Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L:s förste härskare på ryska tronen, Peter den
store, icke blott fäste afseende vid de villkor,
som staden Riga och ridderskapet betingat sig
vid Rigas kapitulation (1710), nämligen att
den evangelisk-lutherska läran samt deras fri-
och rättigheter skulle lämnas oantastade, utan
bekräftade äfven Sigismund Augusts privilegier, dock
med tillägget: "så vidt de låta tillämpa sig på för
handen varande herravälde och tider". Alla följande
ryska regenter ha bekräftat dem med samma förbehåll,
och livländarna betrakta dem som sin grundlag. Peter
den store tillät en återgång i reduktionen samt
återställandet af den gamla författningen och
förvaltningen, sådan den var före 1694. Många
inrättningar och författningar, som L. erhöll under
den tid det tillhörde det svenska väldet, bestå ännu
eller ligga till grund för de nu gällande.
Litt.: Bibliografier: E. Winkelmann, "Bibliotheca
Livoniae historica" (2:a uppl. 1878),
A. Poelehau och (från 1902) A. Feuereisen,
"Die livländische geschichtsliteratur"
(årsbibliografier). Källpublikationer: F. v. Bunge
m. fl., "Liv-, Est- und Kurländisches urkundenbuch"
(l:a afd., fr. o. m. 1093, 1-12, 1853-1910; 2:a
afd., fr. o. m. 1494, 1-2, 1900-05), 0. Stavenhagen,
"Akten und rezesse der livländischen ständetage"
(1907 ff.), C. Schirren, "Quellen zur geschichte
des untergangs livländischer selbständigkeit"
(1–8, 1861–63), F. Bienemann, "Briefe und urkunden
zur geschichte Livlands in den jahren 1558–62" (1–5,
1865–76). Krönikor: B. Russows (1578), T. Hiärnes,
C. Kelchs (1695), jämte andra utg. i "Monumenta
Livoniae antiquae" (1–5, 1835–47) och "Scriptores
rerum Livonicarum" (1–2, 1848–53). Bearbetningar:
Äldre sammanfattande arbeten af O. v. Rutenberg
(1860) och A v. Richter (1858), Th. Schiemann,
"Russland, Polen und Livland bis ins 17. jahrhundert"
(1–2, 1886–87), E. Seraphim, "Geschichte Liv-,
Est- und Kurlands" (1–2, 1895–96) och "Baltische
geschichte im grundriss" (1908), L. Arbusow,
"Grundriss der geschichte Liv-, Est- und Kurlands"
(s. å.), A. Hammarskjöld, "Bidrag till L:s
historia under Karl XI:s regering. 1. Grefve
Jakob Johan Hastfer" (i "Hist. tidskr.", 1888)
och "Ätten von Mengden och L. under svenska
väldet" (ibid.. 1889), G. O. F. Westling,
"Bidrag till L:s kyrkohistoria 1621–56" (i
"Kyrkohist. årsskrift", 1900). En mängd uppsatser
i "Mitteilungen aus dem gebiete der geschichte
Liv-, Est- und Kurlands" (1–20, 1840–1910).
A. H-ld.* H. A-t.
Livländska orden. Se Svärdsriddarorden.
Livno (Ljevno), kretsstad i Bosnien på östra sidan
af en sumpig högslätt, ej långt från gränsen mot
Dalmatien och Hercegovina. 5,273 inv. (1895).
J-F. N.
Livny, stad i ryska guv. Orel, vid Dons
biflod Sosna. 20,821 inv. (1900). Handel med
landtmannaprodukter. Trakten kring L. är en af de
bördigaste och folkrikaste i mellersta Ryssland.
J. F. N.
Livonia, nylat. och eng. namnform för Livland.
Livores mortis, lat. Se Likblånader.
