Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metodism - Metodism 1. En riktning i protestantismen - Metodism 2. Ett medicinskt system. Se Medicin - Metodist-episkopal-kyrkan. Se Metodism - Metodister - Metodlära (Speciell logik). Se Logik - Metodologi - Metoecus, zool. Se Rhipiphoridae - Metoiker l. Skyddsborgare - Metokinin, fot. Nyttjas i fotografien som framkallare - Metol, fot., framkallare - Metomani. Se Methomani - Meton, grekisk astronom. Se Enneadekaëteris, Gyllental och Kronologi - Metonomasi - Metons cykel, kronol. Se Gyllental, Kronologi och Meton - Metonska måncykeln l. Måncirkeln. Enneadekaëteris, Gyllental, Kronologi och Meton - Metonymi är en trop (retorisk figur) - Metop, bygnk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söndagsskolor, 232 kyrkor och 145 predikantboställen, med ett
sammanlagdt värde på kyrkoegendomen af 2,901,884
dollar. Metodisterna räknade 1912 i Finland 32
resepredikanter, 23 lokalpredikanter, 1,953 medlemmar
och 17 kyrkor; i Danmark 27 resepredikanter, 24
lokalpredikanter, 3,942 medlemmar och 29 kyrkor och
i Norge 60 resepredikanter, 58 lokalpredikanter,
6,246 medlemmar och 53 kyrkor. Jfr J. M. Erikson,
"Metodismen i Sverige" (1895).
2. Ett medicinskt system. Se Medicin, sp. 1428.
1. W. H.
Metodist-episkopal-kyrkan. Se Metodism, sp. 304 ff.
Metodister. Se Metodism.
Metodlära (Speciell logik). Se Logik, sp. 983.
Metodologi (af metod, se d. o., och grek. logos,
lära), vetenskapen om metoden för ett visst
verksamhetsområde. Särskildt användes uttrycket
för att inom logiken beteckna den del däraf, som
handlar om de vetenskapliga metoderna (se Logik). –
Adj. metodologisk.
S-e.
Metoecus [-tekus], zool. Se Rhipiphoridæ.
Metoiker (grek. metoikoi, eg. utvandrare, nybyggare)
1. Skyddsborgare kallades i det forna Grekland
främlingar, som voro fast bosatta i en stat, utan
att där ega medborgarrätt. Förhållandet är bäst
kändt med afseende på Aten, där metoikerna voro
ganska talrika och åtnjöto en lagligen skyddad
ställning. I regel måste hvarje husfader bland
metoikerna erlägga en årlig skyddsafgift (metoikion)
af 12 drachmer samt ställa sig under speciellt
skydd af någon attisk medborgare, som i egenskap af
prostates (patronus) iklädde sig ett visst ansvar
för metoikens uppförande och vid behof förde hans
talan. Metoikerna voro i likhet med statens borgare
skyldiga till krigstjänst och utgörande af skatt. De
fingo i regel ej besitta fast egendom eller föra
talan inför rådet och folkförsamlingen. Däremot
fingo de ostördt idka hvarje slags näringsfång.
A. M. A.
Metokinon [-nån], fot., en förening, som uppstår
genom blandning af metol och hydrokinon (2 molekyler
metol och 1 molekyl hydrokinon). Nyttjas i fotografien
som framkallare.
J. Htzg.
Metol [-tål], fot., eg. sulfatet af
metyl-para-amidofenol, användes i förening med
kolsyradt alkali och natriumsulfit i fotografien
som framkallare. Metolframkallaren ger gärna
alltför "mjuka" bilder och användes därför oftast
kombinerad med en "hårdt" arbetande framkallare.
J. Htzg.
Metomani. Se Methomani.
Meton (grek. MFTCOV), grekisk astronom och
matematiker, som lefde i Aten omkr. 440 f. Kr.,
är bekant genom sin kalenderförbättring. Se
Enneadekaëteris, Gyllental och Kronologi, sp. 39.
B-d.
Metonomasi (af grek. meta, i öfverensstämmelse med,
och (onoma, namn), förändring af ett namn genom dess
öfversättning på annat språk, t. ex. Hylander (af
grek. hyle, skog, och aner, man) i st. f. Skogman,
Koskinen (fi. koski, fors) i st. f. Forsman,
Melanchthon (af grek. melas, svart, och chthon,
jord) i st. f. Schwarzerd.
