Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lulio ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
triboluminiscens. - 5. Kemiluminiscens, ljusutveckling
från lefvande organismer eller ruttnande organisk
substans. Langley har undersökt energistrålningen från
den amerikanska eldflugan och därvid kommit till det
egendomliga resultatet, att den består uteslutande af
ljusa strålar. Hvarken ultraröda eller ultravioletta
strålar ha kunnat påvisas. Hit höra äfven fosfors
lysande i mörker samt den ljusutveckling, som man
kan iakttaga, då kalium och natrium skäras sönder i
luft.
6. Kristalloluminiscens, några kroppars
(fluornatrium, svafvelkalium och svafvelnatrium)
egenskap att lysa i kristallisationsögonblicket.
7. Elektroluminiscens, förtunnade
gasers egenskap att lysa, då de utsättas för
elektriska urladdningar. I vissa fall kan
lysandet fortfara, sedan urladdningarna upphört.
Luminös. Se Lumen.
Lummelunda, socken i Gottlands län, Gottlands norra
härad. 2,514 har. 422 inv. (1910). Annex till Martebo,
Visby stift, Norra kontraktet.
Lummene, finsk sjö. Se Kymmene, sp. 454.
Lummer, Otto, tysk fysiker, f. 1860 i Gera,
studerade i Tubingen och Berlin, där han 1884 blef
filos. doktor och assistent hos Helmholtz, hvilken han
1887 följde till den fysikalisk-tekniska riksanstalten
i Charlottenburg, där han 1894 utnämndes till
professor. Sedan 1904 är han professor i fysik vid
universitetet i Breslau. L:s hufvudarbeten behandla
ljusets interferens (Ein neues interferenzspektroskop,
1901, Ein neues interferenzphoto- und pyrometer,
s. å., Interferenzmethode zur auflösung feinster
spectrallinien, s. å.), fotometri (konstruktion af
en fotometer 1889 i samarbete med Brodhun; jfr Fotometer,
sp. 1010), men framför allt lagarna för
strålningen af en "fullkomligt svart kropp". Till en
början visade han jämte W. Wien 1890, hur man fysiskt
kan realisera den ideala svarta kroppen. Sedermera
visade han i arbeten tills, med E. Pringsheim 1899
och med F. Kurlbaum 1901, att Stefan-Boltzmannska
strålningslagen (jfr Stefan) är riktig. I ett annat
arbete med Pringsheim (1900 och 1903) visade han, att
Wienska lagen om energiens fördelning i spektrum af
strålningen från en svart kropp ej är riktig för stora
våglängder och höga temperaturer. L. har sammanfattat
dessa arbeten (till 1900) i afh. Le rayonnement des
corps noirs (i förhandlingarna vid den internationella
fysikerkongressen i Paris 1900). L. har vidare
författat 2:a bandet i Mûller-Pouillets "Lehrbuch
der physik" (1897; 2:a uppl. 1907) och Die ziele
der leuchttechnik (1903) samt utgifvit "Vorlesungen
Abbes über die theorie des mikroskops" (1910).
Lummersläktet, bot. Se Lycopodium.
Lummerväxter, Lummerfamiljen, bot., namn på
fam. Lycopodiacecæ.
Lumpacivagabundus (af det komiskt latiniserade
lumpacius till ty. lump, stackare, och
lat. vagabundus, kringströfvande), eländig
lösdrifvare, landsvägsriddare; lustspel af Nestroy,
försvenskadt af Hodell (se d. o.).
Lumparland. Se Lemland.
Lumpenus, zool. Se Slemfiskar.
Lumpfisksläktet, zool., ett annat namn för
stenbitsläktet. Se Sugfiskar.
Lump-papper. Se Papper.
Lumpsocker. Se Socker.
Lumpull. Se Konstull.
Lums lag. Se Lumb.
Luna, grof, i nedre ändan järnbeslagen
sparre att använda som häfstång för
uppbrytande af stenar, stubbar m. m.
Luna. 1. I den romerska mytologien mångudinnan,
motsvarande grekernas Selene (se d. o.).
2. Alkemistiskt namn på silfver.
Luna, fordom stad i norra Italien, vid
floden Macra (Magra) och Liguriska hafvet, blef
i midten af 800-talet genom list intaget af den
nordiske vikingahöfdingen Hasting, hvilken trodde,
att det var staden Rom. Efter dess förstöring af
sarasenerna 1016 flyttades den till det nuv. Sarzana.
Åtskilliga ruiner, såsom af forum
och af en amfiteater, finnas; en mängd marmor-
och bronsbilder, mynt samt inskriptioner från
romarnas tid ha anträffats. Speziaviken kallades
af romarna Portus Lunæ och Carrara-marmorn Lunense
marmor. Efter L. kallas Magras dal ännu La Lunigiana.
Luna, Petrus de, påfve. Se Benedikt XIII.
Luna, H., spansk författare under förra
hälften af 1600-talet, har vunnit rykte eg. som
författare af Segunda parte de Lazarillo de Tormes
(Paris 1620, 1652), en fortsättning af Hurtado de
Mendozas ryktbara pikareskroman. L:s stil är målande
och liflig, uppfinningen god och språket rent. Arbetet
är intaget i Rivadeneiras "Biblioteca de autores
españoles", bd 3.
Lunärdistans (af lat. luna, måne), astron. Se
Måndistans.
Lunaria L., bot., ett släkte i lundar växande örter,
hörande till fam. Cructferæ. Endast två arter af
detta släkte finnas i Europa, af hvilka den ena,
L. rediviva L., månviol, träffas (sällsynt)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
