Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merie d'Aubigne, Jean Henri - Meriett (heraldik) - Merliano, Giovanni. Se Nola - Merlin, krigare, bard och trollkarl - Merlin, Philippe Antoine - Merlin, Antonine Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödtvungen skilsmässa mellan stat och kyrka, var
han dock liberal i afseende på teologiska frågor,
bibehöll ständigt tanken på ett närmande mellan
alla kristna och ifrade framför allt för praktisk
kristendom. Bland hans många skrifter må nämnas i
synnerhet Histoire de la réformation en Europe du
XVI:e siècle au temps de Luther (5 bd, 1835–53; "Det
sextonde århundradets reformationshistoria", 3 bd,
1856–63, flera uppl.), Histoire de la réformation
en Europe au temps de Calvin (8 bd, 1863–78;
"Reformationen i Europa på Calvins tid", 1874–79),
The Protector, a vindication (1848; äfven på franska:
Le protecteur, ou la république d’Angleterre aux jours
de Cromwell, 1849; "Protektorn eller republiken
i England på Cromwells tid", 1865) samt Trois
siècles de luttes en Écosse (1850; "Trehundraårig
strid för kyrklig frihet", 1868). – Jfr J. Bonnet,
"Notice sur la vie et les écrits de M. d’A." (1874).
K. H. (Hj. H-t.)
Merlett (fr. merlette) eg. dim. af merle, trast),
i den äldre heraldiken namn på paradisfågeln. Den
afbildas utan fötter.
B. S.*
Merliano [-nå], Giovanni. Se Nola.
Merlin [m^lin], walesiskt Myrddhin, krigare, bard
och trollkarl, som i de walesiska sagorna hjälpte
konung Arthur i striderna mot angelsaxarna på
400-talet. Han nämnes först i Nennius’ latinska
krönika från 900-talet som son till en romersk
konsul, hvilken skulle offrats, om han icke
uppenbarat för konung Vortigern den fara, som
hotade hans rike. Senare spelar han en stor roll i
"Historia regum Britanniæ", den sagohistoria, som
Geoffrey från Monmouth författade 1135. M. är son af
en djäfvul och en nunna, är en mäktig trollkarl, som
uträttar de förunderligaste ting och förutsäger det
tillkommande, men han använder sitt mystiska vetande
endast för goda ändamål och är en trofast vän till
konung Arthur, efter hvars död han drar sig tillbaka
till skogarna. De sånger, som tillskrifvits M., äro
apokryfiska och härröra från en senare tid. De mest
bekanta äro Merlins profetior om Englands framtid,
hvilka finnas införda i Geoffreys ofvannämnda krönika
(öfv. till isl. omkr. 1200). Senare nydiktningar
och bearbetningar af sagorna om Merlin äro "Vita
Merlini" från omkr. 1220 och "Roman de Merlin"
af Robert de Borron, en normandisk skald, som lefde
i början af 1200-talet och som förband M:s historia
med sagorna om Graal. M. är här Arthurs rådgifvare,
som med hans hjälp besegrar angelsaxarna, hvarefter
han drar sig tillbaka till skogen Brocéliande, där
han gör bekantskap med fen Viviane, som aflockar
honom hans hemligheter. Hon missbrukar de lärdomar
han gett henne och innesluter honom i en magisk
trollcirkel, ur hvilken han icke kan utgå. För
medeltiden blef M., liksom Aristoteles, Vergilius
och Hippokrates, typen för geniet, som besegras genom
kvinnans list. M. är hjälten i ett mysteriedrama af
Immermann, en allegorisk roman af E. Quinet och en
opera af Goldmark. En lyrisk dikt af K. D. af Wirsén
behandlar M.-motivet. – Litt.: F. Löt, "Étude sur
M." (i "Annales de Bretagne", 1900), och V. Rydberg,
"Astrologien och Merlin" (1881).
J. M.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
