Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nedre och Gottfrid den skäggige i Öfre L. Dessa delar
förblefvo sedermera åtskilda.
Nedre L. l. Brabant upplöstes småningom i en mängd
län, som omedelbart lydde under tyska kronan. Det
förnämsta af dessa var hertigdömet Brabant, hvarvid
namnet (Nedre) Lothringen fortfarande förblef
fäst. Det gafs 1106 som (äfven på kvinnosidan)
ärftligt län åt grefve Gottfrid af Louvain och
Bruxelles. 1282 återförenades med hertigdömet Brabant
det förut därifrån afsöndrade hertigdömet Limburg. Då
Gottfrids ätt 1406 utslocknade med den barnlösa
hertiginnan Johanna, ärfdes båda hertigdömena af
hennes systerdotterson Anton, yngre son till hertig
Filip den djärfve af Burgund. Då hans ättlinje utdog,
ärfdes Brabant och Limburg 1430 af hertig Filip den
gode af Burgund, Karl den djärfves fader, och kommo
efter Karls död, 1477, till Maximilian af Österrike,
som äktat Karls dotter Maria.
Öfre L. l. Moseln bibehöll sig däremot mera
odeladt som hertigdöme under tyska kronans
öfverhöghet. Dock voro de andliga stiften Metz,
Toul och Verdun afsöndrade därifrån och lydde
omedelbart under Tyska riket ända till 1648, då
de införlifvades med Frankrike. Den ofvannämnde
Gottfrid den skäggiges andre efterträdare, Gerhard
af Dachsburg (i Elsass), hertig af Öfre L. 1048–70,
blef stamfader för en ätt, inom hvilken hertigdömet
gick i arf och hvars hertigliga gren på svärdssidan
utgick med Karl, kallad den djärfve, 1431. Det
ärfdes därefter af grefve René af Anjou, som var
gift med Karls dotter Isabella och året förut (1430)
hade ärft hertigdömet Bar (mellan Marne och Meuse,
med hufvudstaden Bar-le-Duc). Därigenom förenades Bar
med Lothringen. René I, som efter sin äldre broder
Ludvig III (d. 1434) äfven ärfde grefskapet Provence
och anspråken på Neapels krona, råkade i krig med Karl
den djärfve af Burgund, som gjorde försök att genom
L:s eröfring afrunda sina vidsträckta länder. Vid
sin död, 1489, efterträddes René I i L. och Bar
af sin dotterson René II, från hvilken härstammade
den hertigliga ätt, som innehade L. ända till 1738,
då hertig Frans Stefan (förmäld med Maria Teresia af
Österrike, sedermera tysk kejsare och stamfader för
det nu regerande österrikiska huset) i kraft af freden
i Wien måste utbyta L. mot Toscana. Hertigdömena
L. och Bar lämnades till dåv. franske konungens
svärfader, den forne polske konungen Stanislaus
Leszczyński, och införlifvades efter hans död
(1766) med Frankrike. 1871 nödgades Frankrike
afträda den östra delen af L. (Tyska L.) till
Tyskland (se följ. art.). – Litt.: d’Haussonville,
"Histoire de la réunion de la Lorraine à la France"
(2:a uppl., 4 bd, 1860), Digot, "Histoire de Lorraine"
(2:a uppl., 6 bd, 1879–80), Bonvalot, "Histoire du
droit et des institutions de la Lorraine et des trois
évêchés 843–1789" (1895), Parisot, "Le royaume de
Lorraine sous les Carolingiens 843–923" (1899), och
Derichsweiler, "Geschichte Lothringens" (2 bd, 1900).
S. F. H.*
Lothringen (äfven kalladt Tyska L., till skillnad
från den ännu till Frankrike hörande delen af det
gamla hertigdömet L.), det nordvästligaste af de tre
"bezirke" i tyska rikslandet Elsass-Lothringen (se
d. o.), upptager största delen
af det förra franska dep. Moselle och en mindre
del af dep. Meurthe, hvilka områden Frankrike
1871 afträdde till Tyska riket genom freden
i Frankfurt. Det gränsar i ö. och s. ö. till
Unter-Elsass, i n. ö. till bajerska reg.-omr. Pfalz
och preussiska Rhenprovinsen, i n. till Luxemburg,
i v. och s. till Frankrike samt har en areal af
6,226 kvkm. Landet ligger på västra sluttningen af
de norra Vogeserna och bildar en tämligen jämn, mot
n. v. något sluttande platå af omkr. 300 m. höjd,
bestående af bergarter tillhörande trias, på enstaka
ställen af jurakalklager. De viktigaste vattendragen
äro Mosel och bifloderna Saar, Nied och Seille. Dammar
upptaga nära 4,000 har. Med undantag af floddalarna
är jorden föga fruktbar, och L:s jordbruk är mycket
underlägset det i Elsass. L:s industri omfattar
hufvudsakligen bergverksrörelse. Invånarnas antal
uppgick 1905 till 615,790, af hvilka 86,6 proc. voro
katoliker och 12 proc. protestanter. Såväl tyskan som
franskan talas ofta i en blanddialekt. Tyska språket
begagnas nästan uteslutande i kretsarna Saargemünd,
Forbach och Bolchen, franska i Château-Salins och
landkretsen Metz. I stadskretsen Metz, som förr
hade en uteslutande fransktalande befolkning,
har det tyska elementet starkt ökats och utgör
nu omkr. 50 proc. Området indelas i 8 kretsar:
Bolchen, Château-Salins, Thionville (Diedenhofen),
Forbach, landkretsen Metz, stadskretsen Metz,
Saarburg och Saargemünd. Hufvudort är Metz.
(J. F. N.)
Lothringskt kors. Se Kors, sp. 1082.
Loti flat!’], Pierre, pseudonym för L. M. J. V i a
u d.
Lotlchius, Petrus, kallad L. Secundus, nylatinsk
skald, f. 1528 i Niederzell (prov. Hessen-Nassau),
d. 1560 som med. professor i Heidelberg, besjöng
i formfulländade latinska elegier kärleken,
reseminnen från Italien och religiösa ämnen. L. utgaf
Elegiarum liber et carminum libellus (1551: senaste
uppl. 1840). Samlade arbeten utkommo i 2 bd 1754. Se
biogr, af Henkel 1873 och A. Ebrard 1883.
Lotis, astron., en af småplaneterna.
Lotofäger (grek. Aanocpåyoi, d. v. s. "lotus-ätare"),
ett homeriskt sagofolk, hvars hemvist sannolikt är
att söka på Afrikas nordkust vid Lilla Syrten i södra
delen af nuv. Tunisien, där ett folk med samma namn
omtalas äfven af Herodotos. Namnet lotofager häntyder
på, att detta folk som hufvudsakligt födoämne nyttjade
någon af de växter, hvilka äro kända under namn af
Lotus. Enligt Homeros hade lotusväxtens förtärande den
verkan på främlingar, att de förlorade allt minne af
sin hembygd och all åtrå att dit återvända, hvarför
äfven Odysseus, som under sina många irrfärder blef
vinddrifven till lotofagernas land, måste med våld
bortföra dem bland sina följesmän, hvilka råkat att
smaka denna föda. I öfrigt skildras loto-fagerna som
vänliga och gästfria. A. M. A.
Lotophagitis. Se Djerba.
Lotorp, järnbruk. Se Finspång.
Lots, en för fartygs vägledning genom vissa bestämda
farleder anställd person. I Sverige gäller som
regel, att lots skall vara af staten antagen och
examinerad. Dessa s. k. kronolotsar äro
antingen mästerlotsar, lotsar, extra lotsar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
