Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1377
Lunda-Lundberg
1378
åkers härad. 8,513 har. 1,533 inv. (1910). L. utgör
ett pastorat i Strängnäs stift, Nyköpings västra
kontrakt.
Lunda, äfven kalladt M u äta Jamvos rike, .ett
negerrike i södra delen af Kongobäckenet, har
ända till senaste tider varit en af de få stabila
negerstaterna i Afrika. Det bestod med all säkerhet
redan i slutet af 1500-talet. Utom af portugisiska
köpmän, som framträngde dit 1846-70, genomrestes det
af Cameron 1874-75, af tyskarna Buch-ner (1880), Pogge
(1885), Wissmann samt af andra resande under senare
år. Fullt fasta gränser har L. aldrig haft. Det
omfattade på senare tiden landet mellan Kwango
i v. och Lubilasch i ö. samt Kassais öfre lopp i
s. I n. utgjordes gränsen af en linje, som mellan
Kwango och Kassai gick utefter 6° s. br., därpå följde
Kassai uppför till 8° s. br. och därpå gick åt ö. till
Lualaba. Ibland var Kasembe-landet mellan öfre Lualaba
och Bangveolosjön tributpliktigt till L., ibland
icke. På samma sätt förhöll det sig i n. ö. med riket
Kasongo. Namnet Muata Jamvos rike har det efter sin
härskare, hvars titel är Muata Jamvo (muata betyder
herre, jamvo är ursprungligen ett namn, hvilket liksom
det latinska caesar öfvergått till titel). Vid denne
konungs sida finnes likväl en medregent, en kvinna,
L u k o k e s c h a. De äro lika berättigade, den ene
måste godkänna den andra i värdigheten, så att valet
af en Muata Jamvo (det sker bland föregående konungens
söner) vore ogiltigt, om ej Lukokescha godkände
detsamma, liksom valet af en Lukokescha (hvilket
sker bland den föregående Muata Jamvos döttrar) är
ogiltigt utan Muata Jamvos godkännande. Lukokescha
har egen hof stat och ett område af landet,
hvarifrån hon får inkomsterna. Hofmännen, som
utöfva valrätt vid ofvannämnda val, ha stor makt,
men äfven folkförsamlingen saknar icke vissa
befogenheter. Efter en Muata Jamvos död flyttas
residenset till en annan ort. Invånarna, lunda
(kalunda), äro ett rent bantufolk, högväxta, något
ljusare än kustnegrerna, godmodiga och fredliga, men
lata, fega och fåfänga. De nyfödda barnens hufvud
sammantryckas, så att bakhufvudet blir ovanligt
stort. Kvinnorna bryta ut de nedre fram-
Samfärdsmedel (bärstol) i Lunda.
tänderna och klippa håret kort. Bostäderna ha
bakugnsform med ända till marken nående torftak. De
äro endast 2 m. höga, mera välmående ha flera
bostäder, jämte förrådshus och slafhyddor. Ett exempel
på industrien, en klubba, meddelas i art.
Tryckt den 14/a 12
Afrika, sp. 273-274 (Afrikanska
kulturföremål). Jordbruket, som skötes af
kvinnorna och slaf-varna, utgör hufvudnäring,
och boskapsskötseln är af underordnad vikt. Under
senare tiderna har Lundariket råkat i djupt
förfall. Det delades 1894 mellan Kongostaten
och portugisiska kolonien Angola, hvars
nordöstra distrikt heter Lunda-di-striktet.
J- F. N.
Lundagård. Se Lund, sp. 1361.
Lundahl, Bengt Petter, missionär, f. 17 mars 1840
i Fjärestads socken, Malmöhus län, rönte under
uppväxtåren starkt inflytande af kantor Rosenberg
och P. Fjellstedt, gick in vid seminariet
i Lund, men sökte efter ett år inträde vid
missionsinstitutet å Johannelund för att utbildas
till missionär, afskildes 1868 efter ordination i
Lund till missionär och afreste i okt. s. å. till
Ev. fosterlandsstiftelsens missionsfält i Kunama
n. om Abessinien bland schangalla 1. kunamafolket,
men måste undan turkarna jämte öfriga missionärer fly
tillbaka till Massaua. Stiftelsens syfte var att nå
gallafolket, men då det visade sig omöjligt att komma
till detta, kvarstannade L. i Massaua, slutstation
för handelskaravanerna från det inre Öst-Afrika,
och öppnade där en skola för att utbilda infödda
lärare. Den förste, som vanns för kristendomen, var
den frigifne gallaynglinsren Nesib (döpt Onesimus),
hvilken sedan som öfversättare till galla-språket
af bibeln och andra skrifter blef missionen till
största nytta. Genom Gordon paschas välvilja kunde
en större missionsbyggnad 1877 uppföras i M’kullo,
där L. sedan verkade och kunde utsända flera döpta
gallaer till deras stamfränder. Han af-led där i
smittkopporna 11 dec. 1885. Genom hans hängifvenhet
och uthållighet lades grunden till stiftelsens
missionsarbete bland Abessiniens och gallalandets
befolkning. Se A. Kolmodin, "P. B. L., missionär i
Östafrika" (1897). Wbg.
Lundahl, Nils, skolman, f. 23 maj 1858 i Kverrestads
socken, Kristianstads län, aflade folkskollärarexamen
1878 och blef s. å. lärare vid Lunds folkskolor. L. är
sedan 1893 stadsfullmäktig i Lund och landstingsman
för Malmöhus län. Sedan 1894 är han revisor i Sveriges
allmänna folkskollärarförening. L. har stiftat
Lunds arbetarinstitut och är dess föreståndare
samt har grundlagt och är föreståndare för
centralbyrån för populärvetenskapliga föreläsningar
i Lund. I nov. 1911 förordnades han till
föredragande inom Eck-lesiastikdepart. för ärenden
ang. populärvetenskapliga föreläsningar och till
konsulent för frågor ang. den populärvetenskapliga
föreläsningsverksamheten. L. har (tills, med
Schiick) utarbetat "Läsebok för folkskolans
högre klasser" (1901-02) och jämte J. Möller
och L. T. Larsson räkneböcker m. fl. skolböcker.
A. J.
Lundberg, Gustaf, pastellmålare, f. 17 aug. 1695 i
Stockholm, d. där 18 mars 1786. I unga år faderlös,
vårdades han af sin morfader, guldsmeden Fr. Richter,
och sattes af honom vid femton års ålder i lära hos
Dåv. von Krafft. På dennes inrådan begaf L. sig 1717
till Paris, där han studerade vid målarakademien och
njöt undervisning af sådana rokokotidens stormän som
Rigaud, de Largilliére och de Troy samt särskildt,
som det uppges, af Cazes. Därjämte fick han tillträde
till Louvres konstskatter, som då ej höllos allmänt
16 b. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
