Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matilda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1259
Matros-Matsmältning
1200
församlingsmedlemmarna afsedda
platsen hette senatorium.
Upk.*
Matros (höll. matroos, af fr. matelot, för hvilket
genom normandisk förmedling isl. mötunauir, efter
orden ’"matkamrat", ligger till grund; besättningen
var nämligen indelad i matlag, "backlag"), sjöman,
som är fullt hemmastadd i allt, hvad till yrKets
praktiska del hör. Matros å handelsfartyg mönstrar
antingen för en bestämd resa eller tills fartyget
återkommer till af gångsplatsen. - Svenska flottan har
haft matroser af åtskilliga olika slag. F. n. (från
l jan. 1911) ha de af sjömans-kårens manskap, som
benämnas matroser, sammanförts till däcks afdelningen,
hvilken omfattar artilleri-, signal-, torped-,
gnist- och min-matroser. Dessa tillhöra något af de
5 (förut 10) matroskompanierna, af hvilka det 2:a,
6:e och 10:e tillhöra Stockholms, samt det 3:e och
5:e Karlskrona station (se f. ö. S j ö m a n s k
å r e n). Matroskompanierna rekryteras dels genom
s. k. karl-skrifning (se d. o.) från skeppsgossekåren,
dels genom anställning medelst kontrakt (värfning) på
viss tid af civila ynglingar, som fyllt 18 år. H.W-1.
Matroskompanierna. Se Matro s.
Matsalskorpral, krigsv. Se Korpral, sp. 1065.
Matschie [ma’tji], G. Friedrich Paul, tysk zoolog,
f. 11 aug. 1861 i Brandenburg, kustos och professor
vid zoologiska museet i Berlin 1895, har riktat det
zoologiska vetandet med flera värdefulla utredningar
rörande däggdjurens geografiska utbredning. Bland
hans större arbeten må nämnas Die säugetiere
Deutsch-Ostafrikas (1895), Uber die zoogeographischen
gebiete der cethiopischen region (1898) och Die
megachiroptera des berliner museums flir naturkunde
(1899). L-e.
Matschlibandar [-dä!]. Se Masulipatam.
Matschlipatnam [-nä’m]. Se Masulipatam.
Mats Gregersson. Se Mattias Gregersson.
Matskatt, kam. Se Mantalsräntan.
Mats Kettilmundsson. Se Mattias Kettil-mundsson.
Matskott kallades i vår äldre kyrklig-kamcrala
lagstiftning vissa likasom gengärden (se d. o.) i
matvaror utgående afgifter, hvilka sockenborna å
bestämda dagar (3 ä 12 om året) utgjorde dels till
prästen, dels till klockaren. I Västergötland erhöllo
de fattige det matskott, som gafs å Långfredagen,
hvilken därför kallades matskotts(fre)dag. Urspr,
väl frivilliga, likasom penningoffren, med hvilka
matskotten egde stor likhet, voro dessa afgifter
redan enligt våra gamla lagar mer eller mindre
tvungna och fingo i allmänhet ej understiga ett visst
värde. De nedlades å altaret, hvaraf benämningarna
altara, altaralceghi, altara vcerning, altarabyr^,
altarmat, julaltare etc. Matskott skulle ges jämväl
vid vissa förättningar, såsom vid själamässor och
kyrkotagning. Motsvarande afgifter omtalas jämväl i
grannländerna (ex. Marie-byrd). Efter reformationen
inskränktes denna skatteform, men utgick ännu
flerstädes enligt Upplandslagens föreskrift:
"prasstser a hawa ett matskot ar hwart, swa got sum
fiurse pcenningas sellr tiurse psenningse", hvilken
bekräftades genom 1617 år^ ordning om prästernas
uppbörd. T yngre författningar finnes matskottet än
förbjudet (så i Österbotten genom en förordning af
18 jan. 1743),
än medgifvet (så i södra Roslagen, genom
k. resol. 17 juni 1695, och på Gottland - att
utgå 4 gånger om året - genom K. M:ts konfirmerade
stadga 30 okt. 1747). En medelväg intar k. resol, på
allmogens besvär 25 maj 1720, som i fråga om "altar-I
maten" i Blekinge förbjuder sådan, så framt den ej
lämnas i prästgården. Enligt förordn. 11 juli 1862
ang. allmänt ordnande af prästerskapets inkomster
skulle matskott utbytas mot bestämda penningbelopp.
C. O. M.*
Matskotts(fre)dag. Se M a t s k o 11.
Matsmältning, fysiol. I den form, hvari de olika
näringsämnena förekomma i födan (se F ö d o ä m-n
e n), kunna de i regel ej upptas i blodet och tjäna
kroppens väfnader till näring. De måste först undergå
betydande kemiska förvandlingar. Sammanfattningen af
de processer, som af se denna förberedande behandling
af födan, kallar man matsmältning. I munhålan undergår
födan hufvudsakligen en mekanisk behandling (se T u
g g n i n g). Tillika uppblandas den med spott (se
d. o.) och drifves därpå medelst en särskild mekanism
(se S v ä l j n i n g) genom svalget och matstrupen
ned i magsäcken, där den första kemiska bearbetningen
eger rum. Genom magsaftens (se d. o.) inverkan
förvandlas det närmast magväggen liggande partiet
af den nedsväljda födan, lager efter lager, till en
tunnflytande massa, chymus, som genom peri-staltiska
kontraktionsvågor i niagmuskulaturen drifves mot
nedre magmunnen, pylorus (se Mage). I de inre lagren
af maginnehållet, dit magsaften ej hinner intränga,
fortgår samtidigt verkan af spottens ptyalin, som
öfverför stärkelse till maltsocker. Genom kontraktion
af den ringformiga muskulaturen i nedre magmunnen
hålles magsäcken af stängd från tunntarmen. Med vissa
mellantider eger en afslappning rum, och genom en
samtidig kraftig sammandragning af den intill nedre
magmunnen liggande delen af magsäcken drifves en
portion af maginnehållet in i tunntarmens öfversta
del, tolffingertarmen. Omedelbart efteråt sluter sig
åter den nedre magmunnen. Enligt undersökningar af
amerikanske fysiologen Cannon utlöses såväl öppnandet
som tillslutningen af nedre magmunnen genom inverkan
af syran i maginnehållet på slemhinnan i själfva
magmunnen resp. i tolffingertarmen. Genom denna
mekanism hindras större mängder af maginnehållet att
på en gång tränga in i tunntarmen. Tiden, som åtgår
för magsäckens tömning .är beroende af måltidens
omfång, men öfverskrider i regel icke 5 timmar under
normala förhållanden.
Vid öfverförandet till tunntarmen är maginnehållet
endast ofullständigt digerera dt. En del af ägghvitan
är peptoniserad, och stärkelsen är till stor del
öfverförd till maltsocker. Fettet, om man undantager
det fint fördel de m j Ikfe tet, är däremot ännu ej
påverkadt på annat sätt än, att de bind-väfsmembramer,
som omsluta detsamma, i sådana födoämnen som fläsk,
blifvit upplösta. I tolffingertarmen blandas
innehållet med galla och bukspott. Trypsinei i
bukspotten fortsätter peptoniseringen af ägghvitan och
klyfver den vidare i aminosyror. Genom bukspottens
steapsin klyfves fettet i gly-cerin och fettsyror,
som dels bilda såpor och tvåler, dels lösas i
gallan. Det amylolytiska fer-mentet i bukspotten
fullbordar stärkelsens för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
