Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madrid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madsen
426
95 öfverste i artilleriet. 1863 författade han i
"Annaler for nordisk oldkyndighed og hisL" en
afh. om Sjcellandske stedsnavne, hvari påvisades,
att många af dem leda sitt upphof från själfva
de lokala förhållandena, och 1871 i "Tidsskr.for
land-ökonomi" en annan om Höjdeforholdene paa
den sjcellandske og fynske ögruppe, bägge frukter
af hans uppmätningsarbeten. 1898-1901 författade
han i "Militaert tidsskr." Studier över Danmarks
hcervcesen i 16:e aarh. och 1907-12 i "Geografisk
tidsskr." Oversigter över de vigtigste rejser og
forskninger, som af danske ere foretagne i arkti-ske
egne (bd 19), i Asien (bd 20) och i Amerika (bd 21).
E. Ebg.
Ma;dsen, Peder, dansk teolog, f. 25 aug. 1843, d. 7
aug. 1911, var bondson från Vestjyl-land, blef 1868
teol. kandidat och 1879 teol. doktor. 1875 professor
vid Köpenhamns universitet och 1910 biskop öfver
Själlands stift. Som professor ådagalade han stor
lärdom och grundlighet, var utprägladt konservativ
och mycket vaksam mot nya idéer, äfven gentamot
den nyare bibelkritiken ; de unge studenterna
omfattade han med stor välvilja och lämnade dem
både hjälp och vägledning. Af hans skrifter må
nämnas De kristnes almindelige prcestedömme (1879),
Fortolkning af Johannes’ aabenbaring (2 bd, 1885-87,
2:a uppl. 1896) och Det kirkelige embede (1890) och
Embedets og menighedens samrirken i det kirkelige
arbejde (1895). Efter M:s död utkom 1912 hans tolkning
af Paulus’ "Epistel till Kolosserna", och äfven hans
omfattande lärobok i dogmatik väntas utkomma i en nära
framtid. Han tog äfven verksam del i utarbetningen
af den nya textserien (1879-81) och af ändringarna
i den liturgiska delen af gudstjänsten. 1884-86 var
han led. af kyrkorådet (en rådgifvande församling
af biskopar och två professorer) och 1905-07 af
kyrkoutskottet (en provisorisk representation för
folkkyrkan af företrädesvis valda ledamöter för att
afge betän-kanden i kyrkofrågor) samt fullbordade
som sådan ett utkast till ny kyrkoordning. 1880
blef han medlem af och var 1899-1905 ordf. i
styrelsen för Kirkelig förening for indre
mission i Kjöbenhavn. Dessutom deltog han i de
s. k. Bethesdamötena (1886-1904), där präster och
lekmän af skilda kyrkliga riktningar sammanträffade,
och var sedan 1899 dessas ledare. Motvilligt
utbytte han sin professur mot biskopsstolen.
E. Ehg.
Mardsen. 1. Vilhelm Herman Oluf M., dansk
officer, minister, f. 11 apr. 1844, blef 1861
löjtnant och deltog i 1864 års krig, öfvergick
1868 till artilleriet samt avancerade 1903
till generalmajor. 1868-96 var han lärare vid
krigsskolan i matematik och artillerivetenskap, utgaf
förträffliga läroböcker i dessa ämnen och författade
lärda afhandlingar i "Mathematisk tidsskr." (redan
1866 vann han Videnskabernes selskabs guldmedalj för
besvarandet af en prisfråga). M. var äfven framstående
praktisk konstruktör (af bl. a. en distansmätare för
Köpenhamns sjöfort, 1870, och ett automatiskt verkande
rekylgevär, 1885, som sedan 1896 användts i Danmark;
se Kulspruta, sp. 2L1). Han anlitades äfven för många
viktiga militära kommittéer, bl. a. 1881 om införande
af ett nytt gevär i armén. 1901 utnämndes M. till
krigsminister, utverkade som så-
dan inköp af nytt fältartilleri och en förbättring af
underofficerarnas löner. Han sökte äfven förbättra
de meniges villkor, bl. a. genom att införa
natura-förplägning, och att göra hären omtyckt af
folket, men lyckades ej åstadkomma ny lönelag för
officerarna. Fastän som politiker vänsterman, var
han dock afgjord anhängare af tanken på Köpenhamns
fullständiga befästande och hoppades främja denna saks
afgörande genom tillsättandet af försvars-kommittén
1903. Striden härom med sjöministern Jöhncke ledde
till ministärens upplösning i jan. 1905 och hans
egen afgång som minister. 1908 blef han direktör
för gradmätningen och invaldes 1909 i folketinget,
men återvaldes ej vid nyvalen 1910. Hans korta
riksdagsmannabana gaf honom dock tillfälle att
utarbeta ett förslag om införande af proportionella
val i enmansvalkretsar. - 2. ThorvaldJohannesMariusM.,
den föregåendes son, dansk läkare och bakteriolog,
f. 18 febr. 1870 i Frederiksberg, blef student 1886,
med. doktor 1896, föreståndare för danska statens
seruminstituts laboratorium 1902, institutets direktör
1909 och därjämte s. å. Sundhetsstyrel-sens konsulent
i bakteriologi och epidemiologi. M:s förnämsta
vetenskapliga forskning rör serum-immuniteten. Hit
höra Experimentelle undersögel-ser om difterigiften
(1896), Om difterigiftens konstitution (1899),
m. fl. bemärkta arbeten (en del af dessa tills,
med K. J. Salomonsen, G. Dreyer o. a.). Särdeles
uppmärksammadt blef M:s i samarbete med Arrhenius
utförda arbete Physical che-mistry applied to
the study of toxins and anti-toxins (i festskrift
vid invigningen af danska statens seruminstitut,
1902), hvarvid den fysikaliska kemiens metoder först
pröfvades i tillämpningen på serumterapien. M. är
icke blott en auktoritet inom det danska
medicinalväsendet, utan ock en framstående ledare
af vetenskaplig produktion vid se-ruminstitutet,
sorn besökes af forskare från alla länder. Från
institutet utges årligen "Contributions de L’Institut
sérothérapeutique de 1’état danois". M. är led. af
Sv. läkarsällskapet (1903) och Fysiogr. sällskapet
i Lund (1911). 1. E. Ebg; 2. C. S-jr. Ma’dsen,
Hans Theo dör, norsk författare, f. 14 jan. 1858
i Bergen, uppfostrades i Nordland, hvars väldiga
natur gjorde ett outplånligt intryck på honom. M.,
som sedan 1872 varit anställd på kontor i Bergen -
med undantag af åren 1880-84 -, är sedan 1896 därjämte
lärare vid ett handelsinstitut i sin födelsestad. -
Hans böcker äro få, men ha satt märke i 1890-talets
norska litteratur. Efter många svårigheter lyckades
han 1890 få ut den bredt anlagda samhällsromanen
/ drift, en bjärt naturalistisk, psykologiskt
analyserande skildring af själfupplösningsprocessen
hos en dekadentnatur. Klarare äro romanen Guds
finger (1893), ett olyckligt äktenskaps historia
med djup uppfattning af de moraliska grundvärdena,
och det fast utformade skådespelet Marionetter
(1894). M:s mest betydande verk är romanen
Under kundskabens tr& (1897), en grubblares djupt
disharmoniska historia. M:s senare arbeten utgöras
väsentligen af ur iacksynpunkt förträffliga böcker
i handelslära. M. står i Norges litteratur jämte
Amalie Skräm som obevekligt öfvertygad naturalist
och determinist. Hans romaner vittna i hög grad om
författarens blick för de mänskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
