Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lippe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historia. Stamfader för den nu regerande ätten, en af de
äldsta i Tyskland, var en grefve Hoold (omkr. 950),
men först hans ättling Bernhard I (1113–44) tog
sig titeln "edler herr zur L.", och Simon V kallade
sig grefve af L. (från 1528). Dennes sonson Simon
VI införde den reformerta bekännelsen, hvilken
sedan förblifvit den öfvervägande. Denne delade 1613
L. mellan sina tre söner, af hvilka den äldste, Simon
VII, blef stamfader för hufvudlinjen (Detmold),
Otto för linjen Brake, som utslocknade 1709, och
Filip, som 1640 ärfde en stor del af grefskapet
Schaumburg, för linjen Bückeburg l. Schaumburg
(se Schaumburg-Lippe). Simon VII:s yngste son, Jobst
Hermann (död 1678), stiftade bilinjen
L.-Biesterfeld, af hvilken linjen L.-Weissenfeld
är en gren. 1789 erhöll grefven af L. riksfurstlig
värdighet. Genom anslutning till Rhenförbundet
1807 blef L. själfständigt. 1815 blef det medlem
af Tyska förbundet. Författningen af 6 juli 1836
ändrades 1848 och 1849 i liberal riktning. Vid
utbrottet af kriget 1866 slöt L. sig till Preussen
och biträdde sedan Nordtyska förbundet. Med furst
Voldemar utslocknade hufvudlinjen af huset L. 1895;
han hade visserligen en broder, Alexander, men denne
var obotligt sinnessjuk. Det uppstod nu en på sin tid
mycket uppmärksammad strid om, huruvida den närmast
besläktade linjen L.-Biesterfeld vore arfsberättigad,
enär dess hufvudman var född i ett icke jämbördigt
äktenskap. Efter Voldemars död offentliggjorde
regeringen ett hans dekret, enligt hvilket till regent
för hans svagsinte broder skulle insättas prins Adolf
af Schaumburg-Lippe, en svåger till kejsar Vilhelm
II. Häremot protesterade linjerna Biesterfeld och
Weissenfeld, men enligt landtdagens beslut öfvertog
prins Adolf regeringen, till dess rättsfrågan blifvit
afgjord. 1896 lämnade de tvistande afgörandet till
konung Albert af Sachsen och sex af honom utsedda
ledamöter af tyska riksrätten, och deras utslag (22
juni 1897) förklarade grefve Ernst zur L.-Biesterfeld
närmast berättigad att öfvertaga regentskapet för
den sjuke fursten. Emellertid hade detta utslag icke
yttrat sig, om grefve Ernsts söner, som likaledes voro
födda i ett icke jämbördigt äktenskap, hade arfsrätt
eller icke. Grefven-regenten fick väl L:s landtdag
att uttala sig för deras arfsrätt, men fursten af
Schaumburg-Lippe vädjade till förbundsrådet om "skydd
för sina rättigheter" och vann starkt understöd
af kejsaren. I Tyska riket uppstod likväl nu en
allmän fordran, att icke förbundsrådet skulle få
afgöra arfsfrågan, utan att den skulle afgöras på
rättslig väg. Väl uttalade sig förbundsrådet (1899)
emot denna uppfattning, men yttrade samtidigt, att
intet skäl f. n. förelåge att ingå på ett sakligt
afgörande. När regenten Ernst 1904 aflidit, blef
hans son Leopold regent, och denne uppgjorde med
fursten af Schaumburg-Lippe, att frågan om arfsrätten
skulle hänskjutas till en skiljedomstol. Sedan
förbundsrådet godkänt denna öfverenskommelse,
uppdrogs det åt presidenten i riksrätten att
bilda skiljedomstolen af riksrättsmedlemmar. 25
okt. 1905 föll utslaget, som tillerkände linjen
Biesterfeld i första rummet arfsrätt och efter
dess ev. utgång linjen Weissenfeld och sist linjen
Schaumburg-L. Som furst Alexander aflidit (1905),
tillträdde Leopold IV omedelbart landet i eget namn.
