Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Man ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommaren 15°, för vintern 5,5° C.). Jordbruk
drifves mest i södra delen och längst i n., där
landet är slätt, de inre delarna ha däremot goda
betesmarker. Af hela arealen äro 65 proc. odlad
mark. Boskapsskötseln är af stor vikt. Bergsbruket
lämnade 1909 2,560 ton silfverhaltig blymalm, 1,900
ton zinkmalm och 6,870 ton hafssalt, hvarjämte brytas
något kopparmalm samt flera bergarter. Industrien är
obetydlig, men handeln ganska liflig, mest bestående
af export af öns produkter: hästar, nötboskap, får
samt bly, kalk och svart marmor. 1909 sysselsatte
M. 79 fartyg om 12,920 ton, och samfärdseln med
Liverpool och andra engelska hamnar är betydlig. Sill-
och kabeljofisket sysselsatte (1909) 251 båtar med 932
mans besättning. Järnvägarna ha en längd af omkr. 80
km. Invånarna, 50,542 pers. (1911), af hvilka mer
än hälften bor i de fyra städerna Douglas (21,101
inv. 1911), hufvudstad, Ramsey, Castletown och Peel,
kallas manxmen och tillhöra den gaeliska grenen af
kelterna (se Gaeler) och talade förr en keltisk
dialekt, manx (se d. o.), som dock numera ej en
tiondel (1901 4,400 pers.) af befolkningen förstår. –
Ön är säte för en anglikansk biskop af Sodor och
Man (Sodor, af Sudreys, södra Hebriderna, hvilka
förr hörde till M.) och har sin egen författning. I
spetsen för förvaltningen står en af kronan utnämnd
lieutenant governor, som jämte the council (första
kammaren), bestående af deemsters (domare), biskopen
och andra prästmän, utnämnda af kronan, och the House
of keys (andra kammaren), en representation af 24
led., valda för 7 år af de 6 sheadings (öns lokala
underafdelningar) och af de 4 städerna, bildar
Court of Tynwald. De af denna antagna besluten
skola godkännas af konungen, men bli ej giltiga,
förrän de promulgerats både på engelska och manx å
Tynwald hill (sv. tingvall) nära Peel, hvilket sker
på Tynwalddagen (5 juli). De kallas därefter acts of
Tynwald. Ön har ingen representant i underhuset, och
dess biskop kan aldrig få säte i öfverhuset. Engelska
parlamentets beslut gälla ej för ön, såvida detta
ej är särskildt uttaladt. Befolkningen är fri från
inkomstskatt, stämpelafgifter och åtskilliga andra
skatter. Ön har teologiskt seminarium för utbildning
af präster (filial af Durhams universitet), college
(sedan 1833) samt "grammar schools" i Douglas,
Ramsey och Castletown. Den fick 1872 en skollag,
som föreskref obligatorisk skolgång och osekterisk
religionsundervisning samt att hvarje stad och kommun
skulle bilda ett skoldistrikt med skolråd. Först
1892 blef folkskolundervisningen kostnadsfri. 1910
funnos 48 folkskolor, af hvilka 5 voro sekteriska. –
Öns inkomster härröra hufvudsakligen från tullar
och uppgingo 1910–11 till 85,260 pd; motsvarande
utgifter voro 76,950 pd, hvaraf 10,000 pd gingo till
statskassan som bidrag från tullinkomsterna. Dess
skuld steg 1910 till 207,631 pd och tillgångar
till 123,698 pd. Öns vapen är en röd sköld med
3 harneskklädda ben, förenade med öfre delen af
låret och böjda liksom armarna i hakkorset, hvaraf
det sannolikt utgör en egendomlig form. – M. (på
manxspråket Mannin) kallas af de gamle författarna
Eubonia (Caesars och Tacitus’ Mona har nästan säkert
