Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lisboa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på L. och blef 20 s. m. tillbakaslagen af en
vida underlägsen österrikisk eskader under
amiral Tegetthoff (med afseende på träfartyg
voro de bägge flottorna lika, men italienarna
hade 12 pansarskepp, österrikarna endast
7). Striden stod omkr. 16 km. n. om hamnen.
1–2. (J. F. N.)
Lissabon (port. Lisboa), Portugals hufvudstad
samt viktigaste sjö- och handelsstad, ligger i
prov. Estremadura på norra stranden af den 18,5
km. långa och 11 km. breda utvidgning af Tejo
(Rada de Lisbóa), som genom flodens nedersta del
(Entrada do Tejo, 7,4 km. lång och 3 km. bred) står
i förbindelse med Atlantiska hafvet. Belägen dels
amfiteatraliskt längs viken, dels på och emellan tre
större och fyra mindre kullar, med Serra de Cintras
höjder i bakgrunden, erbjuder staden från sjösidan en
utomordentligt vacker anblick. Den egentliga staden
består af fyra stadsdelar (bairros): gamla staden
(Alfama), belägen i ö., omkr. kastellet S. Jorge,
nedre staden (Cidade baixa), som sträcker sig
långsmal från Tejo uppåt landet, den högt belägna öfre
staden (Bairro alto) och västra staden (uppkallad
efter den här utflytande lilla floden Alcántara);
denna stadsdel är hopbyggd med förstaden Belém och
andra angränsande orter. Genom den stora jordbäfningen
1 nov. 1755 erhöll L. ett helt nytt utseende. Den
gamla staden, omkring Castello de S. Jorge (nu
baracker och militärfängelse), som skonades vid
nämnda tillfälle, har ända till senaste tid bildat
ett virrvarr af smala, krokiga och mörka gränder, med
gamla, höga, gotiska hus, men har nu blifvit nästan
ombyggd och fått modernare utseende. De stadsdelar,
som ombyggts efter 1755, ha raka gator och till en
del palatslika, men i 1700-talets fula stil byggda
hus. Där ligga de förnämsta torgen, af hvilka det
vackraste är Praça do Commercio vid Tejostranden,
omgifvet på tre sidor af tullhuset, stadshuset, börsen
och ministerierna samt i midten prydt med Josef I:s
ryttarstaty och på norra sidan af en stor triumfbåge
(se pl., fig. 1). hvarunder en gata (Rua Augusta)
leder till ett annat vackert torg, Rocío l. Praça de
Dom Pedro (på samma plats, där fordom inkvisitionens
palats och fängelser lågo), med Pedro IV:s staty
(fig. 2). Bredvid Rocio ligger salutorget (Praça da
Figueira). De offentliga promenaderna äro mycket
besökta på aftnarna, i synnerhet Passeio publico
eller den 3 km. långa Avenida da liberdade med ett i
dess södra del, Praça dos restauradores, 1882 rest
monument till minne af befrielsen från det spanska
öfverväldet, den vackra botaniska trädgården samt
parkerna (tapada) vid det kungliga slottet Ajuda
och det nedannämnda Palacio das necessidades. En
annan mötesplats för stadens eleganter är gatan
Almeida Garrett (förr Chiado), medelpunkten för
modehandeln och adelns hotell, vid hvars ena ända
ligger Camões-platsen, med en staty af skalden
Camões. Norr och n. v. om Avenida ligga de nyare
Avenidaparken, Edvard VII:s park, Campo grande och
Campo Pequeno med tjurfäktningsarena. Kyrkorna äro
många. Af de efter jordbäfningen byggda må nämnas
klosterkyrkan "Jesu hjärta" (Estrella; fig. 3);
den byggdes (för 25 mill. kr.) 1779–96 cch är en
efterbildning af kyrkan i Mafra. Äldre kyrkor äro
katedralen Sé Patriarchal (grundlagd på 1150-talet,
ombyggd efter 1755) och klosterkyrkan São Vicente de
Fóra (klostret är patriarkens residens), med huset
Braganças grafkapell, samt São Roque, med det
ryktbara Johanneskapellet, förfärdigadt i Rom för
Johan V:s räkning af dyrbara marmorsorter med
mosaiker och prydnader i silfver och brons. Bland
de kungliga slotten utmärker sig intet genom
något imponerande yttre, med undantag af det på
en höjd vid Belém belägna palatset Ajuda, senast
bebodt af änkedrottningen Maria Pia, ett väldigt,
men ofullbordadt byggnadsverk (från 1816–96)
med botanisk trädgård och andra samlingar. Det
forna residenspalatset Palacio das necessidades
(byggdt 1743–50), i västra stadsdelen, urspr.
