- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
951-952

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lockyer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sättet att skjuta ungfågel af tjäder och orre ur den
förut sprängda kullen genom att efterhärma hönans
lockande, vanligen sedan denna först lockats med
ungarnas läte och skjutits - en förödande och olämplig
jaktmetod. En fågel, som äfven af idrottsjägare
ofta skjutits för lock, är järpen. Ofta användes
vid lockskytte särskilda för ändamålet konstruerade
pipor, lockpipor, för att härma villebrådets läte.
G. G.

Lockyer, sir Joseph Normann, engelsk
astrofysiker, f. 17 maj 1836 i Rugby, blef 1857
anställd vid brittiska krigsministeriet och 1870
"assistent commissioncr" vid k. kommissionen för den
vetenskapliga undervisningen. - L:s undersökningar
tillhöra förnämligast spektroskopien. Utom hans
många laboratorieförsök öfver spektra och särskildt
öfver förändringarna hos spektra af gaser vid
olika tryck och temperaturer äro hans fleråriga
undersökningar öfver solen af betydelse Här må
nämnas hans upptäckt af en metod att medelst
spektroskopet vid hvilken tid som helst kunna
iakttaga de s. k. protuberanserna vid solkanten,
hvilka förut kunde observeras endast vid de tämligen
sällsynta totala solförmörkelserna, då solskifvans
störande glans genom månen är bortskymd. Samtidigt
med L. och med större framgång gjorde Janssen samma
iakttagelse strax efter den totala solförmörkelsen
1868. Men L. hade redan 1866 i ett meddelande till
Eoyal society påvisat den teoretiska möjligheten
för denna användning af spektroskopet. Enligt hans
medelst ofvannämnda metod fortsatta undersökningar .af
protuberanserna utgöras dessa af eruptiva bildningar
ur en tunn vätgasatmosfär, åt hvilken L. gifvit namnet
"kromosfär". Till kännedomen om "koronan", solens
yttersta hölje, ha hans iakttagelser lämnat viktiga
bidrag, i det han upptäckt öfver 100 spektrallinjer
i densamma. - 1878 väckte L. stort uppseende genom
sitt påstående, att de kemiska grundämnena ej äro
enkla, utan kunna vid mycket höga temperaturer
sönderdelas, en upptäckt, som hittills icke vunnit
bekräftelse. Bland hans arbeten må nämnas Elementary
lessons in astronomy
(1868), Contributions to solar
physics
(1873), The spectroscope and its applications
(s. å.), Primer of astronomy (1874; "Astronomi", 1876,
utgörande 7:e bandet i serien "Naturvetenskapernas
första grunder"), Studies in spectrum analysis (1878)
och Star-gazing, past and present (s. å.). L. blef
1881 professor vid Royal college of science. Sedan
1870 är han direktor för astrofys. observatoriet i
S. Kensington. Af hans senaste arbeten må nämnas The
chemistry of the sun
(1884) och The dawn of astronomy
(1894), en frukt af tempelstudier i Egypten 1891
och 1893, samt Suns place in nature (1897) och
Inorganic evolution (1900). L. adlades 1897. L. utger
tidskrifterna "The heavens" och "Nature". K. B.

Loco (lat.; lokativ af locus, se d. o.), på stället,
i stället för; i prisnoteringar: här på platsen, på
försäljningsplatsen. - Som musikterm betecknar loco,
att noterna åter skola tagas på sin rätta plats
efter ett föregående 8:va (octava-)tecken eller i
violinnoter ett sul G, sul D o. s. v. - Loco citato
Se l. c. - Loco laudato och Loco lecto. Se l. l. -
Loco sigilli och Loco secretarii. Se L. S.

Locri. Se L o k r o i.

Locris, lat., forngrekiskt landskap. Se L o k r i s.

Loculus, lat. ("liten plats"), graf nisch i
katakomber (se d. o. med fig.).

Locus, lat., ställe, plats, ort; särskildt
geometrisk ort (se d. o.); (skämtv.) spisningsställe
o. d. (matlocus, stamlocus), i hvilken bet. ordet i
sv. är neutrum. - L o’c i, plur., ställen i böcker. -
L o’c i communes, allmänna fraser, utnötta sentenser,
för enhvar tillgängliga uttryck, som kunna användas
vid många tillfällen, men h. o. h. sakna originalitet.
- Titeln på ett arbete af Melanchthon. - L o c u
s sigilli. Se L. S.

Locus Dei, lat., kloster. Se Lögumkloster.

Locus minoris resistentiæ, lat., "ställe med mindre
motståndskraft", med. Se Förkylning.

Locus regit actum, lat., "(afslutnings-)orten
är bestämmande för (rätts-)handlingcn", jur. Se
Internationell privaträtt, sp. 793.

Locusta, zool. Se Vårtbitare.

Locusta, en giftblanderska i Rom på Neros tid
(54-68). Enligt Tacitus nyttjades hon till redskap vid
mordet på kejsar Claudius och hans son Britan-nicus
(se dessa ord).

Locustidæ, Locu’stinse, zool. Se V å r t b i-t ar e.

Locutorium (mlat., af lat. lo’qui, tala), samtalsrum
i ett kloster. - L. f o r i’n s e c u s, samtalsrum
för främlingar.

Lod. 1. Sjöv. Se Lodning. - Om det hit hänvisade
uttrycket hyfva lod se Lodning.
- 2. Enligt det äldre (före 1855) svenska
viktsystemet = 1/32 skålpund viktualievikt = 4
kvintin = 13,3 gram. Som medicinalvikt var
lod = 1/2 uns = 4 drachmer = 14,9 gram.
Som guld- och silfvervikt var lod = 1/16 af l
lödig mark = 4 kvintin = 13,9 gr. (guld) l. 13,2
gr. (silfver). Lod är äfven probervikt för
arbetadt, legeradt silfver och betecknar som sådan
1/16, så att t. ex. en tolf-lödig silfverlegering
innehåller 12/16 = 3/4 af sin vikt silfver
och 4/16 = 1/4 af sin vikt annan metall (koppar).
Detta lod delas i 18 grän. Den i lod och grän
uttryckta finheten af en silfverlegering kallar man
dess lödighet I myntväsendet uttryckes
numera silfrets finhet i tusendelar.
3. Tekn. Se Lödning.

Loda, sjöv. Se Lodning.

Lodafvikning, geod., den oregelbundna afviknin-gen
i tyngdkraftens riktning från den riktning
den skulle tia, om jorden i sträng mening
vore en rota-tionsellipsoid med regelbunden
massfördelning. Sålunda har man att rundt om en
bergmassa vänta en afvikning af lodlinjen med
den nedåt riktade delen mot bergets fot, emedan
tyngdkraften ju finnes hos alla materiella kroppar. Om
under jordytan någonstädes skulle finnas håligheter
eller ock de under ytan liggande lagren vore af
mindre täthet eller vikt, än hvad som är normalt, så
skulle kring denna plats förekomma en lodafvikning,
som toge sig ut som en bortstötning af lodlinjen,
så att denna sålunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:53:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free