Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 437-438 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifförsäkring ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af lifmoder med ägg finnes i
art. Hafvandeskap). Lifmodern är platt,
framifrån-bakåt, så att bredden är vid pass 2 gånger
tjockleken. Dess ställning i bäckenet är den, som
synes af fig. 3. Den

Fig. 3.

är svagt böjd, med konkaviteten framåt, och nedre
delen (halsen, h) öfvergår med en starkare krökning
i moderslidan (s). I sin ställning mellan urinblåsan
(bl) och ändtarmen (änd) hålles den rörlig dels af de
från båda kanterna utgående dubbelveck af bukhinnan,
breda moderbanden (l. l), som till största delen
kläda lifmodern mot bukhålan och äro fästa vid
bäckenets sidoväggar, dels af runda moderbanden
(l. t), som äro fortsättningar af lifmoderns muskulösa
massa och sammanhänga med bäckenets yttre, ofvan
ljumskveckets mediana ända. Lifmoderns hufvudmassa
kallas dess kropp (k), den nedre och smalare delen
dess hals (h), den i slidan nedstickande koniska
ändan modertappen (t), öfre hvälfningen (f) dess
botten. Från denna utgår, i öfre kanten af breda
banden, åt hvardera sidan ett ganska fast rör
(ä), äggledaren (ovidukten),som lateralt ändar
i en krökt, vidgad del (denna form har föranledt
rörens namn af tubæ, "basuner", l. "fallopiska
modertrumpeterna"). De kring rörets fria mynning
(fig. 1*) sittande flikiga hinnutbredningarna
(fimbriæ) fingo af äldre författare namnet morsus
diaboli (djäfvulsbettet). – I bågen under äggledaren,
som i fig. 3 och till vänster å fig. 1 ungefär har sin
naturliga ställning, men till höger är framåtviken,
ligger baktill i breda bandet inpå bäckenväggen den
ovala, platta, hos kvinnor, som menstruerat, knöliga
äggkörteln (äggstocken, ovariet, o). Af fig. 2 synes,
att lifmodern är ihålig. Urspr. uppkommen som skilda
utvidgningar på de 2 ovidukterna, är den från början
dubbel. Sådan förblir den hela lifvet hos en del
djur; men hos de flesta däggdjur och hos människan
sammansmälta båda rören i regel till en massa med
en håla, ehuru lifmodern någon gång, t. o. m. hos
kvinnan, finnes mindre eller mera fullständigt delad
i två. Alltid
kvarstår dock af den ursprungliga sammanväxningen
ett spår i de upptill lateralt utlöpande hornen
(c), i hvilka äggledarna inmynna. Själfva den
stora hålan i kroppen (k’) är en platt springa,
hvars inre yta är slät, endast fint prickig af en
mängd körtelmynningar. Halsens inre yta (h’) är
egendomligt grofveckad. Öfre ändan af dess håla (i)
kallas inre, nedre ändan (y) kallas yttre modermunnen;
båda ställena äro trängre än mellandelen af hålan,
hvadan den i sin helhet har spolform. Lifmoderns
hela håla klädes af slemhinna med epitel, i halsen
af växlande beskaffenhet, i kroppen och äggledarna af
flimmerceller. Lifmoderns väggar, som bestå af rikligt
med glatt muskelväf och bindväf samt innehålla rätt
stora blodkärl och äfven nerver, äro mycket tjocka
i jämförelse med hålan. De äro ock, liksom denna,
underkastade många förändringar såväl vid menstruation
som framför allt vid hafvandeskap (se dessa ord).
G. v. D.*

Lifmoderbristning, ruptura uteri, obstetr., är
en ytterst farlig förlossningskomplikation. Den
uppkommer oftast därigenom, att fostret till följd
af missförhållande mellan det föregående hufvudet
och bäckenet (bäckenförträngning, svulster eller
vattusiktigt fosterhufvud) eller till följd
af felaktigt läge (tvärläge) ej af värkarna
kan drifvas ned genom bäckenet. Genom fortsatta
lifmodersammandragningar drar sig då den tjocka,
muskelkraftiga delen af lifmodern upp öfver fostret,
hvilket kommer att till största delen ligga i
det nedre tunnare lifmoderpartiet, spännande ut
detta alltmer, tills det till slut brister. Genom
sakkunnigt öfvervakande af förlossningen och i tid
utförd förlossningsoperation kan lifmoderbristning
oftast förekommas. Har den inträdt, är skyndsam,
oftast operativ, hjälp af nöden, för att kvinnan ej
skall aflida af inre blödning eller infektion. Fostret
är då i regel förloradt. Jfr Bäckenförträngning
och Förlossning.
Bvn.

Lifmoderfall, med. Se Kvinnosjukdomar.

Lifmoderkräfta, med. Se Kräfta, sp. 142–143, och
Kvinnosjukdomar, sp. 421.

Lifmoderring, med. Se Pessarium.

Lifmodersjukdomar, med. Se Kvinnosjukdomar.

Lifmundering. Se Mundering.

Lif- och hustrupper. Se Hustrupper.

Li-Fong-Pao, kinesisk diplomat, f. 1834, d. 1887,
anställdes 1878 som Kinas envoyé extraordinaire
och ministre plénipotentiaire vid hofvet i
Berlin. Sommaren 1882 sändes han i utomordentlig
beskickning till Stockholm för att framföra kejsarens
af Kina lyckönskan med anledning af kronprins Gustafs
förmälning.

Lifplåt, den vanligen lodräta midtplåten uti en
I-formad, af plåtar och vinkeljärn sammansatt
järnbalk (de vågräta plåtarna kallas
flänsplåtar). Uti en helvalsad järnbalk kallas
den mot lifplåten svarande mellandelen lifvet.
Fr. E.

Lifregemente. Under midten af 1600-talet nyttjades
inom svenska hären benämningarna lifregemente,
garde och lifgarde ofta som synonyma. Under Karl X
Gustaf fanns utom det Lifgarde till fot, hvarifrån
Svea lifgarde leder sitt ursprung, äfven ett till
Östersjöprovinserna förlagdt Lifregemente till fot,
ett Drottningens lifregemente till fot, värfvadt af
tyskar, samt ett Arfprinsens lifregemente till fot,
värfvadt af skottar och tyskar. Än vidare funnos ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>