Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lollarder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slås ända till tolf gånger om året. Boskapsskötseln
är en af hufvudnäringarna samt bedrifves i Alperna
och västra delen af slätten; ostberedning är därvid
hufvudsak. Jordbruket är högt uppdrifvet och lämnar
rik afkastning af alla sädesslag, i synnerhet af ris,
majs och hvete. Af ofantlig vikt för landet äro vin-
och olivodlingen samt mullbärsplanteringarna, hvilka
sistnämnda möjliggöra den stora silkeskulturen. Inom
L. funnos 1905 490 filatorier (afhasplingsanstalter)
med 35,400 arbetare och 276 tvinningsanstalter
med 588,000 spindlar. Milano har den förnämsta
silkesmarknaden i världen. Uti industriellt
hänseende står landskapet främst af alla i Italien,
framför allt i de grenar af industrien, som stödja
sig på landtbruket, såsom sidenindustrien och
ostberedningen. L:s export är ock betydligt större
än importen. Landet har förträffliga vägar i alla
riktningar och en mängd kanaler, af hvilka några
jämte floderna Po och Ticino samt de större sjöarna
befaras med ångbåtar. Milano är medelpunkten i ett
tätt järnvägsnät. De förnämsta handelsplatserna äro
Milano, Brescia och Bergamo.
Den del af italienska halfön, som sedan medeltiden
betecknas med namnet L., beboddes i äldsta tid
sannolikt af etrusker. Omkr. år 400 f. Kr. invandrade
insubrer (se d. o.) och andra keltiska stammar,
af romarna kallade galler. Dessa blefvo efter
hårdnackade krig (225–221, 200–191 f. Kr.) kufvade
af romarna, och från 222 f. Kr. räknades norra
Italien för en romersk provins, Gallia cisalpina
(se Gallien). Efter Västromerska rikets fall kom
denna landsända liksom det öfriga Italien först
under Odovakars herravälde (476–493), därefter under
östgoterna (493–553) och Östromerska kejsardömet. Men
under åren närmast efter 568 intogo
langobarderna (se d. o.) största delen af norra
Italien, hvilken sedermera efter dem började kallas
L. 774 eröfrade Karl den store det langobardiska
riket och satte den lombardiska järnkronan på sitt
hufvud. Efter det karolingiska väldets slutliga
delning kom landet (951) i länsförhållande under
de tyske konungarna. På grund af den romersk-tyska
kejsarmaktens svaghet sönderföll det sedan under
striderna mellan guelfer och ghibelliner i åtskilliga
nästan oberoende herrskap och stadsrepubliker. En
af dess hufvuddelar, hertigdömet Milano, ställdes
1535 under en spansk ståttvillare och stannade under
spanskt välde. 1708 erhöll huset Habsburg-Österrike
hertigdömet Mantua och genom fredssluten i Utrecht
(1713) och Rastart (1714) äfven hertigdömet Milano,
hvarefter dessa områden tillsammans kallades
Österrikiska L. Senare brukades namnet
L. enbart att beteckna dessa två hertigdömen jämte
Castiglione och Solferino. Bonaparte bildade 1797
af dessa och andra länder Cisalpinska republiken,
senare, 1802, Italienska republiken och slutligen,
1805, konungariket Italien. Genom freden i Paris
1814 och kongressen i Wien 1815 icke blott återvann
Österrike sina gamla lombardiska besittningar, utan
med dem förenades nästan hela den forna republiken
Venezias italienska område. Dessa länder bildade
därefter under namnet konungariket Lombardiet-Venezia
en beståndsdel af den österrikiska monarkien, tills
1859, genom freden i Zürich, det egentliga L. samt
6 distrikt af prov. Mantua och 1866, genom freden
i Wien, Venezia med det öfriga mantuanska området
afträddes till Napoleon III, hvilken vid bägge
tillfällena öfverlät sin rätt på det nuv. konungariket
Italien. - Litt.: v. Simonyi, "Geschichte des
lombardisch-venezianischen königreichs" (2 bd,
1846–47), Hegel, "Geschichte der städteverfassung von
Italien" (2 bd, 1846–47), de Haulleville, "Histoire
des communes lombardes" (2 bd, 1858), Formentini, "La
dominazione spagnuola in Lombardia" (1881),
"Archivio storico lombardo" (utgifves i Milano).
(J. F. N.) (G. W-k.)
Lombardiet-Venezia, konungarike 1815-66. Se
Lombardiet.
Lombardiska Alperna. Se Alperna, sp. 699.
Lombardiska järnkronan. Se Järnkronan.
Lombärdkol!egiet. Se Främlingskollegier, sp. 39.
Lo^bardlån. Se L o m b a r d.
Lombardo [låmba^då]. Se L o m b a r d i.
Lo^bardränta. Se L o m b a r d.
Lombard street [Iå’mb9d-strlt]. gata i Londons city,
vid hvilken många banker ligga. Gatan är uppkallad
efter de lombardicke växlarna, som slogo sig ned
där. Figurligt användes namnet som liktydigt med
Londons hela penninghandel. J- F. N.
LombaYdus, Petrus. Se Petrus Lombar-d u s.
Lomber [Iå7ijb-; af fr. l´hombre, eg. ett spanskt
ord, som betyder människa, af lat. homo], ett
urspr. spanskt kortspel från 1300-talet, urspr,
kalladt Juego del tresillo, som senare infördes till
Frankrike, hvarifrån det spridt sig till det öfriga
Europa. Under senare tider har spelet mångenstädes
fått vika för inhemska, i Tyskland skat, i Sverige
vira o. s. v. Det spelas med vanliga kort, sedan
åttorna niorna och tiorna blifvit borttagna. De
spelandes antal är tre, af hvilka hvar och en
erhåller nio kort. De öfriga tretton korten bilda
en s. k. talong. Se Schwctschke, "Geschichte
des L." (1863), och E. Gigas, "Lhom-brespillets
terminologi" (i "Dania", III, 1895-96).
Lombergsfältet. Se Grängesberg, sp. 467.
Lombez [läbas], arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Gers (Gascogne). 887 inv. (1901; i kommunen 1,458
inv.). J. F. N.
Lombok (af infödingarna kalladt Sasak, af bali-neserna
Saliparan 1. Selaparang; L. är eg. namn på en by), en
af de små Sundaöarna i Indiska arkipelagen, skild från
Bali i v. genom Lomboksundct, från Soembawa i ö. genom
Allas-sundet. 4,708 kvkm. 377,730 inv. (1905), hvaraf
66 européer, 692 kineser och 359 araber. Kusterna
äij höga och branta och omgifna af små obebodda
korallöar. Två bergskedjor draga genom ön, af hvilka
den norra är vulkanisk och uppbär vulkanen Rcfldjani
(3,780 m.), som blott helt obetydligt understiger
i höjd hela arkipelagens högsta topp, Korintji på
Sumatra, ön är mycket fruktbar och odlad som en
trädgård. Jämte ris, som utgör hufvudskörden, odlas
kaffe, majs, sockerrör, bomull och tobak. Större
delen af befolkningen utgöres af sasaker, såsom
de muhammedanske infödingarna kallas den härskande
klassen af invandrade balineser (omkr. 50,000), hvilka
äro hinduer, ön var förr delad i 4 stater, hvilka voro
beroende af Bali sedan slutet af 1600-talet. Sedan
1839 lydde hela ön under en till Bali tributpliktig
raja (i Mataram). Då denne trotsade den holländska
myndigheten och vägrade sända den vanliga delegationen
till Batavia, landsteg 1894 en nederländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
