Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prästeståndet, som L:s farfar hade tillhört. Dit höra hans
förträffliga skisser Melotji archierejskoj zjizni
(Småplock ur ryska biskopslifvet, 1878). 1877
inträdde han åter i statstjänst, men afskedades
1883. Under inflytande af Tolstoj begynte
L. egna sig åt religiösa och etiska spörsmål samt
gjorde religionshistoriska studier. Hans samlade
skrifter utkommo 1897 med biografisk inledning af
Sementkovskij. A-d J.
Ljesna (po. Lesna, ry. Ljesnaja), ort i Ryssland,
guv. Mohilev, ö. om Dnjepr, n. v. om sammanflödet af
floderna Pronja och Sosch, skådeplats för ett slag
mellan svenskar och ryssar 29 sept. 1708. Generalen
A. L. Lewenhaupts armé hade i slutet af juni 1708
brutit upp från trakten af Riga för att, försedd med
stora förråd, förena sig med den kungliga fälthären,
men genom dröjsmål, som ej kunna helt försvaras, hade
den först mot slutet af sept. kunnat öfverskrida
Dnjepr. Då hade Karl XII, förledd af oriktiga
rapporter ang. Lewenhaupts frammarsch och i den tro,
att hans armé redan vore i säkerhet för fienden,
brutit upp mot Severien. Härigenom fick tsar Peter
tillfälle att kasta sig öfver Lewenhaupt. Denne lät
af ryska demonstrationer förleda sig till åtgärder,
som läto honom förlora en hel dagsmarsch, och vid
L. upphanns han af ryssarna. Dessa skola enligt
Solovjev ha varit 14,000 man starka, hvilken siffra
dock, jämförd med de svenska slagskildringarna,
förefaller alltför låg. Den svenska armén har af
Lewenhaupt uppgifvits till omkr. 10,900 man, af
ett annat ögonvittne (fänrik Petre) till 12,900. En
stor del af armén hade 29 sept. redan afmarscherat
till Propojsk, så att den styrka, som fick mottaga
ryssarnas första anfallsstötar, ej uppgick till mer
än omkr. 4,300 man. Efter hand återkommo dock allt
flera af de afdelningar, som varit på väg till
Propojsk. Ryssarna bröto först fram ur en skog mot
de på en öppen, liten slätt stående svenskarna. De
drefvos dock åter in i skogen. Enligt Lewenhaupts
egen uppfattning blef det olyckligt för svenskarna,
att de utan hans order efter denna framgång åter drogo
sig ut på slätten; på denna utkämpades den senare
delen af slaget. Striden upphörde vid mörkrets
inbrott, utan att någondera parten kunde sägas
ha segrat. Manfallet och fiendens öfverlägsenhet
gjorde dock, att Lewenhaupt måste draga sig undan,
utan att kunna tänka på ett förnyande af striden;
det värsta var, att han härvid måste offra artilleri
och så godt som alla förråden. Hans marsch till
konungens här blef ytterst mödosam, och den hjälp
Karl XII påräknat genom hans armé, blef i högsta grad
reducerad. Slaget vid L. hade därför för den svenska
saken samma betydelse som ett nederlag. Förlusten
vid L. var mycket stor, i det att efter slaget
Lewenhaupt ej skall ha haft i behåll mer än vid pass
6,500 man; en ringa del af de saknade hade afskurits
från hären, men lyckats komma undan och sökte sig väg
tillbaka till Östersjöprovinserna. Bland regementen,
som illa tilltygats, märkes särskildt Hälsinge
reg:e. Enligt Solovjev förlorade ryssarna i döda
1,110, i sårade 2,856 man. 200-årsdagen af slaget
firades af ryssarna med stora militära högtidligheter
både på valplatsen och i Petersburg. Vid L. aftäcktes
en minnesvård och lades grundstenen till en kyrka. Jfr
Hallendorff, "Karl XII och Lewenhaupt år 1708" (1902).
A. S.
Ljesnaja. Se Ljesna
Ljevno. Se Livno.
Ljodaháttr, fornnordisk strof af sex verser,
af hvilka halfstrofens två första verser (den udda
och jämna kortversen) äro sammanbundna genom
allitteration (se d. o.), den sista (långversen)
allittererar för sig. Ex. Háv. 9:
Sa er sæll
er sialfr um á
lof ok vit, meðan lifir,
þvíat ill ráð
hefir maðr opt þegit
annars brióstom ór.
Allitterationerna äro betecknade med fetstil. L. är
strofform i eddadikterna Lokasenna och i
de flesta, hvilkas namn sluta på -mál, samt
inströs någon gång i skaldedikter. Jfr E. Brate,
"Fornnord. metrik", Sievers, "Altgermanische
metrik", Heusler, "Der Ljóþaháttr", och
Gering, "Zur rhytmik des ljóðaháttr".
B-e.
Ljodhus, fnod. Se Lewis, ö, och Lödöse.
Ljome. Se Gudröd, norska konungar och tronpretendenter
2-3.
Ljor l. Lyre, fnod. ljóri, öppning midt i taket för
belysning och samtidigt äfven för röken. Ljoren
förekommer alltså blott i stugor utan innantak
och står i samband med eldstadens plats midt
på golfvet. När denna flyttas och förses med
skorsten, försvinner äfven ljoren eller utbytes
mot ett takfönster. Ljor anträffas ännu stundom i
gammaldags fäbodvallstugor i några af våra nordligare
landskap likasom äfven i Norge och på Färöarna.
N. E. H.
Ljósavatn, sjö och gård i Bárðardalur på Island,
Thingey syssla, var i forntiden säte för en gode
(se d. o.). Thorgeir, ljósvetningarnas gode, fick på
alltinget 1000 i uppdrag att döma mellan hedningar
och kristna, och han dömde, att alla islänningar
skulle antaga kristendomen. Efter L. är en bland de
äldre, pålitligare ättsagorna, Ljósvetninga-saga,
uppkallad. Hufvudpersonerna i densamma äro den
nyssnämnde Thorgeir samt Gudmund den mäktige på
Möðruvellir, hans broder Einar på Thverá och Thorkell
Geitesson på Krossvik. C. R.*
Ljubartov (po. Lubartów), kretsstad i
rysk-polska guv. Lublin, vid Vieprz. 5,249
inv. (1897). I trakten flera stuterier.
J. F. N.
Ljubic [-bitj], Sime, kroatisk historiker och
arkeolog, f. 1822, d. 1896, prästvigdes 1847, blef
1861 professor vid gymnasiet i Esseg och 1863 i
Fiume samt 1869 direktör för Sydslaviska akademiens
etnografiska samlingar i Agram. Förutom en mängd på
kroatiska skrifna afhandlingar rörande Dalmatiens,
Ragusas och Venezias äldre historia författade
han på italienska och latin: Nummografia dalmata
(1851), Dizionario biografico degli uomini illustri
della Dalmazia (1856), Commissiones et relationes
Venetae 1433-1571 (1876-80), Gli ultimi successi di
Alberto Waldstein narrati degli ambasciatori Veneti
(1862), Studii archeologici sulla Dalmazia (1859)
och Der fund römischer goldmünzen aus dem ersten
jahrhunderte der kaiserzeit in Semlin gemacht (1876).
A-d J.
Ljublin, stad. Se Lublin.
Ljubljana, slovenska namnet på Laibach.
Ljubotrn (Ljubetin), högsta toppen i Sar
Planina i Albanien. 2,510 m. (enl. Philippson).
Ljud, fys. Begreppet ljud kan tagas antingen i
fysiologisk eller fysisk betydelse. Ljud i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