ett nunnekloster, är en till det yttre oansenlig,
men praktfullt inredd byggnad. L:s största
byggnadsverk är den under Johan V:s tid 1729–49
anlagda vattenledningen, hvilken öfver Alcántaras
djupa dal går i en viadukt af 35 bågar, men för
öfrigt är till stor del underjordisk och förser
staden med vatten från den 24 km. aflägsna byn
Bellas. En nyare vattenledning (öppnad 1880)
leder vatten från Alviella nära Pernes (omkr. 110
km.). Det af Emanuel den store 1499 grundlagda
f. d. hieronymitklostret Belém (Betlehem) i
förstaden med samma namn, en väldig byggnad i halft
morisk-bysantinsk, halft romansk-gotisk stil, jämte
en gotisk kyrka, där flera af Portugals konungar ligga
begrafna, är nu barnhus. Denna kyrka (fig. 5) är näst
klostret i Batalha det vackraste byggnadsverket i
Portugal. Strax invid klostret på stranden af Tejo
ligger Torre de Belém (ett torn i arabisk stil från
slutet af 1400-talet; fig. 4), hvars plattform är
bestyckad med ett batteri till hamnens försvar. Af
andra byggnader märkas nationalmuseum (i Pombals hus,
Casa das janellas verdes), tullhuset, marinarsenalen
med marinmuseum, myntet, cortesbyggnaden (före
1834 benediktinkloster), som äfven inrymmer
statsarkivet (Archivo da Torre do tombo),
stadshuset (1865–80) och ccntralbangården (Lisboa
Rocío). Till de viktigaste bildningsanstalterna
höra Polyteknisk skola (i den ofvannämnda botaniska
trädgården), medicinsk-kirurgisk skola (från 1556),
utbildningsanstalt för lärare (Curso superior
de lettras), landtbruks- och veterinärinstitut,
oftalmologiskt institut, farmaceutisk läroanstalt,
handtverks- och handelsskola, flera lyceer,
akademi för de sköna konsterna, konservatorium
för musik och dramatik, krigs- och sjökrigsskola;
vidare nationalbiblioteket (omkr. 400,000 tryckta
böcker; 16,000 barnskrifter och 40,000 mynt och
medaljer), biologiskt laboratorium för hafszoologi,
astronomiskt och meteorologiskt observatorium,
nationalmuseum (mest taflor), etnografiskt,
arkeologiskt museum, vet. akad. (stiftad 1789),
ett geografiskt sällskap m. m. Slutligen finnas
6 teatrar (störst Real theatro de S. Carlos, för
operor, och Th. de dona Maria segunda, för dramer)
samt 2 tjurfäktningsarenor. L. hade 1900 en folkmängd
af 356,009 inv. (med förstäderna 710,000, motsvarande
distriktet L.), bland hvilka finnas många spanjorer
(mest från Galicien, s. k. gallegos, hvilka här arbeta
som tjänare och arbetare), brasilianare, engelsmän,
fransmän, tyskar samt en mängd negrer. – Stadens
industri tillväxer årligen; särskildt framställas
guld- och silfverarbeten samt juvelerarvaror, men
äfven en ganska afsevärd textilindustri har uppstått
under skyddet af de höga tullarna. Järngjuterier
och maskinfabriker, sockerraffinaderier, kemiska
fabriker o. a. finnas. Tillverkning af tobaksvaror
och tändstickor är statsmonopol, som utarrenderats
till bolag, hvilka ha fabriker härför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
