Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markegångssättning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lech, i det land, som efter dem fick namnet
Bajern. Om deras följande öden där se Bajern,
sp. 693. Därifrån koloniserades de österrikiska Donau-
och Alpländerna, hvars tyska befolkning väsentligen
tillhör den markomannska l. bajerska stammen.
S. B.
Markovic [-vitj], Franjo, kroatisk skald och
litteraturhistoriker, f. 1845, f. d. professor i
filosofi vid Agrams universitet, har inlagt stora
förtjänster om sitt lands litteratur genom sina i
Sydslaviska akademiens årsskrifter ("Rad") publicerade
studier om Medo Pucic, Luka Botic, Senoa och Gundulic
(Esteticka ocjena Gunduliceva Osmana) till försvar för
skaldeverkets omstridda enhetlighet. Som originalpoet
har M. författat ett romantiskt epos Kohan i Vlasta
(om Elbe-slavernas kamp mot de öfvermäktige tyskarna,
1868), de historiskpatriotiska tragedierna Karlo
Dracki, Benko Bot och Zvonimir, kralj hrvatski ("Z.,
konung af Kroatien") samt en lyrisk diktsamling Iz
mladih dana ("Från unga dagar", 1884) jämte den episka
idyllen Dom i sviet ("Hem och värld"). Dessutom har
han förtjänstfullt redigerat sydslaviska diktsamlingar
(Gundulics "Dubravka", Stanko Vraz, Preradovic m. fl.).
A–d J.
Marko Vovtjok, pseudonym för den lillryska
författarinnan Markevitj (se d. o.).
Markpund var fordom i Sverige en viktualie-, järn-
och kopparvikt, som först betecknade lispundets
närmaste underafdelning och synes varit identisk med
mark 1. skålpund. Senare (t. ex. enligt plakatet af
1665) betydde markpund l mark järn-och kopparvikt
och förhöll sig således till skålpundet som 5:4
(jfr Mark). I förordningarna af 1733, 1737 och 1739
däremot menas med markpund 20 marker (l Lu) järn-
och kopparvikt.
Makranstädt, stad i konungariket Sachsen. 6,967
inv. (1905). Tillverkning af pälsvaror (800 arb.),
socker, armatur, cement m. m.
J. F. N.
Markschejder (ty., af mark, gräns, och scheiden,
skilja), "grufmätare", fordom titel på en
bergsstatstjänsteman, hvars åliggande var att mäta
grufvor och öfver dem upprätta exakta kartor till ledning
vid brytningen. Se Bergsstaten. — Markschejderi,
en markschejders förrättning, d. v. s. grufmätning (se d. o.).
Marks härad och tingslag, i Älfsborgs län,
ingår i Marks fögderi samt i Marks, Vedens och
Bollebygds domsaga. Det omfattar följande socknar:
Seglora, Frisla, Kinnarumma, Skepphult, Örby, Kinna,
Torestorp, Öxabäck, Älekulla (Ellekulla), Kungsäter,
Gunnarsjö, Grimmared, Karl Gustaf, Istorp, Öxnevalla,
Horred, Sätila, Hyssna, Berghem, Hajom, Surteby, Kattunga,
Fotskäl och Tostared. 141,248 har. 33,840 inv. (1911).
Marks och Bollebygds kontrakt, i Göteborgs stift,
omfattar de 9 pastoraten Sätila med Hyssna; Seglora
med Frisla, Kinnarumma och Skepphult; Örby med Kinna;
Berghem med Hajom; Surteby med Kattunga, Fotskäl och
Tostared; Istorp med Öxnevalla och Horred; Kungsäter
med Gunnarsjö, Grimmared och Karl Gustaf; Torestorp
med Öxabäck och Älekulla (Ellekulla); Bollebygd
med Björketorp och Töllsjö. 178,229 har. 40,607
inv. (1911).
