Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 1077-1078 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Hippodrome de L.", den förnämsta
kapplöpningsbanan i Paris’ omgifningar.
(J. F. N.)

Long Eaton [lå’ŋ ī’tn], stad i
engelska grefsk. Derby, 16 km. s. ö.
om staden Derby. 13,045 inv. (1901).
Spetsfabrikation och järnvägsverkstäder.
J. F. N.

Longe petitum, lat., långsökt.

Longera [uttalas äfven låŋʃēra; af fr.
longe, lina], ridk., låta en häst löpa i lina
(se fig.). Man använder löpning i lina dels vid
hästens sadeltämjning och dressyr, dels för
att ge erforderlig rörelse åt hästar, som af
en eller annan anledning ej böra ridas, dels vid
ryttarens utbildning i s. k. balansridning och
voltige. Hästens löpande i lina skall ske med
stor omtanke,

på det att hans ben och ledgångar ej däraf må
taga skada.
B. C-m.

A löpgjord, B löptyglar, C löplina.

Longfellow [lå^felåli], Henry Wadsworth,
nordamerikansk skald, f. 27 febr. 1807 i Portland,
Maine, d. 24 mars 1882 i Cambridge nära Boston,
härstammade från engelska utvandrare under
1600-talet. Redan i ynglingaåren skref han
naturskildrande lyrik, som fäste nationens
förhoppningar vid honom. Efter a fl ägd
bachelorexamen (1825) vid Bowdoin-universitetct
i Brunswick mottog han 1826, endast 19 år gammal,
kallelse till den nyinrättade professuren i moderna
språk vid samma läroanstalt, med villkor att för
sin utbildning tillbringa några år i Europa. Han
gjorde då en fruktbringande studieresa på 3x/2 år
i Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland, Holland
och England. Intrycken från dessa länder och den
därstädes härskande tidsbildningen goto öfver L:s
uppfattning af lifvet och naturen en viss romantisk
färg, som aldrig fullständigt bleknade bort för
det amerikanska nutidslifvets skarpa dagsljus. Hans
prosaarbete Outre-mer (1833-35) innehöll skisser och
studiefrukter från nämnda resa. 1835 utnämndes L. till
Ticknors efterträdare som professor i moderna språk
vid Harvard-universitetet i Cambridge nära Boston. Han
for då ånyo på 15 månader till Euiopa, närmast för att
sätta sig in i de skandinaviska litteraturerna. (Under
sin vistelse i Rom 1828 hade L. knutit bekantskap med
svenske skalden K. A. Nicander, och sommaren 1835
besökte han Sverige. Bref från L. till Nicander
under vistelsen i Rom och i Stockholm finnas i
K. biblioteket.) Den 1839 utkomna diktsamlingen
Vokes of the night förebådade hans storhet som
lyriker. Hyperion (s. å.; svensk öfv. 1853), en
tysk-sentimental och

estetiserande roman, slog an ofantligt. Bland
Ballads and olher poems (1842) förekom bl. a. en
öfversättning af Tegnérs "Nattvardsbarnen", med
inledande bilder ur svenska allmogens lif. 1842
följde de varmhjärtade Poems ön slavery. Dramat The
spanish student (1843) är liksom L:s senare arbeten
inom denna diktart otillräckligt i motiveringen och
ej lämpadt efter skådebanans kraf. I The poets and
poetry of Europé (1845; ny uppl. 1871) sammanförde
L. en stor mängd öfversättningar från de germanska
och romanska ländernas skalder och fogade därtill
en litterär-historisk ram; denna är öfverflyt-tad
till svenska ("Språken, skaldekonsten och skal-derne
i Europa", 1859). Samlingen The belfry of Bruges
and other poems (1846) hade att uppvisa flera poem
af hög rang. 1847 utkom L:s kanske yppersta verk,
Evangeline, a tale of Åcadie ("Evan-gelina: en saga
om kärlek i Acadien", 1854, öfv. af A. Lysander;
nya öfv. af Hj. Edgren 1875 och af R. Törnebladh
19’01), ett litet, rörande epos, klassiskt skönt i
skildringen af såväl människovärld som naturen (om
sannolikheten af Tegnérs inflytande på denna dikt
se en uppsats af E. Thostenberg i "Pcet-lore", XIX,
1908). Med denna dikt ^kaffade L. hexametern burskap
i engelsk litteratur. Romanen Kavanagh (1849) bjöd på
fridsamma taflor af amerikanskt bylif. I diktsamlingen
The seaside and the fireside (1850) framstod The
buildincj of the ship, ett inspireradt motstycke
till Schillers "Lied von der glocke". Det stora, på
knittel-vers och fria rytmer skrifna dramat The golden
legend (1851; diktens grundval är Hartmann von Aues
mästerverk "Der arme Heinrich") ger ,en mångsidig
bild af medeltidslifvct. 1854 frånträdde L. sin
professur, hvilken öfvertogs af skalden Lo-well,
men fortfor att bo i Cambridge, i ett landthus,
som hade innehafts af Washington. En ny frukt af
L:s mognade skaldskap blef The song of Hiawatha
(1855; 30 uppl. inom 1/2 år; "Hiawatha", öfv. af
A. G. Ycstberg, 1856), en "indiansk edda", byggd på
egendomliga sägner, hvilka H. Schoolcraft upptecknat
från indianers mun. Väl har L. lånat "Hia-wathas"
form från de finska runorna i "Kalevala", men hans
verk är dock i utförandet verkligt originellt, med
genuint amerikansk prägel och af stort poetiskt värde,
icke minst genom den osökt framträdande känslan
af förtroligt samlif med naturen. The court-ship
of M Hes Standish (1858; sv. öfv. af Hj. Edgren),
ett tjusande litet epos på hexameter, spelar liksom
"Evangeline" i kolonisationens dagar, men är hållet
i fint humoristisk ton. S. å. utkommo dikterna Birds
of passage (lra gruppen, till hvilken sedermera
kommo 4 andra). 1861 drabbades skalden af en sorg,
som kom honom att hastigt åldras, i det att hans
andra hustru brändes till döds, då eld fattat i
hennes dräkt. Efter några år gaf han ett nytt prof
på sitt mångsidiga mästerskap som poetisk berättare,
med Tales of a wayside inn (1863, afslutning 1873),
hans längsta diktverk, innehållande 22 sinsemellan
oberoende poem. sammanhållna af inledning och
mellanspel, efter ungefär samma idé som i Chaucers
"Canterbury tales". Den längsta berättelsen, The
saga of king Olaf (Olof Tryggvesson), i mantra
sånger, framföres af en norsk violinspelare. 1866
utgaf L. diktsamlingen Flower-de-luce, 1867 -70 en
utmärkt öfversättning af sin älsklingsskald Dantcs
"Commedia divina" och 1868 de två sorge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>