Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utanför Konstmuseet. Jfr K. Madsens
omfattande monografi (1905).
G-g N.
Marstränder, Karl Johan Sverdrup, norsk keltolog,
f. 1883 i Kristiansand, student 1902, reste 1907
med statsstipendium till Irland och anställdes
1908 som stipendiat i jämförande språkvetenskap
vid Kristiania universitet. 1910 utnämndes han
till professor i iriska språket och litteraturen
vid School of irish learning i Dublin. M. har
offentliggjort större vetenskapliga afhandlingar i
lärda samfunds publikationer och tidskrifter. Sedan
1910 är han medredaktör af tidskr. "Erin".
K. V. H.
Marsupialia, zool., en förr allmännare än numera
brukad benämning, liktydig med Metatheria. Se Pungdjur.
Marsupites Mant., paleont.., under kritsystemets
senontid i norra Europa och Indien lefvande
krinoidésläkte med regelbunden kalk
utan stjälk, erinrande om det paleozoiska
släktet Cyathocrinus. Plåtarna visa en fin
radialskulptur. A. Hng.
Marsupproren (Marsrevolutionen, Marsdagarna) kallas
de folkrörelser, som i många tyska stater, närmast
som följder af den franska februarirevolutionen,
utbröto i mars månad 1848, i Berlin och Wien
framkallade blodiga strider med militären samt
hade till följd märkliga ändringar i bestående
lag och statsförfattningar. Se Preussen (Historia),
Tyskland (Historia) och Österrikisk-ungerska monarkien
(Historia). Äfven i Sverige uppstodo vid samma tid
tumult (se Marsoroligheterna).
Marsus, Domitius, romersk skald, d. mellan
19 f. Kr. och 12 e. Kr., vän till Vergilius och
Tibullus, var en för sin tid mycket ansedd skald,
författare till Cicuta ("sprängörten", en samling
bittra satirer), till en vacker minnesdikt öfver
Tibullus, elegiska skaldestycken, ett epos, Amazonis,
och en prosaafhandling, De urbanitate (om vett och
finhet). Martialis omtalar honom ofta nog. J-C.
Marsvin, Cavia, zool., ett släkte, hörande
till familjen Caviidæ (se Marsvinen), gnagarnas
ordning och däggdjurens klass. Det saknar svans, har
kindtänderna divergerande bakåt, ungefär lika stora
och utan rötter. Framfötterna ha 4 och bakfötterna 3
tår; klorna äro böjda och hoptryckta. Öronen äro små
och rundade, hela fotsulorna nakna, öfverläppen icke
klufven och framtänderna utan fåra. Hit hör vanliga marsvinet, C. cobaya, som är brokigt af svart, rödgult och hvitt
samt har gulgrå framtänder. Dess vilda stamform
är sannolikt C. cutleri, som lefver i Peru. Det
öfverfördes till Europa strax efter Amerikas
upptäckande. Marsvinet är mycket omtyckt för sin
förnöjsamhet och godmodighet. Det trifves utan
svårighet, blott det får luftig och torr bostad,
äter alla slags växtämnen, förökar sig synnerligen
starkt, men bör aktas för fuktig och kall väderlek. –
Aperean, C. aperea, är allmän i Syd-Amerika och vistas
på fuktiga ställen vid skogsbrynen. Djuret för ett
nattligt lefnadssätt, är föga skyggt och så dumt,
att rofdjuren med lätthet bemäktiga sig detsamma,
samt gör skada i trädgårdar. Köttet ätes gärna af
indianerna. Färgen är svartbrun, med inblandadt
gult, undertill gulgrå. Framtänderna äro brungula
och kroppslängden 27 cm. – Ordet "marsvin" brukas
äfven som namn på "tumlaren" (Phocæna communis)
och här i den äldre heraldiken alltid denna
betydelse. C. R. S. (L-e.)
 |
| Vanliga marsvinet, Cavia cobaya. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
