Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1261
Ludvig
1262
till Tyskland; staden Kom och Nikolaus underkastade
sig påfven i Avignon. Johannes’ efterträdare,
Benedikt XII (1334-42), intog en försonligare
hållning; dock strandade försök till uppgörelse
på franske konungens motstånd. I samband med dessa
underhandlingar står den s. k. kurföreningen i Rense
16 juli 1338, då de tyske kurfurstarna förklarade,
att en af dem eller deras flertal vald konung icke
tarfvade påfvens bekräftelse. - L:s vänskap med huset
Luxemburg minskades, redan då han efter askaniska
ättens utgång 1320 öfverlämnade Brandenburg åt
sin äldste son, Ludvig, 1323. Till öppen brytning
kom det, när arftagerskan i Tyrolen, Margareta
Maultasch, af L. förmåddes att skilja sig från sin
make, Johan Henrik, Johans af Böhmen son, och i
stället äktade kejsarens son Ludvig af Brandenburg
(10 febr. 1342). Konung Johan förband sig med påfven
Klemens VI mot kejsaren, som emellertid efter grefve
Vilhelm VI:s död 1345 ytterligare förvärfvade Holland
jämte Zeeland, Friesland och Hainaut. 11 juli 1346
valdes i Rense under påfvens påtryckning en annan
af Johans söner, markgrefve Karl af Mähren, af fem
kurfurstar till tysk konung (se Karl, sp. 1035). Efter
strider i Tyrolen samlade denne en här i Böhmen, då
L. plötsligt afled vid en björnjakt nära München. -
L. har bedömts mycket olika. Han egde mod, ridderligt
sinnelag och verksamhetsifver, men röjde som statsman
icke tillräcklig klarsynthet och fasthet. Mest
verkade han för sin familj; dock främjade han
äfven sitt lands utveckling och arbetade i riket
för landsfreden och städernas höjande. - Litt.:
Böhmer, "Die urkunden kaiser L:s des Bayern, könig
Friedrichs des schönen und könig Johanns von Böhmen"
(1839, med tillägg 1841, 1846 och 1865), Steinberger,
"Kaiser L. der Bayer" (1901), Lindner, "Deutsche
geschichte unter den Habs-burgern und Luxemburgern"
(2 bd, 1890-93), Loserth, "Geschichte des späteren
mittelalters 1197-1492" (1903) och Gebhardt, "Handbuch
der deutschen geschichte" (4:e uppl. af F. Hirsch
m. fl., bd I, 1909), de båda senare med kall- och
litteraturuppgifter, l, 2, 4. G. W-k. 3. S. F. H.*
Ludvig (ty. Ludwig}, tyska furstar.
1. L., konungar af Tyska riket.
a) L. den tyske (ty. Ludwig der deutsche), d. 28
aug. 876 på sitt slott vid Frankfurt am Main,
var yngste son i kejsar Ludvig den frommes första
äktenskap, med Irmingard. Om hans strider med fa-
Mynt, slaget för Ludvig den tyske.
dern och sin äldste broder, kejsar Lothar I, se
L u d-vig, romerska kejsare, sp. 1259, och Lothar,
romerska kejsare 1. Genom fördraget i Verdun 843 fick
L. den del af frankiska riket, som låg ö. om Rhen,
utom Friesland och en smal landremsa på nedre Rhens
högra strand, samt några områden med vin-
odling på flodens vänstra strand kring Mainz, Worms
och Speier. L:s riksdel, som omfattade Sachsen,
öst-franken, Alemannien (Schwaben) och Bajern jämte
slaviska lydfolk, är ursprunget till Tyska riket;
verklig nationell enhet mellan de till tungomål,
lag och seder skilda stammarna fanns dock ännu
icke. L. sökte utvidga sitt välde v. om Rhen:
854 sände han i detta syfte sin son Ludvig till
Akvi-tanien och inföll själf i Frankrike 858,
men måste återvända följande år och slöt fred
860. Efter Lothar II:s död förmådde han Karl den
skallige till fördraget i Meerssen 870, hvarigenom
Lothringen delades mellan dem bägge och L. erhöll
östra hälften. Liksom fadern kämpade han äfven med
sina söner: äldste sonen Karlman reste sig redan 861
och förband sig med slaverna i Mähren, där vid denna
tid ett stort rike bildades af Rastislav (846-870)
och dennes brorson Zwentibold (870- 894). L. sökte
tillfredsställa sönerna genom riksdelningar (865 och
872), i det han gaf Karlman Bajern med gränsländerna i
s. v., Ludvig (II) östfranken, Thuringen och Sachsen,
Karl (den tjocke) sydvästra Alemannien och Rätien,
men själf behöll öfverväldet. Vid Nordsjön oroades
L:s rike af nordmännens plundringar; 845 brände de
Hamburg. Han var gift med Imma 1. Emma, syster till
Ludvig den frommes andra gemål Judit, och efterträddes
af sina tre nyssnämnda söner med henne.
b) L. (II) den unge (ty. Ludwig
der jungere), den föregåendes son, d. 20 jan. 882,
blef efter faderns död 876 själfständig konung
öfver Sachsen och östfranken, slog vid
Andernach 8 okt. s. å. Karl den skallige,
som ville inkräkta östra Lothringen, tillesfnade
sig redan före brodern Karlmans död 880
dennes riksdel, hvarvid han dock gaf dennes
oäkta son Arnulf Kärnten, och eftersträfvade
äfven västfrankiska kronan, men måste nöja sig
med förvärfvet af västra Lothringen (s. å.).
Med nordmännen stodo ständiga strider: de härjade
vida, hemsökte Liége, Köln och Aachen och besegrade
880 hertig Bruno af Sachsen. L. efterlämnade
ingen son; hans rike tillföll yngste brodern,
Karl den tjocke.
c) L. Barnet (ty. Ludwig das kind], konung Arnulf
s son och efterträdare, f. 893, d. 20 juni 911,
korades efter faderns död (899) till konung öfver
Tyskland 900. S. å. tillföll honom äfven
Lothringen efter hans halfbroder Zwentibolds död,
men Zwentibolds förnämste rådgifvare, grefve Ra-ginar
af Möns (Hainaut), upphäfde sig till hertig där
(jfr Lothringen). Under L:s korta regering,
som leddes af ärkebiskop Hatto af Mainz,
stördes rikets inre lugn af den babenbergska fejden
(se Babenberg), hvarjämte det hade att lida af
ungrarnas (magyarernas) förhärjande infall. Med
L. utgick de tyske karolingernas ätt på svärdssidan,
och konungadömet öfver de tyska folkstammarna
tillföll genom val Konrad af Frän-ken.
d) L. B a j r a r e n. Se Ludvig, romerska
kejsare 4. - Litt. för a-c: Diimmler, "Geschichte
des ostfränkischen reiches" (2:a uppl., 3 bd, 1887
-88), och Miihlbacher, "Deutsche geschichte unter
den karolingern" (1S9ÖJ.
2. L., furstar af Baden: a) L. Vilhelm I,
markgrefve, österrikisk fältmarskalk, f. 8 april 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
