Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnesiaglimmer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[bildtext]
Magnetiska paralleller och meridianer för år 1885
(efter Neumayer).
Magnetisk sömn. Se Animal magnetism och Hypnotism.
Magnetisk teodolit, fys., Se Jordmagnetism, sp. 145, och Teodolit.
Magnetiskt fält, fys., det område, inom hvilket en
magnet utöfvar sin verkan. Se vidare Magnetism.
Magnetiskt magasin, fys. Se Magnetism.
Magnetiskt moment, fys. Se Jordmagnetism och
Magnetism.
Magnetiskt tillstånd. Se Animal magnetism, sp. 1036.
Magnetism (af magnet, se d. o.). 1. Fys., ett
särskildt fysikaliskt tillstånd, som antingen
[bild med bildtext]
Fig. 1. Naturlig magnet med armering.
finnes hos vissa kroppar i naturen (naturliga
magneter) eller kan genom konst bibringas
dem (konstgjorda magneter) och som visar sig däri,
att de ega förmåga att på afstånd draga till sig
järn. 1. Naturliga och konstgjorda magneter. Magnetisk
järnmalm 1. svartmalm (Fe3 O4), som förekommer
rikligt äfven i Sverige, är ofta magnetisk. Denna
dess egenskap var känd redan under forntiden. Dess
magnetism är emellertid i allmänhet tämligen svag, men
kan i någon mån förstärkas genom armering (se d. o. 2
och vidstående fig. 1). På grund af sin ringa styrka
äro naturliga magneter föga användbara, utan ersättas
af konstgjorda. Dessa förfärdigas af härdadt stål,
som man genom magnetisering (se d. o.) bibringar
kraftiga magnetiska egenskaper och som man kan ge
olika form alltefter olika ändamål. De göras ofta i
form af cylindriska eller prismatiska stänger,
af platta, långsträckta, tillspetsade lameller
(lamellarmagneter) eller nålar (magnetnålar) eller af hästskor (hästskomagneter, se fig. 2). Magnetnålarnas
dimensioner variera alltefter det ändamål, hvartill
de skola användas. Den vanligaste formen är en
parallellepiped af ringa höjd; de horisontella
sidoytorna bilda romber, med två mycket spetsiga
vinklar vid nålens ändar och två mycket trubbiga vid
dess midt. Nålens längd bör ofta tagas så stor som
möjligt, dock så, att den icke böjes; dess öfriga
dimensioner få sedan rätta sig efter längden. Lamont
uppger, att bredden lämpligen kan tas lika
[Bild med bildtext]
Fig. 2. Hästskomagnet enligt Jamin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