Marks revir, beläget i Västra öfverjägmästardistriktet,
Älfsborgs län, omfattar Marks, Vedens och Bollebygds
härad, af Gäsene härad Norunga, Ljurs,
Ormunga, Asklanda och Kvinnestads socknar, Kullings
härad med undantag af Eggvena, Fölene, Tarsleds,
Herrljunga, Södra Härene, Tumbergs, Bråttensby
och Landa samt Remmene socknar. Det är indeladt i
5 bevakningstrakter. Vid 1910 års slut omfattade de
allmänna skogarna inom reviret en sammanlagd areal
af 16,488 har, hvaraf 9 st. kronoparker om tillhopa
4,523 har.
M—g.
Mark Stern, pseudonym för författarinnan
M. A. S. Cederström (se d. o. 11), numera gift med
skriftställaren L. Nordström.
Marks, Vedens och Bollebygds domsaga, i Älfsborgs
län, omfattar de tre härad och tingslag, som ingå i
namnet. 222,621 har. 49,907 inv. (1911).
Marks von Würtemberg, svensk adlig och friherrlig,
från Tyskland, sannolikt Württemberg, härstammande
släkt, hvars äldste med säkerhet kände stamfader
Johan Marks (f. omkr. 1640 i Bremen, d. 1710 som
tjänstförrättande landrichter i Livland) uppges ha
varit son till en tyskfödd adlig öfverstelöjtnant i
svenska armén under Trettioåriga kriget. Johan Marks’
söner Gotthard Vilhelm (se M. 1) och Karl Gustaf
(öfverstelöjtnant, f. 1693, d. 1775) adlades 1720
med namnet Marks von Wirtenberg. Den förre blef 1759
friherre, och i friherrebrefvet skrifves namnet Marcks
von Würtenberg. Numera skrifva sig släktens medlemmar
Marks (l. Marcks) von Würtemberg.
1. Gotthard Vilhelm M., friherre,
fältmarskalk, f. 1688 i Riga, d. 1778 på Gotthardsberg
i Lerbo socken, Södermanland, blef 1699 volontär
vid garnisonen i Pernau och 1703 konduktör vid
fortifikationen, gick sedermera i fransk tjänst,
blef där fänrik vid Erik Sparres regemente, deltog
bl. a. i slagen vid Ramillies (1706), Oudenaarde
(1708) och Malplaquet (1709), avancerade till
sekond-kapten och återvände 1710 till Sverige,
där han s. å. blef regementskvartermästare vid
Nieroths regemente i Pernau och kapten vid Nylands
infanteri. M. avancerade till major 1713, deltog
1714 i slaget vid Storkyro och blef 1718
generaladjutant vid jämtländska armén samt utmärkte
sig under Armfelts fälttåg i Norge s. å. Han
befordrades 1726 till öfverstelöjtnant vid Karelska
dragonskvadronen, blef 1739 öfverste för Jämtlands
regemente, tillfångatog under 1742 års krig ett
ryskt detachemang på Åland, blef 1747 generalmajor
af kavalleriet, 1748 chef för Södermanlands
regemente, 1751 generallöjtnant, 1755 general
och 1763 fältmarskalk, tillbytte sig s. å.
Österbottens regemente och tog 1772 afsked. M.
blef 1720 adlad och 1759 friherre.
2. Erik Teodor M., friherre, den
föregåendes sonsons sonson, jurist, f. 11 maj
1861 i Björnlunda, Södermanland, blef 1878
student i Uppsala samt filos. kandidat 1880
och juris kandidat 1885. Han utnämndes 1887
till vice häradshöfding och efter tjänstgöring i
Svea hofrätt till assessor där 1894. S. å. blef
han led. och sekreterare i fiskelagskommittén och
var 1895–96 led. i kommittén för utredning af
frågan om statens ansvarighet för skada i följd
af vissa ämbetsbrott. Han var vid 1898 års riksdag
sekreterare i särskilda utskottet för behandling
af lagförslag ang. makars egendomsförhållanden.
Han blef s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
