Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maalselven. 2. Härad och pastorat i Tromsö amt, Norge - Maalstriden, no. Se Landsmål 1. - Maalstræv, no. Se Landsmål 1. - Maamme, fi. Se Vårt land. - Maan, El- - Maane l. Maanelven - Maanelven. Se Maane. - Maanen, Cornelis Felix van, nederländsk statsman - Maaninka. 1. Sjö i Savolaks, Finland - Maaninka. 2. Socken - Maanselkä, den finska benämningen på landrygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
329
Maalstriden-Maanselkä
M. är ett vildt och söndersplittradt
fjällandskap. Närmare fjorden öppnar sig dalen till
stora, jämna, delvis af furu- och björkskog täckta
moar. M. har jämförelsevis betydliga, sammanhängande
odlade fält. Den bebyggda delen sträcker sig 70
km. upp från hufvudälfvens mynning. Af den bofasta
befolkningen - där finnas dessutom nära 200 lappar
och finnar - invandrade en stor del i början af
1800-talet från Gudbrands- och Österdalarna. Jordbruk
med boskapsskötsel är den viktigaste näringsgrenen,
och M. anses för Nord-Norges bästra jordbruksdistrikt
med utmärkta beten. Goda landsvägar leda från
M. till Salangen i v., till Malan-gen i n.
l-2. K. V. H.
Maalstriden [mål-], no. Se Landsmål 1.
Maalstraev [målsträv], no. Se Landsmål 1.
Maamme [mäm-J, fi. Se Vårt land.
Maʿan, El- (arab., boningsplats), hufvudort i ett
turkiskt sandjak i Syrien, vid den gamla pilgrimsvägen
(nu järnvägen) mellan Damaskus och Mekka, omkr. 100
km. n. ö. om Akaba. Omkr. 3,000 inv. Platsen har ymnig
tillgång på vatten, och en rik vegetation frodas i
dess många trädgårdar, men den omges af en fullständig
öken. I G. T. kallas staden Māʿōn. Dess invånare,
meunims barn, maoniterna (2 Krön. 26: 7, Neh. 7:
52), anses vara identiska med de af Eratosthenes
m. fl. nämnde judisk-arabiske minéerna. Wbg.
Maane [måne] l. Maanelven, vattendrag i Bratsberg amt,
Norge, flyter i nordöstlig riktning från Mösvand i
Raulands härad genom Vestfjorddal ned till Tinnsjö
i Telemarken. Vattendragets öfre del, ofvan Mösvands
västra ända, heter Kvenna (se d. o.). Under sitt
korta lopp, 32 km., faller M. 712 m., hvarigenom
bildas en rad delvis mycket höga vattenfall:
Fröistulsfos (8 m.), Skarsfos (50 m. fall i
flera afsatser), Kvitingfos (12 m.), Kvernhusfos (29
m.) och Norges mest berömda vattenfall, Rjukanfos
(se d. o.), 105 m. M. beräknas i outbyggdt tillstånd
representera 259,000 hkr; genom dammbyggnader i
Mösvand anser man sig ha gjort en kraftvinst af
230,000 hkr. Däraf fullbordades dammbyggnadsarbeten
för 145,000 hkr 1911 för att utnyttjas vid
framställningen af norsk salpeter vid Saaheims
fabriker.
K. V. H.
Maanelven [mån-]. Se Maane.
Maanen [män-], Gornelis Felix van, nederländsk
statsman, f. 9 sept. 1769 i Haag, d. 14 febr. 1849,
blef 1795 generalprokurator och var 1806-09
justitieminister under konung Ludvig Bonaparte och
därefter president i högsta domstolen i Haag. Af
Vilhelm I bekräftades M. 1814 i detta ämbete,
utsågs till president för den konstituerande
notabelförsainlingen och utnämndes 1815 till
justitieminister. Genom strängt upprätthållande
af 1819 års förordning om nederländska språkets
användning som officiellt i de belgiska
provinserna samt genom pressförföljelser
o. d. bidrog han väsentligen att framkalla
revolutionen 1830. M. lämnade då sin ministerpost, men
återkallades snart, sedan en återförening af Belgien
med Nederländerna visat sig omöjlig, och afgick därpå
först 1842 efter Vilhelm I:s tronaf-sägelse.
