Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1181
Loven
h. 1831) samt ett häfte Vitterhetsförsök
(1833). Vidare utgaf han i öfv. Moores romans ’
Khorassans beslöjade profet" (1834) samt Camoes’
"Lusia-das" (1839). Den nya och fullständiga upplagan
(1852; prisbel. af Sv. akademien) af den sistnämnda
öfv. hälsades med allmänt och välförtjänt bifall samt
lyfte med ens L. till rang bland Sveriges förnämsta
poetiska öfversättare. Hans tolkning af Dantes
"Gudomliga komedi" utkom i 3 dlr 1856-57. Den måste,
trots sina brister, anses som ett högst framstående
verk, i betraktande af de betydande svårigheter,
som voro att öfver-vinna. öfv. åtföljes af en
vidlyftig kommentar. Ett litet, tilldragande
originalarbete på ett helt annat område hade
L. några år förut offentliggjort, näml. Folklifvet
i Skytts härad i Skåne vid början af detta
århundrade. Barndomsminnen. Utgifne af Nicolovius
(1847; 3:e uppl. 1909).
3. Per Kristian L., son till L. l,
militär, f. 23 april 1799 i Stockholm, d. där 24
maj 1878, blef 1816 fänrik vid Andra lifgardet.
1820 -21 tjänstgjorde han vid Ingenjörkårens fältmät-
ningsbrigad, blef 1824 kapten och generalstabsofficer,
var 1827 -29 adjutant hos riks-ståthållaren i Norge,
B. B. v. Plåten, samt kallades 1829 till medlem af
Krigsvet. akad., om hvars verksamhet han därefter
inlsde mycken förtjänst. 1835 blef han kompanichef,
1844 adjutant hos Oskar I och 1846 chef för
Landtförsvarsde-partementets kommandoexpedition. 1853
blef L. (han var då sedan 1847 öfverste i armén
och sedan 1851 major på stat vid Andra lifgardet)
chef för Andra lifgrenad-järregementet. 1858
utnämndes han till generalmajor i armén, blef 1860
t. f. generalbefälhafvare i 2:a militärdistriktet och
därefter generalbefälhafvare, 1862 i 3:e, 1864 i 2:a
distriktet. Sistnämnda år erhöll han adlig värdighet
och tog 1867 afsked ur krigstjänsten. L. utförde flera
gånger särskilda militära uppdrag och stod konung
Oskar I personligen mycket nära. Varmt intresserad för
försvarsväsendets utveckling på historiskt nationell
grundval, utgaf han 1871 (anonymt) en broschyr
med titel Öfversigt af svenska krigsförfattningens
utveckling samt af grunderna för dess ordnande jämte
några smärre arbeten.
4. SvenLudvigL., den föregåendes broder, zoolog,
f. 6 jan. 1809 i Stockholm, d. 3 sept. 1895
å Karlsborg nära Haga vid Stockholm blef
student i Uppsala 1823, i Lund 1824, där han 1829
promoverades till filos, doktor och 1830 blef docent
i zoologi. Sommaren 1837 gjorde L. en färd
till Spetsbergen och inledde därmed de arktiska
forskningsresor, som utgått från Sverige. Han var
1841 -92 intendent med professors titel vid
Naturhistoriska riksmuseets afdelning för
ryggradslösa djur (utom trakeater), 1857-78
tillhörde han direktionen för Nya elementarskolan
i Stockholm, från 1871 som ordf. L. var led. af
Fysiogr. sällsk.
i Lund (1832), Vet. akad. (1840),
Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (hedersled. 1846),
Mus. akad. (1868), Vet. soc. i Uppsala (1869,
hedersled. 18S9) och Landtbr. akad. (1875,
hedersled. 1887) samt korresp. led. af Franska
institutet (1872) och utländsk led. af Royal society
i London (1885) samt flera andra utländska lärda
samfund. Vid Lunds universitets jubelfest 1868
blef L. med. hedersdoktor. L. har i Sverige fört
studiet af de rygg-radslösa djuren in i de numera
förhärskande riktningarna, på samma gång flera af
hans undersökningar kunna anses vara grundläggande
för vår kännedom om vissa djurgruppers morfologi
och embryologi. På grund af de åsyftade arbetena,
lika utmärkta genom iakttagelsernas skärpa och
fruktbärande synpunkter som genom formell fulländning,
stod L. i stort anseende inom den vetenskapliga
världen, liksom han, som var en fint bildad och
imponerande personlighet, länge intog en ledande
ställning bland de svenske biologerna. Redan ett
af hans första arbeten. Bidrag titt kännedomen
om släktena Campanularia och Synco-ryna (1835),
i hvilket för första gången dessa djurformers
utvecklingshistoria skildras, väckte berättigad
uppmärksamhet och var en af de grundvalar, på hvilka
Steenstrup (se d. o.) senare uppbyggde sin lära
om generationsväxlingen. Samma år (1835) utgafs
hans anatomiska undersökning Evadne nordmanni, ett
hittills okändt Entomostracon beskrifvet. En likaledes
mycket uppmärksammad publikation är Iakttagelse öfver
metamorfos hos en annelid (1840), i hvilken redogöres
för upptäckten af den sedermera s. k. Lovénska
larven, ett morfo-logiskt intressant skede i vissa
maskars utvecklingshistoria. Bland öfriga skrifter,
tillhörande samma period, må framhållas Myzostoma
cirrife-rum Leuck., ett parasitiskt maskdjur (1840),
Index molluscorum litora Scandinavice habitantium
(1846) och Malacozoologi (1847). Af särskildt stor
betydelse är Bidrag till kännedomen om utvecklingen
af Mollusca Acephala Lamellibranchiata (1848),
där han bl. a. redogör för sin upptäckt af de
s. k. polcellerna 1. riktningskropparna, hvilkas
betydelse för några af embryologiens grundläggande
frågor först en senare tids forskning lärt oss till
fullo uppskatta. Detta arbete har ock under mera
än trettio år utgjort den förnämsta grundvalen
för vår kännedom om hafsmusslornas embryologi,
ehuru flera andra arbeten, som behandla samma ämne,
under tiden sett dagen; endast med tillhjälp af
fullkomligare tekniska hjälpmedel har den moderna
vetenskapen kunnat göra ett framsteg framför dessa L:s
undersökningar. Men äfven på geologiens område var
det L:s skarpsinne förunnadt att genom epokgörande
upptäckter bryta nya banor: Om några i Vettern
och Venern funna crustaceer (1860); Om Östersjön
(1863). De senare åren af sitt arbetslif egnade
L. företrädesvis åt studiet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
