Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 483-484 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likbränning ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eldningsrummet, till följd af de af öfveringenjör A. Knös
konstruerade ugnarnas höjd och anordning, måste ligga
under bränningsrummet, fördelar sig byggnadens inre
i tre våningar: källarvåning,

Krematoriet på Stockholms norra begrafningsplats.

innefattande eldningsrum, bränsleförråd,
förrådsrum och värmekammare; mellanvåning,
innefattande bränningsrum, kontor och arkiv,
obduktionsrum, toalettrum och rum för urnor;
samt öfvervåning, inrymmande jordfästningskapell
med orgelläktare. Källarvåningen är nedsprängd i
berget och h. o. h. gjuten af betong. Byggnadens
öfre våningar äro utförda af tegel på sockel af
grå granit, med portal, pilasterkapitäl samt
ut- och invändiga listverk af kalksten. Samtliga
bjälklag äfvensom tunnhvalfven öfver korsarmarna och
kupolen öfver midtkvadraten i kapellet äro utförda
af betong. Katafalken samt altaret äro af polerad
kalksten. Katafalkens öfre yta upptages af den
hydrauliska hissapparat, som skall föra kistan ned
i bränningsrummet. I östra och västra korsarmarna
ha anordnats dels 4 stora nischer, afsedda att
dekoreras med monumentala epitafier, dels 4 större
och 30 mindre kolumbarienischer, de förra beräknade
för sex, de senare för fyra askurnor. Samtliga dessa
nischer äro igensatta med polerade kalkstensplattor,
afsedda för inskriptioner. Yttertaken utgöras af
grönglaseradt holländskt tegel. Kupolens lanternin
och alla takbeslag äro täckta med bly. Föreningen har
lokalafdelningar i Göteborg, Gäfle, Hälsingborg,
Örebro, Malmö och Kristinehamn, af hvilka den
förstnämnda sedan 1890 har krematorium på östra
begrafningsplatsen vid Göteborg, i hvilket till
och med 1910 bränts 342 lik, medan i Stockholm
bränts 1,146, hvarjämte genom föreningens försorg 8
bränningar af föreningsmedlemmar egt rum i Gotha,
Zürich och Heidelberg. – Till likbränningens
befordrande utges bland andra följande tidskrifter:
i Haag, sedan 1876, "Berichten en mededeelingen der
Vereeniging voor lijkverbranding", i Stockholm,
sedan 1883, "Meddelanden från

Svenska likbränningsföreningen" och i Berlin, sedan
1884, "Die flamme". Jfr P. Lindell, "Likbränningen
jämte öfriga grafskick" (1888).

^{C. G. Dgn.}

Likenolog, Likenologi. Se Lichenolog.

Likfett, detsamma som likvax. Se Adipocire och Fettvax.

Likfläckar. Se Likblånader.

Likformig. 1. Mat. Två linjer eller ytor sägas
vara likformiga, om det finnes en sådan punkt,
att hvarje från densamma till den ena linjen eller
ytan dragen linje af den andra linjen eller ytan
delas i ett konstant förhållande. Särskildt för
rätliniga figurer kan villkoret uttryckas så, att
alla sidor i den ena figuren skola vara i ordning
proportionella mot motsvarande sidor i den andra och
alla vinklar i den ena lika stora med motsvarande
vinklar i den andra. Två likvinkliga trianglar äro
alltid likformiga. Läran om likformighet har af
Euklides blifvit behandlad i sjätte boken af hans
"Elementa". – 2. Mek. a) Likformig l. enformig
rörelse eger rum, när på lika långa tider lika
stora vägstycken tillryggaläggas, huru lång eller
kort tid rörelsen tages i betraktande. Vägstycket
är då = produkten af tid och hastighet. Som exempel
på en likformig rörelse må anföras jordens vridning
kring sin axel. b) En rörelse säges vara likformigt
föränderlig, när hastigheten alltid förändras lika
mycket på lika tider, hvilka dessa än må vara;
accelerationen är då konstant. Den är tilltagande,
när hastigheten växer och accelerationen således
är positiv, däremot aftagande eller retarderad,
när hastigheten minskas, hvilket motsvarar negativ
acceleration eller retardation. En i lufttomt rum
lodrätt fallande kropp eger en likformigt föränderlig
rörelse. (Jfr Fallrörelse.) – 3. Geol.
Om likformig lagring se Konkordans 3.

1. (^{I. F.}) 2. ^{G. R. D.} (^{O. E. W.})

Likfotingar, zool., stundom brukadt namn på Isopoda (se d. o.).

Likförbränning. Se Likbränning.

Likgift. I lik och ruttnande ägghvitekroppar förekomma
ämnen, som till sina egenskaper och förhållanden
likna alkaloider; de ha erhållit benämningen
likalkaloider, ptomainer l. ptomatiner, och
af dessa äro några mycket giftiga: andra äro icke
giftiga. Bland ptomainerna må nämnas kadaverin (se
d. o.) och putrescin (se d. o.). Vid förruttnelse
bildas vidare bakteriegiftet sepsin (se d. o.), som
förorsakar ruttnande ämnens karakteristiska toxiska
verkningar. Ur ruttnande kött har Brieger erhållit
en icke giftig alkaloid, C₅H₁₄N₂, kallad neuridin,
och därjämte en ytterst giftig bas, hvars fysiologiska
verkan visar sig i en ymnig salivafsöndring, andnöd,
klonisk kramp (se Kramp) och slutligen död. Denna
bas är neurin l. kankroin (vinyltrimetylaminhydrat),
eller C₂H₃N(CH₃)₃OH, som står i ett mycket nära
samband med flugsvampens giftiga beståndsdel,
muskarin; möjligen är neurinet identiskt med likmuskarin,
som af andra angifvits som ett särskildt ämne.
Det är mycket troligt, att under den normala
ämnesomsättningen i djurkroppen bildas såväl
af ägghviteamnena som af nervsubstansen giftiga
alkaloider, som aflägsnas med urinen, men under
abnorma förhållanden hopas i kroppens vätskor samt
förorsaka sjukliga rubbningar och död. Dessa gifter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>