Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rernas undertecknande, och var 19 på aftonen i
Stockholm med den väntade underrättelsen. På återresan
hade han bl. a. måst simma öfver ett sund vid Åland
för att från andra sidan hämta en där liggande färja,
flotta sig öfver ett annat, halfmilsbredt, på en
af honom och hans dräng hopfogad flotte af brädändar
och störar samt vid Eckerö tillbringa 12 timmar med
att utan verktyg och tjära dikta en gammal kasserad,
öppen fiskarbåt, med hvilken han, drängen och två
åldriga män, som påträffades, därefter togo sig under
blåst och tjocka öfver till Grisslehamn. L. belönades
s. å. med svensk adlig värdighet, befordrades efter
hand på den militära banan till generallöjtnant (1761)
samt blef 1763 landshöfding öfver Kristianstads
län och 1764 friherre. Sedan han 1772 af ständerna
(mösspartiet) fått rätt att erhålla ett bättre län
och därefter afstå det genom ackord, var han ett par
veckor s. å. landshöfding i Malmöhus län.
Lingg, Hermann Ludwig Otto, tysk skald,
f. 1820 i Lindau (Bajern), d. 1905 i München,
tjänstgjorde 1846-50 som bajersk militärläkare,
men pensionerades på grund af svår ohälsa och bodde
sedan i München, sysselsatt med historiska studier
och diktning. L. infördes i litteraturen af Geibel
och tillhörde dennes krets; "stora" historiska
ämnen lockade honom i synnerhet, och hans poesi
har genomgående en dyster prägel, diktionen är
bildrik, men något tung. Af hans verk kunna nämnas
diktsamlingarna Gedichte (I, 1854, 7:e uppl. 1871;
II, 1868, 3:e uppl. 1874; III, 1870), Dunkle
qewalten (1872), Schlusssteine (1878), Lyrisches
(1885), Jahresringe (1889) och Schlussrhythmen
(1901), Die völkerwanderung (3 böcker, 1866-68;
2:a uppl. 1892), ett stort, men förfeladt episkt
verk. några noveller samt en hel del historiska
skådespel, samlade 1897 och 1899. 1899 utkom ett
band af hans lefnadsminnen. Se A. Sonntag, "L. als
lyriker" (1908). (R-n B.)
Lingga-arkipelagen, nederländsk-indisk ögrupp ö. om
Sumatra, tillhörig residentskapet Riouw, omfattande
två större öar: Lingga (825 kvkm.) och Singkep
samt omkr. 300 mindre, med en sammanlagd areal af
omkr. 1,650 kvkm. Wbg.
Lingon, bot. Se Vaccinium.
Lingoner (lat. lingones hos Cæsar
och andra klassiska författare), en gallisk folkstam,
som i den romerska tiden bodde i nordöstra Frankrike
med hufvudstad Andematunum, det nuv. Langres, som
af dem har sitt namn. En afdelning, som deltog i den
keltiska vandringen till Italien, bosatte sig i Gallia
cispadana vid Pos mynning. K. F. J.
Lingslätö, norra delen af Björkön i Ålands haf inom Väddö socken,
Stockholms län, inköpte Barnens dag-föreningen 1911
för 45,000 kr. för att där bereda hufvudstadens
folkskolebarn, som däraf äro i behof, tillfälle till
vistelse på landet under sommaren. Området, 423 har,
som förut tillhörde Samnäs a.-b., som där ämnade anlägga en
hafsbadanstalt jämte uthamn för sjöfarten, erbjuder
en naturskönhet, som öfverträffar de flesta af
skärgårdens egendomar. Det skyddas mot de kalla
hafsvindarna af en härlig och vidsträckt barrskog,
och på motsatta sidan går ett bredt bälte af åkerjord,
hagar och löfskog ned mot Bagghusfjärdens vackra
vikar. Redan sommaren 1911 voro två kolonier
dit förlagda i förut befintliga byggnader, och
meningen är att uppföra nya kolonibyggnader jämte
sjukstuga, och möjligen torde en koloni komma att
finnas där året om för de barn, som äro så klena,
att endast en sommars vistelse på landet ej anses
tillräcklig för återvinnande af hälsa och krafter,
i hvilket fall jämte vanlig skolundervisning skulle
meddelas undervisning äfven i trädgårdsskötsel.
Wbg.
Lingua, lat. och it., tunga, tungomål.
- Lingua creoula. Se Kap Verde. - Lingua franca,
eg. det romanska, hufvudsakligen med
italienska försatta, blandspråk, som begagnas vid
Medelhafvets icke-europeiska hamnstäder (emedan
österlänningarna nyttja ordet frank i bet. af
västerlänning, europé); sedermera blandspråk i
allmänhet. - Lingua francisca. Se Franska språket,
sp. 1216. - Lingua geral. Se Guarani. - Lingua latina.
Se Latinska språket. - Lingua romana ru’stica,
det fornromerska (latinska) allmogemål, vulgärlatinet,
ur hvilket de romanska språken framgått. Se Franska
språket, sp. 1215, Italienska språket, sp. 1100-01
och Latinska språket, sp. 1350 ff. - Lingua volgare,
italienska talspråket. Se Italien, sp. 1050, och
Italienska språket, sp. 1001.
Linguaglossa [linvaglå’ssa], stad i italienska
prov. Catania (Sicilien), vid norra foten af
Etna, delvis på en lavaström från 1566. 13,121
inv. (1901). J.F.N.
Linguet [lägä], Simon Nicolas Henri, fransk jurist,
författare, f. 14 juni 1736 i Reims, blef 1764
advokat i Paris och vann som sådan stort rykte,
hvarjämte han äfven gjorde sig bemärkt genom några
arbeten i antik historia och en mängd af hänsynslös
sarkasm präglade broschyrer i växlande ämnen. Såväl
genom dem som genom sin tidvis af regeringen indragna
tidning "Journal politique et littéraire" ådrog
sig L. fiender på alla håll; han uteslöts 1775 ur
advokatkåren och satt 1780-82 inspärrad i Bastiljen
till följd af ett litterärt angrepp på en akademiker,
hertigen af Duras. Fängelsetiden gaf honom ämne till
hans uppseendeväckande Mémoires sur la Bastille
(1783; ny uppl. 1889 med biografisk inledning af
H. Monin), ett med skärpa och elegans skrifvet arbete
mot hofdespotismen, i hvilket dock "sanningen ofta är
vanställd" (Funck-Brentano). Efter en tids vistelse
i Bruxelles, där han öfverhopades med ynnestbevis af
kejsar Josef II med anledning af lofprisande arbeten
om dennes reformverksamhet, fick L. genom österrikisk
bemedling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
