Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Linbana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 1. Linbana med lastkorg.
Fig. 2. Luftbana med räls.
Fig. 3. Linbana för transport af timmer (längdsnitt
och tvärsnitt).
Linbana l. Luftbana, en transportanordning för
gods, någon gång för personbefordran, vanligen för
masstransport af en eller ett fåtal olika råvaror,
såsom kol, malm, kalk, sten, timmer o. s. v., består
i allmänhet (fig. 1) af en bärlina, spänd mellan
ändpunkterna och understödd på lämpliga mellanrum. På
bärlinan löpa transportvagnar, dragna af en särskild
draglina. Bärlinans stöd skola vara så anordnade,
att transportvagnarna vid passerandet
icke erhålla någon stöt. Nästan alltid äro linbanor
"dubbelspåriga", så att vagnarna på den ena linan
föras lastade i en riktning och på den andra linan
återgå tomma; ofta utbytes bärlinan mot en bärande
räls (se fig. 2). Draglinan skall vara upphängd
lodrätt under bärlinan, är smäckrare än denna och
utgöres af en ändlös lina, försatt i rörelse medelst
en stationär kraftmaskin. Transportvagnarna fästas
hvar som helst på ofvannämnda draglina. Där långa
spännvidder förekomma, anbringar man breda rullar
(se fig. 2), mot hvilka draglinan kan löpa, om
lösa bukten blir för stor. Hvarje transportvagn
i och för sig bidrager emellertid att uppbära
draglinan. Transportvagnen har vanligen två efter
hvarandra ställda hjul, försedda med ursvarfvade spår,
motsvarande bärlinans eller bärrälsens profil.
Transportkorgen skall hänga lodrätt under bär-
och draglinor, och upphängningsanordningen är
därför sådan, att såväl bärlina och draglina som
understöd m. m. befinna sig på en sida om vagnen
(se fig. 2). Korgen kan utbytas mot en krok, hvari
lasten upphänges (se fig. 3). Vagnen skall vara
försedd med anordning för ögonblickligt fästande
och lösgörande till eller från draglinan. Denna
anordnings tillförlitlighet och lättskötthet
äro af största vikt för linbanans
användning. Vanligen manövreras fästandet och
lösgörandet medelst en lätt åtkomlig spak. Lösgörandet
vid ändstationen sker ofta automatiskt därigenom,
att manöverspaken medelst en lämpligt placerad
fast arm omlägges. Linbanor äro mycket vanliga
transportanordningar vid fabriker, grufvor och större
lastageplatser. Längden kan variera högst betydligt;
för transporter om flera tusen meter finnas linbanor
utförda. Lasten för hvarje transportvagn kan uppgå
till ett par ton. Vagnarnas hastighet är vanligen
2-3 meter pr sek., undantagsvis 5-6 m. En transportförmåga
om 100 ton i timmen är icke ovanlig. Stigningen kan
stundom uppgå till 1:1. En bland de märkligaste
linbanor, som byggts, torde vara en 35 km. lång
bana i Argentina från Chilecitos järnvägsstation
till de 4,600 m. ö. h. belägna koppargrufvorna vid
Famantina. Linbanor af primitiv art ha sedan urminnes
tider användts i Kina till befordran af såväl gods som
personer. - Linbana används stundom som benämning
på en vanlig spårväg, där vagnar framdragas genom
lina och vals. Jfr Hissbana och Hängbana.
H. L-y.
Linberedning. Lin (se d. o.) utgör ett af de yppersta
ämnena för spånad och väfnad på grund af lintågornas
betydliga längd, seghet och fasthet samt den finhet,
delbarhet och vackra färg, som de kunna vinna genom
rätt behandling. Linets bastceller framställas i
spinnbart skick genom flera arbeten. Man skördar
linet antingen vid grönmognad eller vid gulmognad,
d. v. s. så snart stjälkarna gulnat till midten, eller
vid brunmognad, då frökapslarna äro bruna och fullt
mogna. Ju senare skörden sker, dess större skörd,
men dess gröfre tåga erhålles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:53:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0309.html
