Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lufttryck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1321
Lufttryck-Luftväxling
1322
artilleri kunnat åstadkommas. Därtill hörande torpeder
väga 12-17 kg. och innehålla l-2 kg. brisantladdning,
ev. skrotladdning, för luftkrevad. Flygvidden
hos dessa uppgår till 5,000 m. Riktaren liksom
lavetten väger endast omkr. 36 kg., och de kunna för
transport tudelas. Detta artilleri har användning
äfven å luftskepp. - För lifräddningsändamål har
en lufttorped blifvit konstruerad att öfverföra
en räddningslina från eller till i sjönöd stadda
fartyg. Unges lifräddningsmateriel pröfvades i England
1908-09 af en af Board of trade tillsatt kommitté
och förklarades vara den bästa af de till pröfning
insända apparaterna. - Rätten att tillverka Unges
torped inköptes 1908 af firman Fr. Krupp.
Lufttryck, meteor. Redan de grekiske filosoferna
Empedokles, Platon och Aristoteles ansågo luften
ega tyngd, men anförde ej något rön, som bevisat
detta. Aristoteles lärde i strid mot Demokritos och
hans skola, atomisterna, att naturen har afsky för
tomrum (lat. horror vacui), och ur detta antagande
förklarade Aristoteles och hans efterföljare alla de
fenomen, som i verkligheten bero på luftens tyngd
och lufttrycket, särskildt vattnets uppstigande i
en sugpump. Aristoteles’ filosofi omfattades af den
katolska kyrkan, som upptog och tillspetsade hans
invändningar mot tomrummet. Men i början af 1600-talet
undersöktes denna fråga af Descartes, Galilei och
deras lärjungar. 1613 bestämde Galilei luftens tyngd
genom att väga en ihålig kula, ur hvilken han genom
uppvärmning delvis utdrifvit luften, och fann, att
luften vore omkr. 400 gånger lättare än vatten (det
rätta värdet för luft af vanligt tryck och temperatur
är omkr. 800 ggr). Likväl lyckades icke heller Galilei
förklara lufttryckets verkliga natur, såsom en följd
af luftens tyngd, men denna förklaring gafs af hans
lärjunge Torricelli, hvilken 1644 eller möjligen
i slutet af 1643 uppfann kvicksilfverbarometern
(se Barometer). Alla de fenomen, som hittills
förklarats ur horror vacui, förklaras, säger
Torricelli, fullständigt ur luftens tyngd, som på
grund af atmosfärens stora höjd t. o. m. skulle vid
jordytan åstadkomma ett mycket större tryck än det
man iakttager, såvida vi icke antaga, att luften i
atmosfärens högre lager är mycket tunnare och lättare
än vid jordytan. Sistnämnda slutsats bekräftades
af de försök, som Périer, på initiativ af Descartes
och Pascal, 1648 anställde vid foten och på toppen
af Puy-de-Dôme. Redan under de första åren efter
kvicksilfverbarometerns uppfinning upptäckte man,
att lufttrycket ändrar sig i samband med väderlekens
växlingar, och särskildt, att ett starkt och hastigt
barometerfall ofta förebådar storm och nederbörd;
härigenom blef barometern snart allmänt spridd och
använd, i synnerhet af sjömän och jordbrukare. Halley
angaf 1686 en riktig metod att beräkna lufttryckets
aftagande uppåt samt påpekade, att hufvudorsaken
till lufttryckets förändringar måste vara olika
temperatur, enär "värme och köld betydligt utvidga och
sammandraga luften och således förändra dess tyngd,
hvartill kommer, att dunster uppstiga från nästan alla
kroppar och inblandas i luften". Halleys förklaring
är väsentligen riktig, om vi tillägga, att dessa dunster
äro så godt som
uteslutande vattenånga, hvilket då ej var kändt. Äfven
anmärker han, att den förnämsta orsaken till
lufttryckets förändringar i den tempererade
zonen ligger i dess växlande vindar samt att
barometerns hastiga stigning efter en ihållande
sydvästlig storm beror på tillströmning af ny
luft, som utfyller den luftförtunning stormen
åstadkommit. Samma år publicerade Halley också en
karta öfver passadvindarna och monsunerna och blef
därigenom uppfinnaren af den i vår tids meteorologi så
viktiga synoptiska metoden, hvarigenom lufttrycket,
vindarna och öfriga väderleksfenomen dag efter dag
åskådliggöras medelst kartor. Härigenom har man också
lyckats förstå sambandet mellan de olika orsaker
till lufttryckets förändringar, som nyss anförts
enligt Halley. När en kall luftström undantränger
en varm, stiger barometern; när en varm luftström
undantränger en kall, faller den, och dessutom
åstadkomma de s. k. tröghetskrafterna i en cyklon,
att luftförtunning uppstår i dess centrala del. Dessa
krafter äro centrifugalkraften och jordrotationens
afböjande kraft. Jfr Atmosfär, Barometer,
Barometerstånd, Isobarer, Vind och Väderlek. Litt.:
N. Ekholm, "Om lufttryckets ändringar och därmed
sammanhängande företeelser" (i "Ymer" 1908).
N. E-m.
Luftträ, tekn., detsamma som amarantträ (se d. o.);
kallas äfven blå ebenholts och p u r-p u r t r ä.
Luftvakuöler, bot. Se Blomning 2, bot.
Luftvolym. Se Luftkub.
Luftväxling (Ventilation), det ombyte af luften
i ett rum, som försiggår därigenom, att luft
utträder ur rummet samtidigt med att annan luft
inströmmar. Drifkraften för luftens rörelse kan härvid
vara flerahanda, såsom täthetsskillnad hos luften
uto och inne, vindtryck eller mekanisk anordning
(fläkt). Varmare luft är lättare än kall och har
därför benägenhet att stiga uppåt liksom röken i
en skorsten. Den varma luften söker sig därför ut
med hufvudriktning uppåt, t. ex. genom springor,
otätheter eller med afsikt gjorda öppningar i ett
rums öfre del, medan kall luft tillströmmar genom
öppningar i dess nedre del (jfr Drag). Vindtrycket
verkar i sin ordning sålunda, att vinden pressar in
luft genom alla på vindsidan befintliga öppningar,
hvarvid luft utgår på motsatta sidan. Finnas inga
andra öppningar än de, som betingas af oafsiktliga
otätheter hos byggnaden, plägar luftväxlingen benämnas
"naturlig" eller "oafsiktlig". Äro särskilda kanaler
för till-och afledning af luften anordnade, benämnes
luftväxlingen "artificiell" eller "systematisk". Ett
mellanting mellan naturlig och artificiell ventilation
kunna vissa tillvägagångssätt sägas vara, såsom
luftväxling genom ventiler i väggarna, genom
öppnade fönster o. s. v. Man kan nämligen genom
riktig användning af dylika öptmingar åstadkomma
ett slags "system" i luftväxlingen, som i vissa fall
kan vara fullt tillfredsställande. Den ofrivilliga
luftväxlingen undandrager sig i regel - såsom höres
af dess benämning - våra åtgöranden ; och om man
på grund af ventilations-behofvet (se härom nedan)
icke kan åtnöja sis> därmed, måste någon af de andra
metoderna till-lämpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