Maaninka [mān-]. 1. Sjö i Savolaks, Finland, utgör
den nordvästligaste fjärden af Kallavesi,
sammanhängande med de sydligare fjärdarna genom
Ruokovirta kanaliserade ström samt med det
nordliga Onkivesi genom kanalerna vid Vianto och
Ahkionlaks. Areal 45 kvkm. – 2. Socken vid nämnda
sjö, i Kuopio län, härad och domsaga. Landareal 424
kvkm. Befolkningen, finsk, 7,015 pers. (1910). –
Imperiellt pastorat af 1:a kl., Kuopio stift,
Kuopio kontrakt.
A. G. F.
Maanselkä [mān-], den finska benämningen på landrygg,
betyder i folkspråket vattendelare mellan större
vattendrag och kom därigenom att å äldre kartor och
i geografier beteckna sammanfattningen af Finlands
alla väsentligare vattendelare. Numera användes
M. endast för att beteckna den tvärs genom finska
Lappland gående hufvudvattendelaren. M. har endast på
vissa sträckor natur af en mer eller mindre afbruten
bergskedja. Mestadels täckes dess berggrund af morän-
eller rullstensgrus eller af högmossar, myrar och
träsk, och stundom röjer sig icke ens dess sträckning
för ögat genom någon upphöjning öfver den omgifvande
terrängen. De ansenligaste bergshöjderna resa sig
icke heller i regel från själfva vattendelaren, utan
mer eller mindre fristående på sidan om densamma. –
M. utgår från den skandinaviska fjällryggen vid
Haldefjäll (fi. Haldetjokko; n. om 69°
n. br.), det högsta fjäll, som berör finskt område
(1,353 m.). Med en riktning åt s. ö. och ö. utgör
M. till en början riksgräns mot Norge intill
Peltotunturi fjäll. Skild från M. genom en
dalsänka, i hvilken Ounasjärvi sjö ligger, utgår
mot s. ända till Bottniska viken en bergräcka,
som under namnet Ounasselkä skiljer Torne älfs och
Kemi älfs dalar samt tillika landskapen Väster-
och Österbotten. Af denna grens högre toppar äro
sedan länge bekanta Ounastunturi (762 m.) och
Pallastunturi (820 m.). Mellan Haldefjäll och
Peltotunturi ligga flera högre fjäll, såsom Urtivaara
(omkr. 684 m.) och Jietakero (omkr. 641 m.). Denna
del af M. beskrifves af Marelius (Vet. akad:s
handl. 1771–72). Från Peltotunturi stryker M. åt
s. och ö. till ryska gränsen, som beröres vid
Talkkunaoaivi (68° 10’ n. br.). Denna sträcka, och
företrädesvis dess östligaste del, betecknas med
namnet Suoloselgi l. Saariselkä. Mellan Ivalojoki
och Kitinens källor är M. lägst, ställvis endast
ett par hundra m., och man plägar där på ett par
ställen draga båtar öfver vattendelaren från det ena
vattendraget till det andra, för hvilket ändamål
tvärstockar äro utlagda. V. om Saariselkä finnas
Raututunturi-höjderna, hvilka så godt som i sin
helhet ligga öfver 300 m., men tiil största delen
under 350 m. nivå. Saariselkäs fjäll äro vilda och
storslagna. Utom Talkkunaoairi (omkr. 633 m.) äro
Vuomapää (omkr. 712 m.), Sokusti (omkr. 744 m.),
Tuiskupää (omkr. 560 m.) och Kuikkapää (omkr. 725
m.) de mest imponerande topparna. Benämningen
M. användes i inskränktare mening, jämväl i orten,
på den del af landryggen, som från nämnda gränspunkt
fortsättes, på 20–30 km. afstånd från gränsen mot
Ryssland och emellanåt sammanfallande med denna,
till Möntönvaara (strax s. om 64° n. br.), där
Uleåborgs och Kuopio län samt guvernementet Olonets
sammanstöta. – En utförlig framställning af M. lämnas
af K. E. F. Ignatius i hans "Finlands geografi"
(1890), i texten till "Atlas öfver Finland" (1910)
samt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
