Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Lins
724
bilden är reell, eller på samma sida om linsen,
då bilden är virtuell.
Vid konstruktionen af de bilder, som uppkomma af
lysande föremål med utsträckning, spela utom optiska
medelpunkten och de båda brännpunkterna ännu två
punkter (nämligen brylningscenlra, C och Ci, fig. 11
och följ.) en viktig roll. Brytningscentra ligga på
Cr
Fig. 11.
dubbla brännptmktsafstånden från linsen och ha
den egenskapen, att ett lysande föremål i ena
brytningscentrum ger upphof till en lika stor bild
i det andra. De konvergerande linserna ge reella,
omvända bilder, när föremålet ligger utanför
brännpunkten. Dessa bilder äro förstorade, om
föremålet ligger mellan brytningscentrum och fokus
(fig. 11), men bli förminskade, om föremålet ligger
utanför brytnings-
Fig. 12.
centrum (fig. 12). Ett föremål, som däremot ligger
mellan brännpunkten och linsen, afbildas virtuellt,
rättvändt och förstoradt (fig. 13). Af en ljuspunkt
i fokus till en konvergerande lins erhålles alls ingen
Fig. 13.
bild, emedan strålarna utgå ur linsen
parallella. De divergerande linserna ge
virtuella, rättvända, förminskade bilder af
föremålen, hvar dessa än må placeras framför
linsen (fig. 14). Emellan linser och speglar
råder en fullkomlig analogi på så sätt, att en
konvergerande lins ger samma slags bilder som
en konkav Fig. u. spegel och
en diverge-
rande lins som en kon-
vex spegel (se Spegel). Såväl reella som virtuella
bilder kunna ses, om ögat placeras bakoir linsen i
det utkommande strålknippets riktning men de reella
bilderna kunna därjämte uppfånga: på en skärm, om
denna placeras på det ställe i rym den, där bilderna
ligga, och de kunna då ses ifrån alla håll. - För att
en lins skall kunna fullstän digt afbilda föremålen
med deras riktiga former och
ärger, fordras, att alla strålar, som utgått från en
ch samma punkt på föremålet och passerat linsen, kola
fysiskt eller virtuellt skära hvarandra i en och amma
punkt samt vidare att linsens brännpunkt är densamma
för alla ljussorter (enkla färger). Intetdera af
dessa antaganden är emellertid strängt upp-ylldt hos
någon sfärisk lins. De häraf uppkom-nande afvikelserna
benämnas sfärisk och k r o-matisk aberration.
Sfärisk aberration 1. afvikning vallas den egenskapen
hos sfäriska linser, att från en och samma lysande
punkt utgångna ljusstrålar efter reflexion eller
brytning icke ånyo exakt sammanträffa i en och
samma punkt. De s. k. centralstrålarna, hvilka
träffa spegeln eller linsen nära centrum, skära
nämligen hvarandra på ett större af-stånd därifrån
än de s. k. randstrålarna, hvilka träffa spegelns
eller linsens kant. Storleken af den sfäriska
aberrationcn bestämmes genom afståndet mellan dessa
bägge skärningspunkter. Den sfäriska aberrationcn
gör bilderna mer eller mindre otydliga, hvarför man
hos astronomiska instrument söker upphäfva densamma
eller göra den så liten som möjligt. Detta sker
enklast genom att förme-dclst ett s. k. diafragma -
en svart skärm, försedd med en öppning i midten för
att genomsläppa ljuset - utestänga randstrålarna och
således hindra dem från att framtränga till det ställe
i instrumentet, där bilden alstras, hvarvid likväl en
betydlig ljus-förlust uppstår. Vid en lins eller ett
system af flera sådana kan man ock genom ett passande
val af deras begränsning^ytors dimensioner reducera
densamma till ett minimum.
För en konvex lins får man under vissa förutsättningar
minsta abcrrationen, när radien hos den linsyta,
som först träffas af strålarna, är sjättedelen af den
andra linsytans radie. Den sfäriska aberrationcn är
äfven orsaken till den ljusbild, som benämnes kaustika
(se d. o.).
Kromatisk 1. färgaberration kallas den egenskapen
hos linser, att de bilder de åstadkomma af
ofärgade föremål få färgade kanter och mindre
skarpa konturer. Detta beror därpå, att de olika
ljussortcrna eller färgerna, af hvilka det hvita
eller ofärgade ljuset är sammansatt, undergå olika
stark brytning i det genomskinliga ämne, hvaraf linsen
består. Hvarje lins har ock därför olika brännpunkter
för de olika enkla eller prismatiska färgerna. För att
borttaga färgaberrationcn sammansättas objektiven
i de astronomiska tuberna och i andra optiska
instrument af två eller flera linser, bestående af
olika ämnen, hvilkas begränsningsytor så beräknas,
att brännpunkterna för två färger sammanfalla. Ett
sådant linssystem kallas akro-m a t i s k t (se A k
r o m a t i s m).
De i denna artikel angifna formlerna och
konstruktionerna äro fullt exakta endast under den
förutsättningen, att linsens tjocklek är så liten,
att den kan försummas i förhållande till öfriga
storheter, t. ex. brännvidden. En fullständigare
teori öfver linserna har blifvit framställd af Gauss
(se d. o.). I denna teori tankes linsen ersatt af två
parallella plan, de s. k. hufvudplanen. Hufvud-planens
skärningspunkter med hufvudaxeln kallas
hufvudpunkler. Hufvudplanens lägen äro på fig. 1-6
utmärkta med prickade linjer. Hufvudpunk-terna ha
egenskapen, att en infallande stråle, rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
