Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
727
Linsell-Linus
728
Tanega- och Yaku-shima, de båda största i ögruppen.
Wbs-
Linsell, socken i Jämtlands län, Svcgs tingslag. 1,182
kvkm. 1,141 inv. (1910). Annex till Sveg, Härnösands
stift, Jämtlands södra kontrakt.
Linsen, Johan Gabriel, universitetslärare, f. 27
dec. 1785 i Helsingfors, d. där 16 nov. 1848, blef
student i Åbo 1802, filos, kandidat 1810 och filos,
doktor s. å., docent i romerska litteraturen 1812,
adjunkt i samma vetenskap 1813 samt elo-quentiae
et pocscos professor vid Helsingfors’ universitet
1828. 1833-41 var L. Finska litteratursällskapets
ordf. L. var en af dem, som omkr. 1820 arbetade för
väckande af ett friskare lif i Finlands litteratur. I
kalendern "Aura" (1817-18) och tidskr. "Mnemosyne"
(1819-23) publicerade han såväl poetiska stycken,
hvilka dock icke röjde en djupare begåfning,
som prosauppsatser, utmärkta genom tonens allvar
och formens renhet. Märklig är bl. a. en artikel i
"Mnemosyne" om finsk nationalitet, hvari han manar
till det finska språkets uppodling och sammanslutning
emellan de skilda folkklasserna. Senare afstod
L. från publicistisk verksamhet och uppträddo inför
en större allmänhet endast som en uppburen talare vid
akademiska fester. Som universitetslärare utmärkte
L. sig icke genom framstående vetenskaplighet,
men han verkade höjande och lif-vande på
den akademiska ungdomen genom sitt intresse för
litterära sträfvanden och särskildt genom sin kärlek
till den klassiska forntiden, hvars betydelse han
fattade hufvudsakligen från den estetiska sidan.
M. G. S.
Linsendukat. Se Dukat, sp. 1042.
Linsfyrapparat. Se Fyr.
Linsi’ke, bot. Se Gu se u t a.
Linskapseln, fysiol. Se Lins 2, sp. 725.
Linskäkta. Se Linberedning, sp. 564.
Linspyrheliometer. Se P y r h e l i o m e t e r.
Linsteg. Se Linberedning, sp. 563.
L’institut [lästity], fr. Se Institut de F r a n c e.
Linstow, Hans Ditlev Fränt s, dansk-norsk arkitekt och
ingenjör, f. 1787 i Hörsholm på Själland, d. 1851,
blef student i Köpenhamn 1805 och juris kandidat
1812. Därefter egnade han sig åt målarkonst och
arkitektur, flyttade öfver till Norge 1812, där
han i Kongsberg studerade grufväsendet, och blef
1814 löjtnant vid ingenjörkåren. 1818 deltog han
i stiftandet af Den norske kunst- og tegne-skolo
i Kristiania samt ledde 1823-48 uppförandet af
kungl. slottet där. Han är representerad af färglagda
teckningar i norska nationalgallerict. (G-g N.)
Linsänke. Se Linberedning, sp. 563.
Linth, den schweiziska strömmen Limmats öfre lopp,
utmynnade förr icke i Walensee, utan i dennas tröga
aflopp Maag. Den snabba alpströmmcn afsatte i Maag en
mängd slam, hvarigenom flodbädden alltmer häjde sig,
afloppet hindrades och hela trakten nedanför Walensee
förvandlades till ett träsk. Det onda afhjälptes
genom H. K. Escher von der Linth, som genom M o 11 i
s k an a l e n, 6,2 km. lång, fullbordad 1811, ledde
L:s vatten till Walensee samt fördjupade denna sjös
aflopp till Zurichsjön genom anläggning af L i n t h
k a n a l en, 16,5 km. lång. Genom dessa arbeten, som
kostade omkr. l mill. kr., torrlades 10,000 har land.
(J- F...N.)
Linthkanalen. Se Linth.
