Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vänstra Nilstranden, nästan midt emot Luksor,
med storartade ruiner af det forna Tebe. Knappt
0,8 km. v. om Memnonstoderna (se d. o.) står ett
tempel, som hör till de största och intressantaste
byggnaderna i Egypten, uppfördt af Ramses III åt
Amon. Bredvid detta står ett litet tempel och bakom
detta ett större och praktfullare, med en mängd
skulpturer på väggarna och målningar på pelarna (se
fig.; jfr äfven fig. 1 A o. B till art. Kapitäl). Ej
långt därifrån finnes ett af ett raseradt murverk
omgifvet rum, 2,430 m. långt och 1,000 m. bredt,
kalladt Birket-Habu, som är antingen återstoden af
en uttorkad vattenbassäng eller en gammal hippodrom.
(J. F. N.)
Medinet Rasul Allah 1. M. en Ne b i. Se Me-d i n a.
Méding, Johann Ferdinand Martin Oskar, tysk
romanförfattare under namnen Gregor Samarow, Leo
Warren, D. v. G e y e r n och K. v. \V a l f e l d,
f. 1829 i Königs-berg, d. 1903 i Charlottenburg,
inträdde först i de preussiska ämbetsverken, men
öfvergick 1859 i hannoversk tjänst. Där tillvann
han sig snart konung Georg V:s särskilda förtroende,
utnämndes 1863 till regeringsråd och stannade kvar
i tjänst äfven efter Hannovers införlifning med
Preussen. 1873 flyttade han till Berlin, där han
egnade sig åt litterär verksamhet och nyttjade sin
erfarenhet af spelet bakom kulisserna i politiken
till att skildra bekanta och obekanta personer ur
verkligheten i "historiska" samtidsromaner, som voro
en ogenerad blandning af sant och påhittadt. M:s
(Gregor Samarows) första diktverk, den omfångsrika
romancykeln Um szepter und krönen med 5 afdel-ningar:
Um szepter und krönen (1872), Euro-päische minen
und gegenminen (1873), Zwei kaiserkronen (1874-75),
Kreuz und schwert (1875) och H eld und kaiser
(1876), lämnar en sammanhängande skildring af de
stora världshändelserna i Tyskland och Frankrike
1865-71. Dessa romaner ha trots sitt ringa värde
fått en mycket stor läsekrets på grund af sina
ämnens dragningskraft och den intima sakkännedom,
hvarmed de politiska interiörerna tecknas. M. utgaf
vidare bl. a. tidsromanerna Lie römerfahrt der
epigonen (1874; om furstedagen i Frankfurt 1863), Der
todesgruss der legionen (s. å.) och de dels sociala,
dels historiska romanerna Höhen und tiefen (1878 -80,
I Verschollen, II Gold und blut, III Siihne und seg
en), Kaiserin Elisabeth (1881), Die gross-fiirstin
(1882), Peter der dritte (1883), Um den halbmond
(s. å.), Schwere wahl (s. å.), Plewna (1884), Der
adjutant der kaiserin (1885), Die saxoborussen (s. å.;
"Studentlif") m. fl. M:s flesta romaner äro öfv. till
sv. Han nedskref äfven Me-moiren zur zeitgeschichte
(3 bd, 1881-84).
Medins gräddblandning. Se Barnavård, sp. 948.
Medio, it., hand., i midten, på den midtersta dagen
(den 15:e) af någon viss månad.
Medioker [-åker; lat. mediocris], medelmåttig. –
Mediokritet, medelmåttighet, medelmåtta; arbete
utan synnerligt värde. Jfr Aurea mediocritas.
Mediolanum, den latinska namnformen för Milano. –
M. aulercorum. Se Évreux.
Mediomatriker (lat. mediomatrici), keltiskt folk i
belgiska Gallien, vid Mosels mellersta lopp, med
hufvudstaden Divodurum (Metrici, nu Metz).
Mediopalatala språkljud (af lat. medius, i
midten, och palatum, gom), fonet., kallas, efter
Sundevalls föredöme, sådana språkljud (konsonanter),
som bildas med tungryggens mellersta del höjd mot
eller vidrörande mellersta delen af gommen ungefär
på gränsen emellan hårda och mjuka gommen. Till
mediopalatalerna höra t. ex. sv. k och g samt
"äng"-ljudet (svänga), vidare vanligt eller
normalt tyskt ach-ljud och motsvarande tonande gh
(nygrek. γ). Mediopalatalerna utgöra alltså en
lokal grupp af språkljud. Uttrycket mediopalatal
nyttjas vanligen blott om konsonanter. Motsvarande
vokaler, sådana som ry.-po. y-ljud och sv. e
i ändelser, kallas efter engelsk (Bells)
terminologi blandade (mixed). Många fonetiker
skilja ej mellan mediopalataler och postpalataler,
utan sammanfatta båda grupperna under uttrycket
"gutturaler". "Mediopalatala" kallas af somliga sådana
konsonanter, som bildas mot mellersta delen af hårda
gommen, t. ex. k i skånskt fik, ty. ich-ljud o. d. Jfr
Kontaktsläge.
Lll.
Medio tutissimus ibis, lat. (Ovidius’
"Metamorphoses", II, 137), "i midten skall du gå
säkrast", medelvägen är den säkraste. Jfr Medium
tenuere beati.
Mediotvist (af eng. twist, tvinnadt garn), text., ett
på mul- l. selfactor-maskin spunnet bomullsgarn med
starkare snodd än vanligt s. k. mulgarn och sålunda
utgörande ett mellanting mellan detta sistnämnda och
det på ringspinnmaskin åstadkomna mera hårdsnodda
garn, som ofta benämnes tvist. Mediotvist användes
till varp för synnerligen fina bomullsväfnader.
G. A. W.
Medio Yunga [me’diå jo’ŋga]. Se Bolivia, sp. 1007.
Medisans [-a’ŋs; fr. médisance], förtal.
Mediska muren, enligt sagan uppförd redan af drottning
Semiramis (se d. o.), sträckte sig emellan de båda
floderna Eufrat och Tigris ungefär 37 km. n. om Bagdad
och utgjorde gränsen emellan Babylonien i s. och
Mesopotamien i n. Dess ursprungliga bestämmelse säges
ha varit att skydda Babylonien mot medernas anfall,
hvaraf den äfven fått sitt namn. Denna öfver 100
km. långa fästningsmur var enligt Xenofon (Anab. II,
4, 12) uppförd af brändt tegel, med jordbeck som
bindemedel, och var ej mindre än 32 m. hög och
6 m. bred. Lämningar af den väldiga byggnaden ha
återfunnits af engelsmannen Lynch (1837).
A. M. A.
Meditation (lat. meditatio), eftersinnande,
betraktelse, begrundande, eftertanke. –
Meditativ, böjd för meditation, begrundande, tankfull. –
Meditera (lat. meditari), fundera, grubbla, anställa
betraktelser.
Meditera. Se Meditation.
Mediterran (lat. mediterraneus, af medius, midt
emellan befintlig, och terra, land), belägen inne
i ett land; som hör till Medelhafvet, medelhafs-;
(i äldre sv.: medelländsk).
Medium (lat., midt emellan stående,
mellanlänk). 1. Gramm., ett gemensamt namn (genus
verbi) för vissa former af det indoeuropeiska verbet,
hvilka beteckna en reflexiv (på subjektet själft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
