Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Libri carolini ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Lichtwark-Licium
370
polska och danska krig upp till öfverstelöjtnant och
blef 1676 öfverste för Xya adelsfanan. I slaget vid
Lund (s. å.) aflade han prof på lysande tapperhet
och sårades farligt. Flera kulor blefvo för alltid
kvar-sittande i kroppen. 1677 vardt L. öfverste
för Gamla adelsfanan och 1679 generalmajor
af kavalleriet. Efter att på riksdagen 1680 ha
understödt de kungliga förslagen afsändes han 1681
till östersjöprovinserna, med det maktpåliggando
uppdraget att i spetsen för en kommission vidtaga
de nödiga åtgärderna för reduktionens genomförande
i Livland och Estland. Saken pådrefs ock, men
motståndet från den inhemska adeln lyckades han
endast delvis öfver-vinna. Hemma i Sverige vid
1682 års riksdag insattes han af konungen i sekreta
utskottet och tillhörde där och på riddarhuset de mest
framträdande förfäktarna af reduktionens ytterliga
utsträckning. Vid 1686 års riksdag däremot motsatte
han sig till en början skarpt de då framlagda
förslagen ang. pantegods- och köpegodsräntorna,
men föll plötsligt undan, hvarefter äfven dessa
reduktionsåtgärder ge-nomdrefvos. 1685 blef
L. generallöjtnant och förflyttades till guvernör
öfver Kronobergs och Jönköpings län, utnämndes 1687
till kungligt råd och till president i Åbo hofrätt
samt erhöll s. å. greflig värdighet. (Han hade
1652 blifvit svensk adelsman och 1675 uppflyttats
i friherreklassen, emedan hans skotska förfäder
varit baroner.) L. var beryktad för utomordentlig
kroppsstyrka samt för hetlefradt sinne. På 1660-talet
hade han en tid måst för begånget dråp sticka sig
undan ur riket. (S. ö.)
irchtwark, Alfred, tysk konstforskare och museiman,
f. 1852 i Hamburg, blef 1886 direktör för Hamburgs
Kunsthalle. L. är en af det moderna museiväsendets
nyskapare och främjare. Äfven hans författarskap
har vid sidan af rent historisk forskning gått i
modernt praktisk riktning med allmänhetens uppfostran
och konstintressets stegrande som mål. Bland hans
många skrifter behandla flera konsten i Hamburg
och dess representanter i äldre och nyare tid,
från Meister Francke till 1800-talets målare (de
hamburgsko målarnas verk har han äfven sökt samla
i Hamburgs museum), andra afhandla sådana ämnen
som dilettantismens smak-uppfostrande betydelse,
färgsinnets utveckling (Vbun-gen in der betrachtung
von kunslwcrken, 7:e uppl. 1909), amatörfotografi,
blomstcrodling och stadsan-läggningskonst.
G-g N.
Li’chtwer, Magnus Gottfried, tysk skald, f. 1719,
d. 1783, gjorde sig i synnerhet känd och älskad
som fabel författare (Vier biicher äsopischer
fabeln, 1748). 1828 utgåfvos af Pott och Grämer
L:s ScJiriflen.
Liciniänus, Granius. Se Granius L i-c i n i a n u s.
Licinio [litjmiå], italiensk målare. Se P o r-d en
o n e.
