Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lisboa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I marinarsenalen ha på senare tiden krigsskepp
byggts. – Den breda Tejo bildar en säker och rymlig
hamn, så djup, att de största krigsskepp kunna
ankra vid staden. Genom anläggningen af dockor och
en 6 km. lång hamnmur har man sträfvat att anpassa
densamma efter nyare fordringar. Inloppet försvarades
förr, ehuru otillräckligt, genom de båda forten São
Julião på norra och Bugio på södra sidan, men numera
har staden omgifvits af den 40 km. långa Estrada
da nova circumvallação med forten Caxias, Mossanto,
Ameixoeira och Sacavem, hvarjämte befästningar anlagts
på höjderna vid Cintra och Alverca. Sjöfartens
tillväxt framgår däraf, att 1902 2,013 fartyg
om 4,3 mill. ton inlöpte i hamnen, men 1908 steg
tonnaget till 7,1 mill. Ungefär en tredjedel af
alla fartygen är engelsk. Värdet af den årliga
importen är omkr. 40 mill. milreis och af exporten
22 mill. – L. är slutpunkt för den internationella
järnvägsförbindelsen Paris–Madrid–L. samt
Paris–Salamanca–L. (Sydexpressen); dessutom
utgå från L. 8 lokalbanor. – Inom staden användas
elektriska spårvägar samt med anledning af den stora
höjdskillnaden mellan olika gator (ända till 110
m.) hissar och s. k. bergbanor. – Medelårstemperaturen
i L. är 15,6°, vintertemperaturen 10,5°; den årliga
nederbörden stiger till 750 mm. – Stadens äldsta
namn var Ulisipo l. Olisipo, hvilket gaf äldre
grekiska resande och lärde anledning att söka
ett samband med Ulysses (Odysseus). Under romarna
var staden ett municipium och kallades Felicitas
Julia. Det romerska samhället låg på borgkullen
(omkring Castello de São Jorge), där rester af en
teater, bad och tempel anträffats. Araberna, som
innehade staden från 716, kallade den al-Aschbuna
l. Lischbuna. Efter flera månaders belägring intogs
den 1147 af Alfons I, understödd af engelska och
flandriska korsfarare, och vardt åter en kristen stad
samt fick snart en biskop, som 1394 upphöjdes till
rang af ärkebiskop och 1716 till patriark. 1422 blef
staden rikets hufvudstad. Under Emanuel den store
(1495–1521) var L. utgångspunkt för de portugisiska
sjöexpeditionerna och uppblomstrade till den förnämsta
handelsplatsen i Europa, väl i stånd att bära skadorna
vid jordbäfningarna 1531 och 1575. Dess välstånd sjönk
dock hastigt under den spanska ockupationen 1580–1640,
genom de spanska och portugisiska flottornas nederlag
i krigen mot England och Nederländerna samt genom
förlusten af Indien. Det stora jordskalfvet 1
nov. 1755, åtföljdt af en flodvåg, som bortspolade
kajer och fartyg, och förhärjande eldsvådor, lade
halfva staden i ruiner, bragte öfver 30,000 människor
om lifvet och förorsakade en beräknad materiell skada
af omkr. 350 mill. kr. Genom ministern Pombals energi
steg staden dock hastigt upp ur askan och gruset. Den
franska invasionen 1807–08, hofvets flyttning till Rio
de Janeiro, krigen på Pyreneiska halfön och förlusten
af Brasilien bragte L. i fullständigt förfall, hvarur
det under de sista 50 åren arbetat sig upp till en
stor och vacker stad. Litt.: Freire de Oliveira,
"Elementos para a historia do municipio do Lisboa"
(9 bd. 1885–98), och Haupt, "Die baukunst der
renaissance in Portugal" (bd I, "Lissabon und
umgegend", 1890). (J. F. N. Wbg.)
Lissajous [-jo], J. A., fransk fysiker. Se Lissajous’
kurvor.
Lissajous’ kurvor [-Jos], fys. Om två stäm-
gafflar, hvilkas skänklar i ändarna äro försedda med
små speglar, placeras (se fig. 1) med speglarna vända
mot hvarandra i den ställningen, att den ena svänger
Fig. 1. Lissajous1 stämgafflar.
i horisontal, den andra i vertikal riktning, och
om man låter strålarna från en starkt lysande punkt
falla på den ena spegeln, därefter reflekteras mot den
andra spegeln samt slutligen träffa en skärm, ser man,
när båda stämgafflarna anslås, en lysande kurva på
skärmen af olika form alltefter stämgafflarnas toner
och det sätt, hvarpå de blifvit satta i vibra-
Flg. 2. Lissajous’ kurvor.
tion. Dessa kurvor (fig. 2) framställdes först
(1855) af fi anske fysikern Jules A n t o i n
e Lissajous (f 1822, d. 1880). I stället för att
uppfånga ljusbilden på en skärm kan man betrakta den
genom en tub. På dessa kurvors förekomst grundade
Lissajous en mycket känslig metod för stämgafflars
kom-parering och justering. När två stämgafflar ljuda
fullkomligt unisont eller äro stämda i rena oktaver,
kvinter o. s. v., bibehåller sig nämligen den kurva,
som de vid sina samtidiga svängningar framkalla,
oförändrad till såväl form som läge. Men är inter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