bevisats vara Anglesey, icke M.) och innehades
sannolikt af romarna. I äldre tider
hörde ön växelvis under Wales och Skottland samt
eröfrades i slutet af 800-talet af Harald Hårfager
och, efter det hans jarlar gjort sig oberoende,
på nytt (1093) af Magnus Barfot. Den var sedan
jämte Hebriderna ett norskt skattland, styrdt af
en skandinavisk konungaätt, till 1266, då Magnus
Lagaböte afträdde sina rättigheter till Alexander III
i Skottland. Efter dennes död ställde sig öborna
under skydd af Edvard I i England 1290. 1406
gafs M. som evärdligt län åt sir John Stanley
och hans arfvingar (earlarna af Derby), hvilka
först med titeln konungar, men sedan 1505 med den
blygsammare titeln lorder innehade ön till 1765,
då hertigen af Atholl, den siste earlens af Derby
måg, sålde den till engelska kronan för 70,000
pd och en årsränta af 2,000 pd. Sina godsherrliga
och patronatsrättigheter samt vissa andra förmåner
behöll han dock till 1828, då han sålde dem för den
ofantliga summan af 417,144 pd (1,5 mill. kr.). Litt.:
A. W. Moore, "Sodor and M." (1893) och "A history
of Isle of M." (2 bd, 1900, med bibliografi). Jfr
Kermode, "Manx crosses" (1907), och Brate,
"Runinskrifterna på ön Man" (i "Fornvännen", 1907).
(J. F. N.)
Man, Cornelis de, holländsk genre- och porträttmålare,
f. 1621 i Delft, d. där 1706, tillhörde 1642
Delfts målargille, men begaf sig kort därefter ut
på resor, besökte Paris, Lyon, Florens, Rom och
Yenezia och återkom till födelsestaden efter nio
års frånvaro, egendomligt nog utan att ha tagit
några märkbara intryck af främmande konst. Hans
porträttmålningar äro, med undantag af bilden af
Clara von Sparwoude (i Delfts stadshus), numera
kända blott genom gravyrer, hans genrebilder
träffas däremot i flera af utlandets museer. Han
har ett mycket omväxlande ämnesval. Än uppvisar
han, såsom i Darmstadts museum, en Kyrkointeriör,
än framställer han, såsom i Budapests museum, Herre
och dam spelande schack, eller, såsom i Bondeska
samlingen på Eriksberg, Interiör med en sittande
dam med en tallrik äpplen i knäet. I sina bästa
arbeten, som ofta förväxlas med Koedycks, påminner
M. ibland om Jan Vermeer van Delft och Gabriel Metsu.
O. G-g.
Mana, sjöv., räcka från hand till hand. "Mana
linan". Se Lödning. Jfr Sjömana.
Mana. Se Helig, sp. 311.
Mana, finsk myt. Se M an åla.
Manaar [-nä’r], en liten ö n. v. om Ceylon,
närmast s. om den s. k. Adamsbron (se d. o.),
som skiljer den djupa Manaargolfen i s. från det
grunda Palksundet i n. Öns hufvudort är staden M. med
gammalt portugisiskt fort, pärl- och trepangfiske.
J. F. N.
Manaba [-ba’]. Se Manabi.
Ma’nabi, Manabà [-ba’;], provins i sydamerikanska
republiken Ecuador, vid Stilla hafvets
kust. 14,922 kvkm. 64,100 inv. (1893; den senaste
folkräkningen). Landet genomdrages af flera små
floder. Dess viktigaste produkter äro kautschuk,
kakao, halmhattar, artiklar af agavefibrer (pita)
samt hängmattor. Kusten är rik på fisk. Hufvudstad är
Portoviejo (5,000 inv.), i det inre; den viktigaste
hamnstaden är Manta (se d. o.). J. F. N.
Manacor [-kår], distriktshuvudstad på spanska ön
Mallorca, 12 km. från östra kusten i en väl odlad
trakt. 12,408 inv. (1900). Närmare hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
