Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 389-390 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidköping ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afmattning, som var en naturlig följd af hans
lefnadssätt. En af de störste skalder Sverige
egt lät sitt skaldskap gå i kvaf. – På hösten 1789
hade för öfrigt L. med sin hustru flyttat öfver till
Stockholm. I Stockholm tycktes L. ha lefvat – utom på
hvad han med tillfällighetsdikter kunde förvärfva –
på allmosor från sina gynnare. Själf var han mycket
barmhärtig med det lilla, han hade, och han kunde
lämna till fattiga de gåfvor han själf nyss fått. Af
hertig Karl fick han titeln k. sekreterare (1792). I
största fattigdom afled han. Bellman – som varit
bland hans umgänge på sista tiden – lär ha hopsjungit
begrafningskostnaderna med ett impromtu. Svenska
akad. reste 1860 en minnesvård öfver hans graf på
Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm (se fig.).


Lidners minnesvård på Adolf Fredriks kyrkogård.

L. är den främste representanten för
den Rousseauanska känslosamma stämningen inom
1700-talets diktning och öfver hufvud taget för hela
den sublima riktningen i vår äldre poesi. Till anlagen
är han bland våra märkligaste skalder, äfven om han
"lämnade åt änglarna i skyn" hvad slutet skulle bli
på hans diktning. Ingen af våra 1700-talsskalder
har det stora greppet på poesien som han, men han
dränker sin poesi i tårar – "i tårar vällust" – och
sig själf i drufvan. Han är en utprägladt subjektiv
diktare både i godt och ondt, mottaglig som få för
de stämningar, som omgåfvo honom. Hans diktnings
väldiga intensitet står i afgjord motsats till de
svala, objektivt hållna odedikterna, som eljest hade
kurs. Under några få år diktar han de fyra dikter,
hvarpå hans odödlighet beror.

L:s samlade arbeten utkommo 1788 i 2 dlr; efter hans
död utgåfvos hans "nyare arbeten" 1793 med förord af
Rosenstein. Samlade arbeten utgåfvos 1796-1800, men
denna upplaga är "förbättrad", d. v. s. förfuskad;
vidare utgåfvos L:s samlade
arbeten 1812-14, samt – för änkans räkning
– hans "senare samlade arbeten" 1820 (af
A. A. Afzelius). Sedan ha flera upplagor
utgifvits. Det vackra porträtt af Breda, som finns
i Nationalmuseum och angifvits vara L., föreställer
näppeligen honom. – Litt.: Franzén, "Minne af L." (i
"Sv. akad:s handl. från 1796", d. XIX), Atterbom,
"Svenska siare och skalder", Palmblads biografi
öfver L. i "Biogr. lex. öfv. namnk. svenske män"
(med tillägg i nya upplagan af K. F. Werner);
Ljunggren, "Smärre skrifter" (III; 1881), Sanders
förord till Lidners saml. skrifter, Estlander,
"Lidner och hans finske vänner" (i Finska vet.-soc:s
handlingar, 1875-76) samt "Lidners finska resa"
(i "Finsk tidskrift", 1877-78); S. Wieselgren,
"Några anteckningar rörande Bengt Lidners föräldrar
och födelseår" (i "Nordisk tidskrift", 1878),
H. Wieselgren, "Några notiser om B. Lidner" (i
"Samlaren" III), och K. Warburg, "Lidneriana" (i
"Samlaren" IV), "Lidner. Ett bidrag till Sveriges
litteraturhistoria" (1889), "Ett och annat om L." (i
"Samlaren", XVII, 1896), "Lidners afresa från
Lund, 1775. En slutreplik" (i "Samlaren, XIX) och
"Lidners Medea, ett tillägg till min Lidnermonografi"
(1898), L. Weibull, "B. L. i Lund. Studenten och
skalden" (1895) och "Ännu en gång B. L. i Lund. En
antikritik" (i "Samlaren", XVIII, 1897), samt
M. Lamm, "Lidnerstudier" (i "Samlaren", XXX, 1909).

K. W-g.


Lido [lidå], it. (af lat. litus), hafsstrand, oftast
användt om de smala landtungor (lidi), som skilja de
italienska lagunerna från hafvet; särskildt bekant är
Venezias Lido, en lång, smal ö, som ligger emellan
hafvet och lagunen samt besökes mycket för sina
hafsbad, luxuösa hotell och villor.

J. F. N.


Lidsch Jeassu, abessinsk tronföljare, f. 1896,
är dotterson till kejsar Menilek och son till
stamhöfdingen Ras Mikael af Wollo. Vid sin förmälning
16 maj 1909 med Romana Work, dotter till Ras Mangascha
och ättling till kejsar Johannes, utropades han
högtidligen till tronföljare. Han tillträdde som
sådan regeringen 14 april 1910, då kejsar Menilek
till följd af en svår sjukdom ej längre kunde sköta
regeringsärendena. Hittills (1911) har L. dock som
minderårig stått under förmynderskap.


Lidskälf, moderniserad form för Hliðskjálf
(se d. o.).



J. Lidströmer.
Efter en medaljong (Sergel
eller hans skola).

Lidströmer, Jonas, mekaniker, byggmästare,
f. 1755 på Lagfors bruk, Ljustorps socken (Medelpad), d. 27
jan. 1808 i Stockholm, blef 1771 student i Uppsala,
1780 auskultant i Bergskollegiet och följde 1781
Chapman till Karlskrona. 1782 lämnade L. det första
profvet af sin skicklighet, då han uppfann den berömda
slipmaskinen på varfvet, och s. å. utnämndes han till
löjtnant-mekanikus vid amiralitetet. Stor duglighet
och rik begåfning lade
L. i dagen genom en rad förrättningar och
arbeten. Hand i hand med dessa gingo befordringarna,
så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>