Linthwaite [l^nthöjöit], stad i engelska grefsk. York
(West Riding), vid Colne och Manchesterkanalen. 6,879
inv. (1901). Yllemanufaktur. J. F. N.
Linton [liften]. 1. William James L.? engelsk
tecknare och träsnidars, f. 1812 i London, d. 1898
i New Haven, lärjunge af kopparstickaren Bonner,
gjorde sig tidigt känd som tecknare för träsnitt och
illustrerade en mängd arbeten i England och Förenta
staterna, där han var bosatt sedan 1867. Hans största
betydelse är förknippad med "tonträsnittet", och
han upprättade ett stort läroverk för xylografer och
hade stort inflytande. L. var också akvarellmålare
och uppträdde äfven som författare. Xylograficns
utveckling utgör ämnet för hans The masters of
woodengraving (1889). - 2. El i z a L., född Lynn,
engelsk skriftställarinna, f. 1822, d. 1898,
ingick 1858 äktenskap med den föregående. Sedan
hon offentliggjort de antikiserande romanerna Azeth
the egyptiern (1846) och Amymome (1848), författade
hon med störro framgång ett antal moderna romaner,
senast My love (1881) och lone (1883). Som sitt bästa
arbete ansåg hon den naturalistiska skildringen
af Jesu lif, The tme history af Joshua Davidson,
Christian ond communist (1872; 6:e uppl. 1874). Sedan
1851 arbetade hon i tidningspressen, bl. a. med
serier af uppsatser i kvinnofrågan, samlade under
titlarna Oursches (1867; 2:a uppl. 1870) och The
girl of the period and olher social essays (2 bd,
1883). L. kallade sig gärna en "andlig adoptivdotter"
till skalden W. S. Landor, med hvilken hon umgåtts
mycket uti Italien. Se själfbiografien My liierary
Ufe (1899) och G. S. Layard, "E. L. L." (1901).
1. G-g N.
Linton [li’nton], sir James, engelsk akvarellmålare,
f. 1840 i London, utbildad under Leigh, är sedan 1867
medlem af akvarellisternas sällskap och utställer där
sina för karakteristisk framställning berömda bilder,
bland hvilka Hans eminens kardinalen anses som den
förnämsta. Han målar äfven i olja. L. adlades 1884.
(G-g N.)
Li’ntulaks, by i Vasa län, Finland, 75 km. ö. om Lappo
och 140 km. ö. om Vasa, var 3 juli 1808 skådeplats för
en strid, i hvilken en mindre finsk afdelning under
major 0. H. v. Ficandt af en öfverlägsen rysk styrka
under general Vlastov nödgades draga sig tillbaka
åt Gamlakarlcby, hvarigenom den finska hufvudarmcins
återtåg hotades. Efter nederlaget vid Lappo 14 juli
sågo ryssarna sig emellertid nödsakade att kalla
Vlastov tillbaka. C. O. N.
Linum L., bot., växtsläkte af fam. Linacea
med omkr. 100 arter, de flesta förekommande i
Mcdel-hafsområdet. Mest bekant är L. iisitalissimum
(se Beklädnadsväxter, sp. 1237, och Lin). I Sverige
finnes endast l art, L. cathariicum, en liten, giftig
ört med motsatta blad och små hvita och gula blommor,
som är allmän på gräsmark. L. grandi-florum från
Algeriet med stora, glänsande röda blommor är en af
trädgårdarnas vanligaste enåriga prydnadsväxter. Äfven
andra storblommiga arter, såsom den blåblommiga
L. perenne och den gulblommiga L. flavum, odlas som
prydnadsväxter. G. L-m.
Linus. 1. Grekisk skald. Se L i n o s. - 2. En i 2
Tim. 4:24 omtalad kristen romare, som enl. traditionen
skall ha efterträdt Petrus (år 67)’ som biskop i
Rom och lefvat till år 79. Hans namn är fäst vid en
apokryfisk skrift rörande Petrus’ och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
