
på korset). Eljest äro M:s skulpturer afsedda för
brons och lämpa sig med sin skarpa silhuett och sin
detaljbehandling efter detta materials teknik.


I sina arbetarbilder har M. öfverträffat allt,
som före honom blifvit gjordt på samma område;
man kan med hans bilder jämföra endast Fr. Millets
bondelifsskildringar. Han har gifvit typen arbetaren
i en rad karaktärsfigurer och i en följd nyanser
från slö resignation till själfmedvetet trots och
kraftmedvetande. Genomgående
drag äro tungt allvar och absolut frihet från
deklamation liksom från stora rörelser och öfver
hufvud från hvarje spår af effektsökeri. Formens
och hållningens monumentalitet saknas ej, trots
karakteristikens orädda realism. Dräkten gör en
osökt plastisk verkan, utan att konstnären ens på
detta område slår af på verklighetsskildringens
fordringar. M. förberedde under många år ett
Arbetets monument, som var afsedt att uppställas
i Bruxelles. Det blef ej fullt färdigt; de statyer
och fyra stora reliefer, som hörde dit – flera gånger
utställda hvar för sig – äro nu dels uppställda i det
fria i Bruxelles, dels finnas de i museet där. M:s
arbeten återfinnas – oftast i afgjutning i liten
skala – talrikt i museer i Belgien och utlandet,
i Luxembourgmuseet, i Dresden (Albertinum), Berlin,
Venezia, Köpenhamn (utanför Glyptoteket stå de stora
statyerna Hammarsmeden och Såningsmannen, och inomhus
finns en omfattande och representativ samling af
M:s arbeten i mindre format). I Stockholm finnas
statyn Hamnarbetaren i brons i hallen i Folkets
hus, bysten Hamnarbetare och tre små bronsarbeten i
Nationalmuseum, Den förlorade sonen i prins Eugens
samling. – Under sina sista år arbetade M. på
ett för Paris afsedt monument öfver É. Zola, som
utfördes af honom och Alexandre Charpentier och som
skulle omfatta Zolas staty jämte två figurgrupper,
"Arbete" och "Moderlighet". M. lär ha fullbordat
åtminstone de sistnämnda, men de ha hittills ej
varit utställda, och monumentet har ännu ej blifvit
upprest. M. blef 1882 professor i Louvain och 1897
medlem af svenska konstakademien. Jfr monografier
af G. Treu (1898), K. Scheffler (1903), Lemonnier
(1904), W. Gentzel (1905) och M. C. Poinsot (1910).
1 o. 2. G-g N.

Meunier [niönie], Rose Lucile. Se Caron.

I. Meurers större boktryckarmärke.

Meurer [mö- eller mö’]-], Ignatius, boktryckare,
f. 21 apr. 1589 i Blanckenburg (Thüringen),
d. 26 mars 1672 i Stockholm, kom till Stockholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>