J. F. N.
Lippe, biflod fr. h. till Rhen i Westfalen,
upprinner nära Lippspringe på Teutoburgerwald 127 m
ö. h. och mynnar ut i Rhen vid Wesel. Från Lippstadt
är den med tillhjälp af slussar farbar för mindre
fartyg. Längd 255 km.
J. F. N.
Lippe, Leopold, grcfve zur L.-B i est er-f
eld, preussisk politiker, f. 1815, d. 1889,
blef i mars 1862 justitieminister i furst
Hohcnlohe-Ingel-fingens konservativa ministär
samt i maj s. å. tillika kronsyndikus och medlem
af landtdagcns "herrcn-haus". Då Bismarck öfvertog
ledningen af den preussiska politiken (sept. s. å.),
behöll L. justitie-ministerportföljcn och ledde på
hösten 1864 som förman de preussiske kronsyndikernas
undersökning om arfsf råga n i Slcsvig och
Holstein. Men sedan Bismarck 1866 slutit fred med
deputeradekammarens liberala majoritet, aflägsnades
L., 1867, och blef sedan en af Bismarcks bittraste
motståndare i "her-renhaus", där han bl. a. ifrigt
förfäktade de parti-kularistiska intressena och
bekämpade Bismarcks kyrkopolitik.
Lippe-Biesterfeld [bisterfält]. So Lippe, sp. 741.
Lippe-Detmold [-malt]. Se Lippe, sp. 740.
Li’ppert, Julius, österrikisk kulturhistoriker,
f. 12 april 1839 i Braunau i Bjhmen, d. 12 nov. 1909,
var 1863-68 lärare vid gymnasiet i Lcit-meritz och
1868-74 direktor för kommunrcalskolan i Budweis,
invaldes flera gånger i bömiska landt-dagen och
var en bland stiftarna af Tyska föreningen för
allmännyttiga kunskapers spiidande i Prag, för hvars
räkning han utarbetat en mängd folkläroböcker i
skilda ämnen. 1888 blef han vald till medlem af
österrikiska riksrådets deputciadekaminare samt
tillhörde där partistyrelsen för de bömiske tyskarnas
grupp. L. har skrifvit en mängd rcligions-och
kulturhistoriska arbeten: Die religionen der
enropäisclien kiilturvölker etc. (1881), Geschichte
der familie (1885), KuliurgescJtichte der menschheit
(2 bd, 1886-89), Deutsche sillengescliiclile (3 bd,
1889), Sozialfieschichte Böhmens in vorhussilischer
zeil (2 bd, 1895-98) m. fl.
Lippertska badanordningar. Se Kolsyra, sp. 610.
Lippestad, Johan Anton, norsk abnormskol-lärarc,
f. 24 sept. 1844 i Hoböls härad, Smaalcncnes amt,
blef seminarist 1864 och var 5 år döfstum-lärare,
tog 1871 studentexamen och studerade någon tid
teologi, började sedan för Kristiania kommuns
räkning undervisa sinnessvaga och abnorma barn,
den första metodiska undervisningen af sinnessvaga
i Norge. 1878 upprättade han "aandsvake-skolcn for
piker" på Thorshaug i Kristiania, hvilken 1899
öfvcrtogs af staten som sa m skola med L. som
föreståndare. Han införde undervisning i huslig
ekonomi, trädgårdsskötsel och jordbruk samt tog
flitigt initiativ till reformer i sin hflhct på
idiot-och döfstumskolans område. 1904 blef L. direktör
för Norges abnormskolväscn. L. har äfven verkat
för spridning af slöjd och deltagit i arbetet för
filantropiska syften; för hithörande fiågor har han
en lång följd af år varit ecklesiastikdepartementets
konsulent. Han har utgctt åtskilliga småskrifter om
hemslöjd. abnormskolväscn o. d. K. V. II.
Lippe-WeiiSenfeld [-va’jsenfält]. Se L i p p c,
sn 741.
Li’ppi. 1. FraFilippoL., italiensk målar* af den
florentinska skolan, f. omkr. 1406 i Florens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