Livorno [-vå’rnå]. 1. Den minsta af de italienska
provinserna, i landskapet Toscana, består endast af
stadskretsen L. samt öarna Elba, Pianosa, Gorgona
och Monte Cristo, tills. 345 kvkm., med
123,877 inv. (1901). - 2. Hufvudstad i nämnda provins,
en af Italiens förnämsta handels- och sjöfartsstäder,
ligger 14 km. s. om Arnos mynning på en flack,
med konst torrlagd kust af Medelhafvet och är
medelst en bibana från Pisa förenad med den stora
järnvägslinjen längs Italiens västra kust. 85,102
inv. (1901; i hela kommunen 98,321, hvaraf en stor
del judar och greker). L. är genomskuret af kanaler,
men likväl en modern stad och i vissa afseenden den
minst italienska bland Italiens städer. Breda och
väl underhållna gator, stora öppna platser och stora,
höga hus äro utmärkande för L:s yttre. Den vackraste
gatan är Via Vittorio Emanuele, som utgår från den
gamla mediceiska hamnen, skär den kolossala Piazza
Vitt. Emanuele, på hvilken står en ryttarstaty af
Viktor Emanuel II och vid hvilken ligger katedralen
(från 1600-talet), samt sträcker sig till Piazza
Carlo Alberto, som prydes af de kolossala statyerna
af Ferdinand III och Leopold II, de båda siste
storhertigarna af Toscana. Börsen, handelskammaren och
clearing-house (ett af de äldsta i världen, från 1764)
ligga i Pal. del commercio (öppnadt 1907). Staden
har jämte många katolska kyrkor protestantiska,
grekiska, maronitiska och armeniska gudstjänstlokaler
och en synagoga (från 1581) och stora skeppsvarf,
där både handels- och krigsfartyg byggas. En 1792
anlagd, 22 km. lång vattenledning förser L. med
godt dricksvatten. L. är säte för en biskop och
har bland andra undervisningsanstalter seminarium,
stor sjökrigsskola (1881), navigationsskola, teknisk
skola, högre rabbinskola, lyceum och gymnasium och
kommunalt bibliotek (Labronica). Den gamla mediceiska
hamnen är fullkomligt säker, men grund och liten;
den yttre, omsluten af en 1,000 m. lång vågbrytare,
som fullbordades 1863, skyddar ej fullt för sydliga
vindar. Nära den gamla hamnen står en af Giovanni
dell’ Opera arbetad kolossal marmorstaty af den
toskanske storhertigen Ferdinand I, omgifven af fyra
slafvar i brons ("i quattro mori") af Pietro Tacca. I
början af 1800-talet blef L. en viktig station för
den brittiska handeln med Levanten; dess handel
aftog dock betydligt, sedan frihamnsprivilegiet 1867
borttogs, men har under senare år åter tilltagit. 1908
inlöpte i hamnen 4,471 fartyg om 2,5 mill. ton
(omkr. hälften brittiskt tonnage), och L. var då
den femte af Italiens sjöstäder. De viktigaste
exportartiklarna äro olivolja, vin, kanderade
frukter, borax och borsyra, vinsten, tvål, hampa,
råa hudar, kvicksilfver, korallarbeten, marmor och
möbler. - Industrien har under senare år lifligt
utvecklats. Den omfattar särskildt skeppsbyggen
(på bröderna Orlandos stora varf byggas italienska
krigsfartyg), tillverkning af koppar, mässing, stål,
porslin, cement, glas, tågvirke, elektriska och andra
maskiner, tändstickor m. m. L. är äfven en mycket
besökt badort. - Ännu i slutet af 1200-talet var L. en
öppen by af ringa betydenhet. Först sedan Pisas hamn
förstörts, började orten växa, i synnerhet sedan den
1421 kommit till Florens. Aless. de’ Medici befäste
L. och byggde ett citadell. Cosimo I förklarade
hamnen för en frihamn (den första i Medelhafvet),
och Ferdinand I gjorde L. till en tillflyktsort
för alla förföljda (judar, protestanter m. fl.).
(J. F. N.)
Livre [li’vr], fr. (af lat. liber), bok.
- L. d’heures [dör], bönbok. I medeltiden
innehöllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
