Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1399
Lundgren
1400
ner, flera medaljer, som kunna räknas bland de mest
framstående svenska från denna tid, t. ex. Terönin
g sm e d aljen öfver Oskar I och Josefina, medaljer
öfver Berzelias, Jenny Lind, M. Brahe, Geijer,
Järnkontorets hundraårshögtid (1847), kronprinsparets
jörmälning (185U) m. fl. Konstnären framstår i dem
som utmärkt modellör och tecknare; och att han äfven
förmådde själfständigt komponera, visade han med sin
modell till medalj öfver prins Gustaf (1853), som
tillskyndade honom konstakademiens stora pris och ett
treårigt reseunderstöd. Han begaf sig till Paris, men
hans studier där brötos likväl snart af sinnessjukdom,
och han måste återföras till fäderneslandet samt
lefde sina sista år på Danviks hospital.
3. Le a L., den föregåendes syster, gift A h l
b o r n (se d. o.), var likaledes medalj-gravör.
1-2. -rn.*
Lundgren. 1. Ulrik L., präst, läroboksförfattare,
nykterhetsfrämjare, f. 20 nov. 1790 i österåker,
Södermanland, d. 20 mars 1870 i Eskilstuna,
blef student i Uppsala 1814, prästvigd 1815,
1820 "skolpräst" i Kumla, Närke (skalden Franzéns
dåv. pastorat), 1830 regementspastor vid Närkes
regemente och 1832 kyrkoherde i östra Ryd, ärkestiftet
samt erhöll 1837 Eskilstuna, Kloster och Fors’ regala
pastorat. Han bekämpade med framgång dryckenskapen
i detta industrisamhälle och utgaf anonymt den
lilla skriften Brännvinet. Ka-teches, tillegnad nu
varande riksdagsmän och andra patrioter (1840), som
spreds kring landet af P. Wieselgren. L. skref en
prisbelönt Biblisk historia (1830; 9:e uppl. 1874)
och utgaf Luthers lilla katekes med förklaring (1836;
3:e uppl. 1860). - 2. Johan Eri k L., den förres son,
konstälskare, f. 2 april 1822 i Kumla, Närke, d. 14
jan. 1895 i Stockholm, blef filos, doktor, kollega
vid Nikolai elementarskola i Stockholm 1863 och var
1876-92 adjunkt vid Stockholms realläroverk. L. idkade
ej utan framgång landskapsmålning, mest med motiv
från Stockholms omgifningar, och tog initiativet till
bildandet (1858) af den på sin tid mycket bemärkta
Föreningen för nordisk konst (se d. o.), hvari han
flera år var sekreterare. L. erhöll Svenska akad:s
pris för en öfv. af Goethes "Hermann und Dorothea"
(tr. 1858).
Lundgren, Egron Sellif, målare, författare, f. 18
dec. 1815 i Stockholm, d. där 16 dec. 1875. Fadern,
som var sidenfabrikör, dog, medan L. ännu var
barn. Denne fick en vårdad uppfostran, studerade från
1829 vid Teknologiska institutet för att egna sig åt
bergshandteringen, vistades en tid i Eskilstuna och på
Finspångs kanongjuteri, till dess konstnärslusten blef
honom öfvermäktig och han återvände till Stockholm,
där han 1835-39 studerade vid konstakademien. Redan
som barn tecknade han interiörer från hemmet, läsande
eller spelande flickor och porträtt, lätt färglagda
i akvarell. 1839 begaf han sig till Paris, målade på
Cogniets elevateljé, kopierade de gamle mästarna i
Louvre, målade i olja ett par genretaflor: Grisett
i ett fönster, Falstaff (1840, Göteborgs museum) och
porträtt (ett själfporträtt 1841 i konstakademien, ett
annat från ungefär samma tid i Nationalmuseum). Hösten
1841 begaf han sig öfver Schweiz till Italien,
hamnade i Rom, där en talrik
skandinavisk koloni då var samlad, och lefde under
de år, som följde, ett rikt stämningslif under starka
och varaktiga intryck af platsen och naturen. Det var
dock ej hans afsikt att stanna utomlands länge. Redan
1842 var han på väg hemåt, men reste från Venezia
sjövägen till Neapel och återkom därifrån till
Rom. Han innehade akademiens resestipendium 1843- 49,
besökte München och Wien 1845, reste ofta omkring
i Italien och egnade sig nu enligt egen utsago "åt
de högre konststudier, som för en historiemålare
erfordras". Han målade i olja motiv
sådana som Neapolitan- f$£pnorträtti -pastelli
måladt
i London omkr. 1855.
Lundgren, efter ett.
ska fiskare i solsken med golfen och Vesuvius i
bakgrunden (1843), Vinskörd (s. å.). Flicka från
Sonino med sin bror (figurer mot blå himmel, 1846,
i Nationalmuseum), Corpus Dominifesten i Rom (1847,
sammastädes), gjorde kompositioner i teckning
(Homeros sjunger för folket, i konstakademien),
målade små porträtt: J. A. Josephson (1846), Stack
(s. å.), O. J. Södermark (184/, de båda sistnämnda i
konstakademien). Våren 1849 lämnade-han Rom, ämnade
nu åter resa hem, men tog vägen genom Spanien, genom
Barcelona och Granada till Sevilla, och där stannade
han från aug. 1849 till maj 1853. Det var under
denna tid han öfvergick till akvarellmåleriet och
slopade alla tankar på att bli historiemålare. Utom
allt tvifvel påverkad af engelska kamrater -
John Phillip och F. Topham - blef han uteslutande
verklig-hetsafbildare, fäste på papperet typer och
intryck från gator, kyrkor, marknadslif, folkfester,
och målade bönder, präster, käringar, zigenarflickor
och unga damer - de sistnämnda tämligen banalt
söta. Hans skisser från gator och kyrkor ha en raskhet
och en skärpa i ögonblicksuppfattningen, som visa,
att L. först nu funnit det område, hans personliga
läggning och konstnärliga temperament hänvisat honom
till - det hade varit något famlande, talangfullt, men
opersonligt i hans föregående, redbart och mödosamt
utförda arbeten. L. var ingen djup natur, men en
afgjord målar-begåfning, improvisatör och illustratör
i färg. -I färgbehandling och penselföring inkom
nu ett spelande, gnistrande lif, som icke har någon
gemenskap med hans tidiarare stela och försiktiga,
skarpa och utslipade målningssätt. Han hade nu
blifvit kolorist och ibland rent af impressionist. -
Konstakademien kallade honom 1850 till led. och erbjöd
honom 1853 en professorsplats, som han emellertid
afböjde. S. å. lämnade han Spanien och följde engelska
vänners uppmaning: att besöka London. Där infördes
han i societeten, fick beställningar af drottningen,
hade framgång med sina spanska akvareller, målade
mestadels porträtt af mondäna damer och barn, men
äfven hofceremonier, kungliga bröllop och dop samt
på beställning scener ur Shak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
