Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melinit, sprängämne - Melioration, Amelioration, Grundförbättring, Jordförbättring, landtbr. - Melipona, zool. Se Meliponinae - Meliponinae, "Gaddlösa bin" - Melis, Melissocker. Se Socker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pikrinsyra eller det denna närstående ämnet
trinitrokresol, nämligen Mélinite D, Crésylite N:r 2
och Crésylite N:r 2(60/40), af hvilka den förstnämnda
är ren, oblandad pikrinsyra, de båda öfriga
blandningar med densamma och trinitrokresol.
E. S-m.
Melioration (lat. melioratio, förbättring),
Amelioration, Grundförbättring, Jordförbättring,
landtbr., kallas arbeten afsedda att för alltid eller
längre tid framåt höja jordens afkastning, såsom
jordens befriande från större stenar (stenbrytning),
vattenafledning och afdikning med öppna och täckta
diken, bevattning, påförande af jordförbättringsmedel
såsom märgel, lera (lerslagning), sand eller
mullrik jord för att ge jorden lämpligare grad af
luckerhet, fasthet och vattenhållande förmåga. På
öfvergången till kortvarigare jordbehandling
stå djupplöjning och alfluckring samt kalkning,
hvilkas verkningar äro jämförelsevis mindre
varaktiga. Grundförbättringsarbeten kunna betydligt
höja jordens afkastning, men då de kräfva stor
direkt kostnad och därtill intensivare brukning och
gödsling, för att man fullt skall kunna draga nytta
af förbättringen, tillhöra de företrädesvis det
högre stående, intensiva jordbruket. Detta gäller i
synnerhet täckdikning, alfluckring och djupplöjning
("djupkultur") samt bevattningsanläggningar, under det
att stenbrytning, sand- och lerkörning på mossar,
dykörning på fast jord samt öppen afdikning
höra till de mer primitiva och allmänt använda
grundförbättringarna. – Hvad trädgårdsskötseln
beträffar, fordras dylika förbättringar ofta för
växternas trefnad, då de mera allmänt förekommande
jordslagen i sitt ursprungliga skick ej äro
lämpliga att bära flertalet af dem. På lerjord
påföres sålunda mylla i form af dy eller löfjord,
hästgödsel o. s. v. Lerjorden blir härigenom mindre
"styf", d. v. s. lättare att bearbeta, kan hastigare
upptaga solvärmet och medger bättre utveckling af
växtrötterna. Mindre godartad mulljord, t. ex. sådan,
som vunnits genom torrläggning af sank mark och som
ofta till stor skada för ömtåliga växter spricker
sönder, då den fryser, uppblandas med lera, sand
eller grus samt därjämte kalk. Alltför lätt sandjord
blandas med lera, mylla och fastare, brunnen gödsel,
märgel m. m., hvarigenom den mindre lätt förlorar
upptaget vatten och däri löst näring samt äfven i
andra afseenden blir mera lämplig för växtkultur.
H. J. Dft. C. G. D.
Melipona, zool. Se Meliponinæ.
Meliponinæ, "Gaddlösa bin", underfamilj af fam. bin
(Apidæ) bland gaddsteklarna, utbredd i tropiska
trakter af båda hemisfärerna. Trots benämningen
"gaddlösa" sakna dessa bin ej gadd, men ha den
så förkrympt, att de till försvar använda blott
käkarna. Af de båda hithörande släktena, Melipona
och Trigona, finnas många arter af mycket växlande
storlek, i det några äro större än kupbiet, medan
andra äro mycket små, den minsta ej längre än 2
mm. Mest kända äro de sydamerikanska. – Meliponinerna
äro samhällsbildande (sociala), och deras samhällen
kunna nå en mycket ansenlig storlek. Sina bon inreda
de vanligen i håligheter i trädstammar. Några arter
bygga dock sina bon i det fria, mellan blad och
kvistar på träd och buskar. Byggnadsmaterialet
är vax, som afsöndras från körtlar på bakkroppens
ryggsida, ej på buksidan såsom hos släktet
Apis. Stundom användes vaxet rent, men oftast
uppblandadt med harts, hvaraf det blir mörkt och
klibbigt. Därtill komma också lera samt, stundom,
växtfibrer. Leran anbringas särskildt ofta i boets
yttre delar, såsom kring ingångsöppningen. Innanför
ett antal tunna, oregelbundna, koncentriska vaxhöljen,
som mellan sig bilda labyrintiska gångar, träffas
de af vax byggda, stundom blott otydligt sexkantiga
cellerna, anordnade i regelbundna längd- och tvärrader
i de horisontellt ställda kakorna. Hvarje kaka
utgöres af blott ett lager celler, och hvarje cell
fylles till sin halfva höjd med en af hufvudsakligen
frömjöl bestående fodermassa, som är mer eller mindre
uppblandad med honung. Ofvanpå denna lägges ett
ägg, hvarefter cellen slutes med ett vaxlock. Hos
dessa bin matas nämligen ej larverna, utan liksom
hos de solitära bina får hvarje larv hushålla med
det näringsförråd, som en gång för alla tilldelats
den. Enär äggläggning och afkommans utveckling i de
varma klimaten oafbrutet fortgå hela året, insamlas
i särskilda stora runda eller ovala vaxbehållare
förråd af både frömjöl och honung till användning
under den årstid, då väderleken lägger hinder i
vägen för den dagliga insamlingen. – Meliponinernas
samhällen nybildas ej som humlornas för hvarje år,
utan fortbestå. Arbetarna skilja sig ej blott, såsom
hos humlorna, i storleken från könshonorna l. visarna,
utan äfven i vissa anatomiska detaljer. Särskildt
är det hos meliponinerna blott arbetarna, som
på bakbenen äro utrustade med insamlingsapparat
för frömjöl. Visarna spela nästan samma roll som
hos tambiet. Liksom hos detta finnes i hvarje
meliponinsamhälle blott en enda befruktad och
äggläggande hona, hvars verksamhet är inskränkt till
äggläggningen. Men under det visen hos släktet Apis
bibehåller så mycken rörlighet, att den kan flyga
bort med försvärmen, då en ny koloni skall grundas,
förlorar den hos meliponinerna flygförmågan till
följd af bakkroppens oerhörda uppsvallning af
äggmassor. Någon rivalitet mellan den gamla visen
och de nykläckta, ännu obefruktade honorna finnes
därför ej heller, då det hos meliponinerna är de
senare, som vid svärmningen lämna det gamla boet. –
Hos släktet Melipona skilja sig drottningcellerna ej
i något afseende från arbetarnas och hannarnas. Hos
Trigona åter finnas, liksom hos Apis, särskilda vise-
l. drottningceller, vanligen i kanten af kakorna,
större än de öfriga och rundade till formen. –
Hannarna hos meliponinerna skilja sig i storlek
föga från arbetarna, och de celler, i hvilka de
uppstått, likna alldeles de senares. Liksom hos
Apis fördragas de blott till en tid i boet och
bortdrifvas sedan eller dödas t. o. m. stundom. –
Framför humlornas samhällsbildning betecknar
meliponinernas ett framsteg i arbetsfördelningen så
till vida, som här uppstått typiska, från könshonorna
i utbildningen af samlingsorgan afvikande arbetare,
hvilka, oberörda af könslifvets oro, uteslutande
egna sig åt bobyggnad och anskaffande af proviant,
medan könshonorna åter specialiserats till uteslutande
äggproducenter.
G. A-z.
Melis, Melissocker (af lat. mel, honung). Se Socker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
