Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mackensen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förste hvite man, som gjort denna färd - öfver
Klippbergen till Stilla oceanen, som han nådde
vid Kap Menzies (52° 21’ n. br.). M. förvärfvade
genom pälshandel stor förmögenhet, adlades 1802
och tillbragte sina sista år i Skottland. Hans
reseskildring Voyages - - to the frozen and pacific
oceans (1801) innehåller äfven värdefulla upplysningar
om pälshandeln och indianernas lefnadssätt.
V. S-g.
Mackenzie [mǝke’nsi], William Lyon, kanadensisk
politiker, f. 12 mars 1795 invid Dundee (Skottland),
d. 28 aug. 1861 i Toronto, emigrerade 1820 till
Canada, där han 1824-34 utgaf oppositionstidningen
"Colonial advocate" och 1828 valdes till medlem af
öfre Canadas lagstiftande församling. M. var 1834-35
mayor i Toronto, framlade 1835 som ordförande
i lagstiftande församlingens besvärsutskott ett
liberalt reformprogram och knöt s. å. förbindelser
med de missnöjde franske liberalernas ledare i Nedre
Canada, Papineau. 1836 började M. utge tidningen
"The constitution" med republikanskt program och
påyrkade efter liberalernas nederlag vid valen
helt öppet i våldsamma tal uppror mot England. Han
bildade (25 nov. 1837) en provisorisk regering,
anryckte (4 dec.) med en sammanrafsad skara på
800 man mot Toronto, men blef (7 dec.) i grund
slagen af regeringstrupperna och måste fly till
Förenta staterna. Därifrån sökte han organisera
en invasion i Canada af en skara äfventyrare, men
häktades (1839) och hölls nära ett år i fängelse för
neutralitetsbrott. Upproret i Öfre Canada liksom
Papineaus resning i Nedre Canada hade emellertid
påskyndat införandet af parlamentarisk själfstyrelse
(1840) i de båda samtidigt till en koloni sammanslagna
länderna (se därom Canada, sp. 1078, och Lambton
2). M. fick 1849 amnesti, återvände till Canada och
var 1851-58 medlem af kanadensiska parlamentet. De
missförhållanden han bekämpade voro verkliga och hans
reformuppsåt ärligt, men hans agitatoriska läggning
dref honom från lagens väg in på obetänksamma
våldsåtgärder, och som revolutionsledare var han
misslyckad. Jfr hans måg Ch. Lindseys "Life and
times of W. Lyon M." (2 bd, 1862; förkortad uppl. i
"Makers of Canada series", 1909), J. C. Dent,
"The canadian portrait gallery", II (1881), och
Bourinot, "Canada under british rule" (1900).
V. S-g.
Mackenzie [mǝke’nsi], Alexander, kanadensisk
politiker, f. 28 jan. 1822 i Perthshire, d. 17 april
1892 i Toronto, var först stenhuggare i sin hembygd,
emigrerade 1842 till Canada, där han arbetade sig
upp som murare och byggmästare samt 1852 började utge
en liberal tidning. Han blef 1861 medlem af Canadas
parlament, invaldes 1867 i den nya federationens
första parlament och blef där ledare för den liberala
oppositionen. M. var dec. 1871-okt. 1872 medlem af
Blakes liberala ministär i prov. Ontario och var
nov. 1873-. sept. 1878 premiärminister i Dominion
of Canada, sedan han lyckats störta ministären
Macdonald på grund af dess bristande kontroll öfver
oegentligheter i samband med den kanadensiska
pacifikjärnvägens anläggning. I sin tur störtades
M. af Macdonald genom dennes protektionistiska
valseger 1878. M. afgick 1880 från ledarskapet
i Canadas liberala parti. Han var baptist och
en typisk representant för den skotska
medelklassliberalismen. M. utgaf 1882 en biografi
öfver sin i Canada berömde partivän George
Brown (se d. o., sp. 306). Jfr W. Buckingham
och G. Ross, "Life and times of A. M." (1892).
V. S-g.
Mackenzie [mǝke’nsi], sir More11, engelsk
läkare, f. 7 juli 1837, d. 3 febr. 1892, blef
1862 med. doktor i London, införde användningen af
larynxspegeln i England, grundlade 1863 ett sjukhus
för strupsjukdomar och utgaf ett stort antal arbeten
inom laryngologien. Mest bekant har han blifvit genom
sin olyckliga behandling af kejsar Fredrik. III:s
sista sjukdom. (Om striden emellan M. och E. von
Bergmann rörande densamma se A. Buchholtz, "Ernst
v. Bergmann", 1911.) R. T-dt.
Mackenzie [mǝke’nsi], sir Alexander Campbell,
skotsk tonsättare, f. 1847 i Edinburgh, blef 1865
musiklärare där och 1888, efter Macfarren, direktör
för k. musikakademien i London samt dirigerade
1892-99 filharmoniska sällskapets konserter. Han
adlades 1894. M. har gjort sig känd som kompositör
af operor (Colomba, 1883, The troubadour, 1886,
den komiska operan His majesty, 1897, m. fl.),
oratorier (bl. a. The rose of Sharon, 1834, och
Bethlehem, 1894), orkester- och kammarmusik, sånger
m. m. Han blef 1897 led. af Mus. akad. i Stockholm.
A. L.*
Mackeprang, Adolf Henrik, dansk målare, f. 1833
på Langesö vid Odense, d. 1911, målade landskap
och framför allt djur - storkar, räfvar, hästar,
åsnor. M. är representerad i danska konstmuseet
(Rådjur) och i Hirschsprungska galleriet af den
stora parisbilden Vid Pont d’Iéna 1870 (med dragande
hästar). G-g N.
Mackeprang, Karl Mouritz Clod, dansk historiker,
f. 28 dec. 1869 i Sundeved i Slesvig, blef
filos. doktor 1900 och efter anställning 1897 vid
nationalmuseet 1910 direktör för dess andra afdelning
(rörande medeltiden och perioden till 1660). Skrifter:
Dansk kjöbstadstyrelse fra Valdemar Sejr til
Kristian IV (1900) och Nordslesvig 1884-1909 (1910).
E. Ebg.
Mackinac 1. Mackinaw [mä’kinå], en naturskön
ö i nordöstra ändan af sjön Huron midt emot
Mackinaw city vid Michiganhalföns nordspets, ön,
hvars ena hälft är förklarad för nationalpark,
har en massa stora hotell och besökes mycket af
sommargäster. Af ön har M. - sundet sitt namn,
hvilket förenar Michigansjön med Huronsjön. Det är 60
km. långt, omkr. 6 km. bredt och 77 m. djupt. Från
dec. till slutet af april är det isbelagdt.
J. F. N.
Mackinac-sundet [mä’kinå-]. Se Mackinac.
Mac Kinlay 1. M’Kinlay [mau’nt mǝki’nli], John, skotsk
upptäcktsresande, f. 1819, d. 1872, utvandrade 1836
till Nya Syd-Wales och lefde där som "squatter". 1861
ställdes han i spetsen för den expedition, som från
Syd-Australien utsändes för att uppsöka Burke och
Wills. I Barcoo-creeks mynningsland, ö. om Lake Eyre,
vann han underrättelse om den saknade expeditionens
undergång, men fortsatte sin färd och framträngde
tvärs öfver kontinenten till Carpentariaviken. 1865
och 1870 gjorde han resor i Nordterritoriet.
Mac Kinley, Mount [maVnt makFnli], Nord-Amerikas
högsta bergstopp, ligger i Alaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
