Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Limingo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
557
Limtypi-Lin
558
användes som tryckkliché. En hinna, bestående af lim
(gelatin) och bikromat (se K r o m g e l a t i n),
belyses under ett strecknegativ, öfverföres på
lämpligt underlag och behandlas med varmt vatten,
hvarvid de icke belysta partierna af kromatlimmet
bort-lösas och de negativets linjer motsvarande
partierna kvarstå upphöjda. Vid invalsningen i
tryckpressen taga de upphöjda partierna färg,
som sedan afges åt papperet. - Limtryck är
äfven en mindre vanlig benämning på ljustryck.
J. Htzg.
Limtypi. Se L i m t r y c k.
Limu, L i m u l i s t o r. Se A s s y r i e n,
sp. 254.
Limu, folkstam. Se Kina, sp. 32.
Lim U l US. zool., ett djursläkte, som numera
vanligast uppfattas som ett spindeldjur och
sammanföres med de utdöda Eurypteridce till gruppen
XipJiosura. Kroppen består af en stor halfmånformig
cefalotho-
Fig. 1. Limulus, sedd uppifrån.
Fig. 2. Limulvs, sedd underifrån.
rax, en något mindre bakkropp, beväpnad å sidorna
med taggar, och ett som häfstång tjänstgörande,
svärdlikt svansbihang. Cefalothorax är sammansatt
af 6 segment; å dess ryggsida finnas ett par enkla
och ett par sammansatta ögon. Bakkroppen består hos
larven, då den lämnat ägget, ännu af 8 segment,
hvilka sedermera sammanväxa. Liksom hos spindlar
bär cefalothorax hos L. 6 par extremi-teter;
å bakkroppen äro lemmarna bladformiga och bära -
med undantag af det främsta paret, som om-bildats
till gällock - fina gälband. Blodomlopps-organen
äro högt utbildade. De 5 hithörande arterna lefva
i hafvet vid Amerikas östkust, vid Japan, Indien
och Malajiska arkipelagens öar. Limulus lifnär
sig af maskar och musslor. Den är ett exempel på en
persisterande djurtyp, enär den uppträdde redan under
triasperioden. (Om L. Nathorsti se J u r a-systemet,
sp. 306.) L-e.
Lin (isl. Hlin), nord. myt., i Voluspá binamn till
Frigg, i Snorres Edda en gudinna, som är satt att
vaka öfver dem, som Frigg vill skydda för fara.
B-e.
Lin, bot., tekn., farm., betecknar dels en särskild
art af släktet Linum (se d. o.), dels det inom
väfnadsindustrien viktiga, allmänt bekanta material,
som erhålles af linstjälkens mycket långsträckta
bastceller. Linörten, Linum usitatissimum
L. (se fig. 6 å pl. till art. Beklädnadsväxter),
som ej är känd i vildt tillstånd, härstammar
antagligen från den i Medelhafsområdet förekommande
L. angustifolium Huds. och har varit odlad redan under
den förhistoriska tiden i Europa likasom öfver större
delen af Gamla världen för öfrigt. Linet odlas numera
äfven i Nord-Amerika och träffas tillfälligtvis
förvildadt inom de svalare jordbältena. Största
mängden och bästa sorten af lin lämnar Belgien;
därnäst komma Ryssland, Irland, Holland, Preussen
och – af utomeuropeiska länder – Egypten, Algeriet
och Australien. I Sverige odlas linet mindre nu än
förr (då både regering, riksdag och enskilda gjorde
mycket för att främja linodlingen i vårt land),
ett förhållande, som eger rum äfven i andra länder,
säkerligen emedan den billigare bomullen trängt ut
det och gjort detsamma mindre behöfligt. I Sverige
odlas lin nu hufvudsakligen i södra Norrland. Det
odlade linet är enårigt, å alla delar glatt, med
stjälken antingen enkel eller upptill kvastiikt
förgrenad, i hvarje grentopp bärande en blomma, hvars
fem kronblad äro vackert himmelsblå, med mörkblå
ådror, rundadt spadlika och dubbelt så långa som det
fembladiga fodret. Kapselfrukten är rundad, spetsig
och innehåller 10 plattadt kullriga, äggrunda, vid
spetsen å ena sidan intryckta, hvasskantiga, bruna,
glänsande glatta frön. Genom odlingen ha två skilda
former af lin uppkommit, trösklin, som har mer
än 60 cm. hög stjälk, icke uppspringande frukter,
med mörkare bruna frön, och springlin, hvars stjälk
blir omkr. 45 cm. hög och hvars tidigare mogna frukter
elastiskt springa upp och kasta ut sina blekare bruna
frön; den förra odlas för fibrernas, den senare för
frönas skull. Linfrön, semina Lini, innehålla dels
i skalet en riklig mängd slem, hvilket förorsakar,
att de, lagda i vatten, svälla och öfverdragas med
ett slemmigt hölje, dels i hjärtbladen en fet olja,
linolja, oleum Lini. Genom frönas kallpressning
erhålles sådan olja af bättre beskaffenhet med
mindre obehaglig lukt och smak, men blott till 16–18
proc. Genom varmpressning erhålles betydligt mera,
men sämre, vidrigt luktande och smakande olja,
som användes hufvudsakligen till tekniska ändamål
(vid beredning af målarfärger, fönsterkitt,
linoleummattor, vaxduk m. m.). Kokt, stelnar och
torkar den i luften ännu lättare än okokt till
ett glänsande öfverdrag (fernissa) å det föremål,
på hvilket den blifvit anbringad. Oljan har ljusare
oller mörkare gulbrunaktig färg, är ännu vid -20°
C. flytande samt löses i 32 delar kall och 6 delar
varm alkohol. Behandlad med salpetersyrlighet,
stelnar denna olja icke till s. k. elaidin samt
skiljes därigenom från rofolja och flera andra icke
torkande oljor. Hvad som återstår af fröna efter
oljans utpressning begagnas under namn af linfrökakor,
oljekakor (se d. o.), till boskapsfoder. Af lika
många delar linolja och kalkvatten, hvilka väl
sammanskakas, bildas Svenska farmakopéns kalkliniment
(se d. o.). Linolja ingår f. ö. i flera af farmakopéns
beredningar, och af linfrö göres linfröte, linfröslem,
genom att 6 delar linfrö och 2 delar sönderskalad
lakritsrot begjutas med 100 delar kokhett vatten,
som får "stå och dra" under en timma, hvarefter
de fasta delarna frånsilas. Sådant linfröslem är
ofta nog begagnadt som en huskur mot katarrer i
andedräktsorganen. – Rörande frigörandet af linets
basttågor, väfnadsmaterialet lin, se Linberedning.
O. T. S. (G. L-m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