Metons cykel, kronol. Se Gyllental, Kronologi,
sp. 39, och Meton.
Metonska måncykeln l. Måncirkeln. Se Enneadekaëteris,
Gyllental, Kronologi, sp. 39, och Meton.
Metonymi (grek. metonymia, lat. denominatio,
"namnbyte") är en trop (retorisk figur), bestående
däri, att orsak sättes i st. f. verkan (egaren
för det egda, abstrakt för konkret o. s. v.) och
tvärtom. Klassiska författare anföra tre arter af
metonymi: lokal, temporal och kausal. Den lokala
metonymien beror på samvaro i rummet, och under
den föras sådana fall som: Sverige blödde under
bödelsyxan (i st. f. svenskarna), hela byn var i
uppror (i st. f. byinvånarna), den krökta furen (i
st. f. skeppet), det vingade blyet (i st. f. kulan),
låna någon sitt öra (i st. f. uppmärksamhet), ha
panna (i st. f. fräckhet) till något, tidens oro (i
st. f. de nu lefvande människornas), skörda lagrar
(i st. f. beröm), oskulden lider (i st. f. den
oskyldige). Till den temporala metonymien höra
exempelvis Matt. 6, 5: "de blinde se, de halte gå"
(i st. f. få sin syn igen, o. s. v.), Macbeth
II, 2: "en smula vatten aftvår denna synd" (i
st. f. blodet). Den kausala metonymien innefattar
förväxling af orsak och verkan, t. ex. den bleka
döden (i st. f. som gör blek), trumman slår revelj
(i st. f. trumslagaren), utan Ceres och Bacchus
fryser Venus (d. v. s. utan att Ceres ger spis
och Bacchus dryck; Terentius). Metonymien lånar
ett oegentligt uttryck från samma begreppsområde,
under det "metaforen" lånar från ett främmande. –
Utom den estetiska (stilistiska, retoriska, poetiska)
metonymien ges det äfven en grammatisk (naiv): vi
uttrycka oss i dagligt tal ofta metonymiskt, fastän vi
fatta vårt uttryck som egentligt. "Jag läser Tegnér",
"jag ser Fogelbergs Oden" o. s. v. heter det,
utan att man har någon känsla af oegentligheten i
dylika talesätt. Grammatiskt sedt, finnes metonymi i
ett så alldagligt uttryck som "på grund af kamrarnas
samstämmiga beslut", i titlar sådana som Ers majestät
(excellens, högvördighet o. s. v.), i vetenskapliga
satser sådana som "ljudet fortplantar sig 1,090 fot i
sekunden" (i st. f. den vågrörelse, som framkallar
ljudförnimmelse). Om metonymiens gränser och
förhållande till öfriga troper äro meningarna ytterst
delade. Se t. ex. R. M. Meyer, "Deutsche stilistik"
(1906), och E. Wrangel, "Dikten och diktaren" (1912).
Lll.*
Metop [-tåp; grek. metope], bygnk. Å byggnader
i dorisk stil är den mellersta delen, frisen,
af kolonnens bjälklag l. entablement (se d. o.),
fördelad i omväxlande triglyfer och metoper.
Triglyferna, som äro ställda så, att en kommer
öfver hvarje kolonn och en midt öfver hvarje mellanrum
mellan kolonnerna, äro egentligen att anse som små
pelare, hvilka uppbära kranslisten. Mellanrummen
emellan triglyferna tjänade under den äldre tiden,
innan tempelcellan omgafs med kolonner, möjligen
till ljusöppningar, men voro vid den period, då den
grekiska byggnadskonsten nått sin fulla utveckling,
fyllda med fyrkantiga stenhällar. Dessa, de s. k.
metoperna, äro i regel prydda med reliefer,
som framställa figurscener (se fig.), vapengrupper,
vaser m. m. På den öfver triglyffrisen framspringande
kornischens undersida är öfver hvarje metop och
triglyf anbragt en tunn, platt skifva med 18 därifrån
nedhängande runda tappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
