Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1073
Londonderry-Londonprotokollen
1074
ledningsbestämmelse de tio makterna anse sig
kunna proklamera, att dess innehåll "en substance"
motsvarar allmänt erkända folkrättsgrundsatser,
hvilket uttalande kan tolkas såsom innebärande,
att detta innehåll skulle kunna åberopas mot
annan makt äfven oberoende af dess samtycke;
i samma riktning kan äfven anföras, att de tio -
makternas representanter ständigt ega majoritet
inom den internationella prisdomstolen. Det är
åtminstone att hoppas och förvänta, att frågan om
Londondeklarationens sanktionerande’- i förändrad
eller oförändrad form - kommer att upptagas på
programmet för nästa frcdskonferens.
Londondeklarationen har, såvidt kändt är,
hittills (l jan. 1912) godkänts endast af de
tio makterna. Någon ratifikation har ännu ej egt
rum, och till följd af motstånd inom England äro
utsikterna för deklarationens ikraftträdande inom
de närmaste åren mycket små. Häraf följer, att icke
heller prisdomstols-konventionens ratifikation är
att förvänta. Hj. H-d.
Londonderry [La’ndənderi]. 1. Grefskap uti irländska
prov. Ulster, begräasadt i n. af Atlantiska hafvet och
den stora hafsviken Lough Foyle. 2,114 kvkm. 140,621
inv. (1911), 66 inv. på 1 kvkm. Omkr. 43 proc. äro
katoliker. En i sydlig riktning gående bergskedja,
med toppar af 400–600 m. höjd, delar grefskapet
i två delar. Sperrinbergen vid gränsen mot
grefsk. Tyrone i s. nå i Sawel en höjd af 682
m. Slättlandet, som upptager ungefär 2/5 af arealen,
är tämligen bördigt. Den odlade jorden upptager 34,5
proc. Boskapsskötsel är hufvudnäring, enär den stora
nederbörden och den kalla och ostadiga väderleken äro
ofördelaktiga för sädesodling. Industrien inskränker
sig nästan uteslutande till linnefabrikation. Grefsk.
underkufvades fullständigt först i början af
1600-talet, och en del af de konfiskerade egendomarna
skänktes 1612 till staden London, som på dåv. byn
Derrys mark grundlade den nuv. staden Londonderry
och ännu innehar denna jämte staden Coleraine,
hvaremot återstoden skiftades emellan de 12 största
Londonkompanierna. Deras gods konfiskerades sedermera
af Jakob I, men återgåfvos efter restaurationen. –
2. Hufvudstad i nämnda grefskap och sedan 1898 eget
grefskap ("county borough"), 6 km. ofvanför den äfven
för tämligen djupgående fartyg farbara floden Foyles
utlopp i Lough Foyle. 40,799 inv. (1911). Staden är
säte för en anglikansk och en katolsk biskop och
är näst Belfast den förnämsta hamnstaden i norra
Irland. L. har ett ståtligt rådhus, anglikansk
katedral (från 1633) och romersk-katolsk (från
1870) samt flera andra vackra offentliga byggnader,
presbyterianskt prästseminarium (Magee college)
och Foyle college, som 1896 sammanslogs med ett
akademiskt institut, konstskola m. m. Viktigaste
industrien är tillverkning af linneväfnader
(företrädesvis shirting); därjämte finnas skeppsvarf,
järngjuterier, kvarnar, sågverk, gödselmedelfabrik och
brännerier; laxfiske. Den är ännu omgifven af gamla
vallar. – Derry, som L. från början hette, leder sitt
ursprung från ett kloster, som Columba grundlade där
546. Till minne af belägringen 1690, då protestanterna
under ledning af kyrkoherden Walker och major Baker i
3 1/2 månader försvarade sig mot Jakob II:s stridsmakt,
restes 1828 en 30 m. hög pelare med Walkers staty.
1 o. 2. (J. F. N.)
Londonderry [la’ndənderi], markis af, engelsk
adelstitel inom släkten Stewart (se d. o.).
London Junction [la’ndən dʃa’ŋkʃən]. Se London,
sp. 1071.
Londonkompaniet kallades ett bolag, som i England
under 1600-talets första årtionden med mycken framgång
bedref arbetet på Virginias kolonisation, tills det
efter en tvist med kronan förlorade sitt fribref och
1624 upplöstes. Jfr Virginia.
Londonkonferensen är den i nordisk politisk litteratur
öfliga benämningen på de diplomatöfverläggningar
rörande den slesvig-holsteinska frågan, som under
dansk-tyska kriget öppnades i London 25 april
1864. I förhandlingarna deltogo representanter
för de fem stormakterna samt för Tyska förbundet,
Sverige-Norge och Danmark. Konferensen åvägabragte
ett stillestånd (från 11 maj) i kriget mellan
Danmark och dess öfvermäktiga fiender Preussen
och Österrike, men enighet om fredsvillkor kunde
ej uppnås. Från tysk sida kräfdes nämligen, att
Danmark skulle af träda Holstein och Lauenburg samt
hela Slesvig eller åtminstone landet söder om linjen
Aabenraa–Tönder, medan Danmark blott ville uppgifva
de två tyska hertigdömena och af Slesvig endast
den södra, tysktalande delen upp till linjen
Sli–Dannevirke. Flera särskildt af England framställda
medlingsförslag vunno icke gehör och fasthöllos ej med
behöflig konsekvens, hvarför konferensen upplöste sig
med oförrättadt ärende (22 juni) och fientligheterna
(26 juni) åter togo sin början med för Danmark vida
oförmånligare slutresultat, än hvad på konferensen
torde ha stått att vinna. Jfr Neergaard i "Danmarks
riges historie" (1907) och Koht, "Die stellung
Schwedens und Norwegens im deutsch-dänischen
konflikt" (1908) samt där citerad litteratur.
V. S-g.
Londonlera, geol. Se Tertiärsystemet.
London magazine [la’ndən mägəsī’n], namn på flera
engelska publikationer, f. n. på en mycket spridd
billig tidskrift, som 1903 efterträdde "Harmsworth
magazine".
Londonprotokollen och Londontraktaten äro i
nordisk historisk litteratur öfliga benämningar
på de aktstycken, hvarigenom tronföljden i
Danmark internationellt reglerades 1850 och
1852. Londonprotokollen undertecknades 2 och
23 aug. 1850 af representanter för England,
Frankrike, Ryssland och Österrike samt Danmark och
Sverige-Norge. De gingo ut på att vidmakthålla
den danska monarkiens integritet såsom nära
förknippad med den europeiska jämviktens och
fredens upprätthållande. Den danske konungens
sträfvanden att åstadkomma gemensam arfföljd
för alla sina länder erkändes som berättigade,
och de kontraherande makterna utfäste sig att
åt den blifvande tronföljdsordningen skaffa
europeiskt erkännande. Detta erkännande vanns genom
Londontraktaten af 8 maj 1852, afslutad af ofvan
uppräknade makter jämte Preussen. Där öfverflyttades
arfföljden till alla de stater, som då hörde under
danske konungens spira, till prins Kristian af
Glücksburg (sedermera Kristian IX) och till hans
manliga efterkommande i rätt nedstigande led i hans
äktenskap med prinsessan Lovisa af Hessen, Kristian
VIII:s systerdotter. Detta skedde enligt traktaten med
samtycke af de enligt kongeloven (se d. o.) närmast
arfsberättigade och i samråd med kejsaren af Ryssland
som hufvudman för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
