Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Longinus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1085
Long ton-Lonicera
1086
och oförskräckthet, hvarför befälhaf våren för finska
armén, grefve Nieroth, åt honom anförtrodde 100 man
"fotdragoner", med hvilka han, utnämnd till kapten,
skulle medverka i det på denna tid organiserade
gerillakriget mot ryssarna. Den ursprungliga af
sikten, att frivilliga bönder talrikt skulle sluta
sig till detta frikompani, kunde icke förverkligas,
men L. lyckades dock på hvarjehanda sätt oroa
fienden. Efter den finska arméns nederlag 1714
fortsatte L. sitt gerillakrig i Österbotten. Då
den finska armén 1718 under Armfelts befäl ryckte
mot Norge, slöt sig L. till densamma. Sedan
armén passerat fjällen, sändes L. med 24 ryttare
att bringa underrättelse härom till Sverige, men
stötte 24 nov. på ett antal norska bönder, hvilka
försvarade sig bakom förhuggningar. Under striden
blef han dödligt sårad och begrofs därefter af
sina banemän i Hegre kyrka. - Det berättas, att
L. blef af Karl XII adlad med namnet Långsvärd.
M. G. S.
Long ton [lå^ ta’n], eng., amerikansk
viktbeteckning. Se T o n.
Longton [lasten], förr köping i engelska
grefsk. Stafford, s. ö. om Stoke, sedan 1910 en
del af denna stad. 35,815 inv. (1901). Porslins-
och stenkärlsfabriker, stenkols- och järngrufvor.
Longueville [lågvi’1], ort i franska
dep. Seine-inférieure, 16 km. s. om Dieppe. L. var
hufvudort i ett grefskap, som 1453 upprättades åt
Jean Du-nois, "bastarden af Orleans", och 1505 blef
her-tigdöme inom hans ätt, som bar namnet L. (J- F N.)
Longueville [lågvi’1], fransk hertiglig ätt,
härstammande från medeltidshjälten Jean, grefve af
Dunois och L. (se föregående art. och Dunois). Hans
sonson Franpois upphöjdes 1505 till hejtig af L. Bland
medlemmar af ätten må nämnas
1. Henri II, hertig af L., krigare, diplomat,
f. 1595, d. 1663, kämpade 1637 mot spanjorerna i
Franche-Comté och erhöll efter hertig Bernhards af
Weimar död, 1639, befälet öfver dennes här
samt förde 1640, efter att vid Erfurt ha förenat sig
med Johan Baner, ett svältkrig mot den kejserlige
generalen Piccolomini. 1642 stred han med framgång i
Piemont. Efter Ludvig XIII:s död (1643) blef L. medlem
af regentskaps-rådet och sändes 1645 till Munster
såsom fransk fullmäktig vid fredskongressen. Han
deltog 1648-49 i ’;fronde"-upproret mot konungahuset
och blef 18 jan. 1650 på regeringens befallning häktad
jämte sina svågrar prinsarna af Condé och Conti,
hvilket ånyo satte upproret i gång. Han frigafs 1651
och drog sig undan till Normandie, hvars guvernör
han var sedan 1619.
2. A n n e G e n e v i é v e, den föregåendes
gemål, dotter till Henri II af Bourbon (se Condé
3), f. 1619, d. 1679, var en af de
mest lysande stjärnorna i hotel Rambouillet,
samlingsplatsen för allt hvad Paris hade lärdt,
snillrikt
och gladt, då hon 1642 förmäldes. 1647 åtföljde
hon sin make till Munster och inledde efter
återkomsten därifrån en förbindelse med hertigen af
La Rochefoucauld. För att främja dennes äregiriga
syften deltog hon i "fronde"-uppro-ret och drog in
i detsamma sin broder Armand, prins af Conti, och
sin man, men lyckades icke att vinna sin broder,
den "store" Condé. Då både denne och andra nära
släktingar till hertiginnan 1650 fängslades, lyckades
det henne att undkomma, hvarefter hon från Turennes
högkvarter Stenay utgaf ett manifest mot hofvet samt
underhandlade med Spanien och andra utländska makter
om hjälptrupper. Då hofvet 1651 frigaf de fångne,
återvände hon till Paris, men flydde vid utbrottet
af nya misshälligheter mellan drottningen och Condé
med denne sin broder till Bordeaux, där hon dock 1653
ödmjukade sig. Efter sin makes död (1663) flyttade
hon till Paris. Där blef hon alltmer jan-senistiskt
sinnad samt tillbragte sitt lif under hårda umbäranden
och botöfningar. Se biogr, af Cousin (1859) och Cock
(1899). 1-2. A. B. B.*
Lo’ngus, V el i u s, latinsk grammatiker i 2:a
årh. e. Kr., författade en ännu bevarad afh. om
ortografi (Keil, "Grammatici latini", VII) och
omnämnes i Macrobius’ "Saturnalia" och af Ser-vius
i dennes kommentar till Vergilius’ Eneid.
Lo’ngus, forngrekisk romanförfattare. Se L o n-gos.
Longview [lå^vjo], stad i
nordamerikanska staten Texas. 3,591
inv. (1900). Ångsågar och stenkolsgrufvor.
J- F. N.
Longwood [lå^wud], gård på S:t Helena, där Napoleon
I vistades från 10 dec. 1815 till sin död, 5 maj
1821. Sedan 1907 finnes där en stor fabrik för
beredning af nyzeeländskt lin (Phormium), hvars odling
införts på ön. (J- F. N.)
Longwy [llgvi7], stad i franska
dep. Meurthe-et-Moselle, vid Meuses biflod
Chiers, nära belgiska gränsen. Det består af en
nedre och en på en klippa belägen öfre stadsdel;
den sistnämnda bildar en stark fästning, uppförd
1680 af Yauban. 8,523 inv. (1906). Järngrufvor och
järnverk, tillverkning af porslin och annat lergods,
guld- och juvelerararbeten. Staden tillhörde fordom
Lothringen och afträddes till Frankrike 1678. Den
intogs af preussarna 23 aug. 1792, 18 sept. 1815
samt, efter 9 dagars beskjutning, 25 jan. 1871. _
(J. F. N.)
Longör [lår^g-; fr. longueur], långrandighet, ställe
af onödig vidlyftighet i ett litterärt arbete,
särskildt i ett drama, om handlingen, skeendet
uppehälles af något oväsentligt eller icke centralt.
LonFcera L., bot., ett släkte af öfver 100 upprätta
eller slingrande buskar på norra halfklotet, hörande
till fam. Caprifoliaceos. Fodrets bräm är mycket
litet och har 5 tänder. Blomkronan är ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