Lici’nius. namn på en fornromcrsk plebejisk
släkt. Särskildt bekant är folktribuncn G a j u s
L. Stolo, hvilken, enligt den vanliga traditionen,
jämte sin ämbetsbroder Sextiiis, år 367 f. Kr. efter
tioårig strid skall ha genomdrifvit de lagar, som
vanligen efter honom benämnas de l i c i n i s k
a. Genom dem stadgades, att den ene af konsulerna
alltid skulle väljas bland plebejerna, att ingen
medborgare skulle få inneha mer än 500 jugera (=
ungefär 255 tunnland) statsjord, att ingen skulle få
på statens
allmänning drifva i bete mer än 100 nötkreatur
och’ . 500 får, att vid jordbruket skulle af de
större egendomsherrarna användas ett i förhållande
till slafvarnas antal ställdt antal fria arbetare
samt att gäldenärerna skulle få från kapitalet
afdraga beloppet af redan erlagda räntor och betala
återstoden i tre terminer. Äfven fastställdes, att
hälften af tiomannakommissionen för gudstjänstens
besörjande (decenmri sacris faciundis) skulle väljas
bland plc-bejcrna. Den liciniska lagbestämmelsen om
konsulatet afgjorde i själfva verket den långvariga,
striden mellan de båda stånden så, att plebcjernas
likställighet erkändes i principen. Det varade
visserligen någon tid, innan principen tillämpades
fullständigt och på andra ämbeten, men segern var
dock gifven. Däremot mötte stadgandet om statsjorden
svårigheter vid genomförandet; och det upp-gifvcs,
att L. själf drogs inför rätta och bötfälldes, därför
att han (jämte sin son) innehade 1,000 jugera. L. var
senare konsul. Till liciniska släkten hörde jämväl
grenen Grassus (se d. o.). R. Tdh.
Lici’nius, Valerius Liciniauus L., romersk kejsare,
f. i Dacien i ringa villkor, kom genom duglighet fram
på den militära banan och utnämndes 308 af kejsar
Galerius till medkejsaro (augustus) med förvaltning
af de illyriska provinserna; efter Galerius’ död
311 ärfde han dennes område. L. utfärdade 313 i
förening med kejsaren i Gallien m. fl. provinser,
Konstantin den store, ett för de kristne särdeles
gynnsamt toleransedikt. Sedan han s. å. besegrat sin
medtäflare i Orienten Maxi-minus, var han obestridd
härskare öfver östra hälften af romerska riket, men
råkade 314 i krig med sin svåger Konstantin samt måste
till honom afträda Pannonien och Mesien. Motgångarna
i det stora krig, som 323 ånyo upplågade mellan L. och
Konstantin, tvungo honom att h. o. h. afstå väldet åt
medtäflaren. Trots dennes försäkran att skona hans lif
blef L. 324 ajrättad i Tessalonika. (H. Sgn.)
Li’citum morale, lat., filos., en handling, som
vore af sedelagen tillåten i den bemärkelsen,
att det vore moraliskt indifferent, om människan
företoge den eller icke. Man har inom etikens historia
mycket tvistat om, huruvida sådana handlingar finnas
eller ej. Den empiriska riktningen inom etiken är i
allmänhet benägen att erkänna sådana handlingar, då
människan i många fall är så oförmögen att förutse
sina handlingars följder med afseende på sin egen
och andras lycka eller nytta. Den rationalistiska
etiken med sitt stränga pllktbcgrepp gör däremot
gällande, att inom de moraliska handlingarnas
område ej gifves några olika möjligheter, ehuru
väl större delen af människans s. k. handlingar
falla nedanför den utvecklingsgrad af frihet
och medvetenhet, där moraliskt bedömande är
möjligt. Äfven inom sedlighetens utvecklingsgrad äro
emellertid abstrakta sedebud otillräckliga för att
i detalj reglera människans handlingar. Så länge
man håller sig till så-.dana, kommer man blott
till föreskrifter, otillräckliga för att därefter
bestämma lifvet, och det kan då ofta se ut, som
vore det tillåtet att handla på olika sätt. Endast
samvetet ger tillräcklig ledning vid afsförandet
af hvad som i hvarje särskildt fall är rätt"
L. H. Å. (S-e.)
Licium (lat., solf), ett af fröken Agnes Brantin«r och
fru Mimmi Börjeson (f. Lundström) 1904 bildadt företag
i syfte att i konstnärlig och fosterländsk rikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
